Branden i 1100-talskatedralen Notre Dame har berört många på djupet. Foto: Wikimedia Commons

Branden i 1100-talskatedralen Notre Dame har berört många på djupet. Foto: Wikimedia Commons

Nyhetskrönika: Allt skall tagas från mig

I det brinnande Notre Dame ser många Europas undergång. Och alldeles oavsett hur branden startade, attentat eller olycka, så är det svårt att inte se den flammande gotiska katedralen som en metafor för det brinnande Huset Europa. I dag är hjärtat svart som brandsot.

Notre Dame i solljuset, sett från taket på en sightseeingbuss Ingrid tvingade mig att åka. Foto: Maria Celander

Vissa saker får man bara en chans att göra. Jag gick aldrig in i Notre Dame. Jag åkte heller aldrig upp i hissarna i World Trade Center. Det klassiska misstaget – jag gör det sedan, nästa gång. Av World Trade Center återstår nu just ingenting mer än några förvridna metallbitar som har bevarats för eftervärlden. På tisdagsmorgonen stod det klart att man lyckats rädda åtminstone stora delar av Notre Dames stomme, även om det 800-åriga taket är borta för alltid. Franska mångmiljardärer som Francois-Henri Pinault och Bernard Arnault har redan erbjudit sig att skjuta till svindlande belopp för att återuppbygga katedralen, så den saken ser inte ut att bli något problem.

Det är någonting annat som skaver.

Jag var i Paris för första och hittills enda gången tillsammans med Ingrid Carlqvist 2008. Jag var helt inställd på att fransmännen skulle vara så arroganta, dryga och otrevliga som man alltid hade fått höra, särskilt eftersom jag inte talar franska, men de fördomarna kom helt på skam. Under våra fyra dagar i staden träffade vi inte en enda otrevlig människa vad jag kan minnas.

Ingrid väntar på att Madonna ska äntra scenen. Foto: Maria Celander

Däremot hade vi väldigt trevligt, åt god mat, drack fantastiskt vin och gick på en oförglömlig konsert med Madonna på nationalstadion Stade de France. Stadion ligger i den beryktade förorten Saint Denis, och visst, man kände väl att det kanske inte var lämpligt att springa omkring som ensam kvinna i omgivningarna, men någon akut känsla av hot eller fara kände jag inte alls.

En epidemi av bränder och vandalism

Men någonting har hänt sedan dess.

För bara ett par veckor sedan skrev brittiska The Times om en epidemi av bränder och vandalism som härjat franska kyrkor det senaste året, enligt uppgift 875 incidenter bara under 2018. Bland de utsatta kyrkorna finns den 800 år gamla basilikan i just Saint Denis, där alla franska kungar utom tre vilar i sarkofager. I början av mars slogs basilikans 200 år gamla orgel och de färgade glasfönstren sönder, en 41-årig pakistanier åtalades i dagarna misstänkt för skadegörelsen. Andra kyrkor som utsatts är Notre-Dame-des-Enfants i Nîmes i södra Frankrike, där någon smetade människobajs på väggarna, och Paris näst största kyrka Saint-Sulpice, som drabbades av en anlagd brand för bara en knapp månad sedan.

Jag är rädd att om jag hade återvänt till Paris nu, så hade jag inte känt igen mig. Visst fanns det ”mångkulturella” inslag i gatubilden redan 2008, men det som har hänt under de följande elva åren är så radikalt och så omvälvande att de flesta värjer sig. Kan inte, vill inte förstå.

Ingrid och Maria myser i höstsolen på en typisk fransk uteservering i centrala Paris. Foto: Selfie

Ättlingarna dör ut

Författaren och samhällsdebattören Eddie Omar besökte Paris 2017 och gjorde då följande reflektion:

”… jag såg förvandlingen pågå överallt. Paris blev mindre franskt, mindre europeiskt, och mer likt Afrika och Mellanöstern. Byggnaderna står kvar, tänkte jag då, men som kulisser. Kulturen som skapade dem finns inte längre. Ättlingarna till människorna som byggde dem dör ut.”

Och någonstans här tror jag vi landar i vår sorg när vi ser Notre Dame brinna. Det har ingenting, eller åtminstone inte primärt, med religion att göra. Man behöver inte vara troende kristen för att på djupet känna starka band till vår historia och vårt kulturarv, för att känna att skapelser som Notre Dame är en del av någonting som är vårt. Och det blir allt svårare för även den mest inbitne optimist och verklighetsförnekare att frigöra sig från känslan av att vi håller på att förlora det som är vårt.

Pär Lagerkvist lämnar mig ingen ro

Mörkret sänker sig över Europa. Jag brukar vara den första som värjer mig mot svarta piller och defaitistiskt prat, men just i dag har jag svårt att se saker från den ljusa sidan. Inte minst sedan jag tagit del av såväl vänsterblivnas hån mot oss som är ledsna över branden, som talrika exempel på muslimer som jublar och skrattar.

Pär Lagerkvist skrev 1919 en dikt som heter Det är vackrast när det skymmer, och sista strofen lämnar mig ingen ro:

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,

inom kort skall allting tagas från mig.

Träden, molnen, marken där jag går.

Jag skall vandra –

ensam, utan spår.


Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0760-311017

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com

Villkor för kommentarsfältet

Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.

Klicka här för att läsa mer om våra kommentarsregler. >

6 kommentarer angående “Nyhetskrönika: Allt skall tagas från mig

  1. Oförglömlig konsert med transan och kabalisten/satanisten Madonna!?
    “Notre Dame and the Crown of Thorns” -RichieFromBoston på Youtube.
    Titta och lyssna även på “Phoenix Rising From The Ashes-Mystery Babylon …” -Shaking My Head Productions
    Och “A New Season of Sacrifice Has Begun ~ Notre Dame;…” -Aplanetruth2!!!
    Googla Black Cube Mecka Ground Zero/World Trade Center!
    Och jag tror inte att ni vet (eller vill veta)att Paris (“Kärlekens huvudstad”) betyder House of ISIS.

  2. Det finns en hel del “mysko” saker kring hur branden startade och som många beskriver som en låg ambitionsnivå i släcknings arbetet, eller var det viktigare att rädda föremål? Det finns film från en webcamera där en typ av “drönare” dyker upp och minuten efter syns svart rök. Det går en person med gul väst väl synlig strax efter branden startade, vill man skylla på gula västarna eller är det en brandmästare som kollar att det är tomt. Alla stora msm bolag hade flertalet semestrande reportrar o filmteam med förmåga till livesändning i direkt anslutning till branden. Där det fångade hur den ena spiran föll som enligt vissa konspirations teorier är bevis på att antikrist har kommit. Michelle Obama satt enligt youtube källor på en båt i närheten när branden utbröt. Jag ser nog drönaren och snabbt utvecklad brand som lite extremt. En byggnad som stått så länge och där trämatrialet borde varit impregnerat på något sätt sedan länge borde inte gå från låga till fullbrand o takras inom den korta tidsramen. Misstänker att det finns mycket att undersöka kring denna brand.

    1. Gammalt trä och många hundra års damm ger fina förutsättningar för en explosionsartad brandutveckling.

  3. 1996 var jag med kliniken på resa till Paris. De flesta skulle shoppa på Lafayette, så jag gick på egenhand i den gyllene Septembersolen på Île de la Cité och upplevde Nôtre Dame, som jag uppfattade som något dunkel jämfört med katedralen i Reims, men, där i ND var en förtätad stämning av Historig . Så spankulerade jag vidare till det andra, som måste besiktigas på denna ö i Seine, nämligen kvintessensen av gotiken La Sainte Chapelle med undersköna färgade glasfönster från 1400-talet. Det var inte många människor där, och man kanske slipper massturismen i dess mest uttalade form där. Utrymmet kan ej heller jämföras med katedralerna. Så till läsarna här – glöm ej La Sainte Chapelle vid nästa besök i Paris innan det blivit ett rov för vandalism. Katedralen i Saint Denis är värt ett besök som platsen där nära 1000 års franska kungar är begravna. Saint Denis är en helt islamiserad maghrebinsk förstad till Paris så det är bråttom och vandalisering har redan inträffat.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna vecka tackar vi: Nyhetsveckan #66 Platinasponsorer: Cepe – Gåva, Johan – Kaffepengar, Martin - Gåva och grattis!, Per-Erik - Ni är bara bäst, Elisabet – Majsplastpåse, Daniel - Keep up the good work, girls, bästa hälsningar från Farbror Daniel Övriga: Martin, Ulrika - Lön för mödan, Cecilia, Carl, Cecilia, Nils - Till profan väckelse-kollekt, Gete - Tack för att ni finns, Carl B - Mycket tack för det mesta (liten brasklapp), Margareta – Gåva, Björn – Bra jobbat, Gert, A-M – Gåva, Ann-Britt, Jan, Lars, Harald, Tommy, Anita, Daniel, Mikael, David, Blom-Man, Anders, Björn, Lennart, Mikael, Stöd & Stipendier. Denna vecka tackar vi: Nyhetsveckan #66 Platinasponsorer: Cepe – Gåva, Johan – Kaffepengar, Martin - Gåva och grattis!, Per-Erik - Ni är bara bäst, Elisabet – Majsplastpåse, Daniel - Keep up the good work, girls, bästa hälsningar från Farbror Daniel Övriga: Martin, Ulrika - Lön för mödan, Cecilia, Carl, Cecilia, Nils - Till profan väckelse-kollekt, Gete - Tack för att ni finns, Carl B - Mycket tack för det mesta (liten brasklapp), Margareta – Gåva, Björn – Bra jobbat, Gert, A-M – Gåva, Ann-Britt, Jan, Lars, Harald, Tommy, Anita, Daniel, Mikael, David, Blom-Man, Anders, Björn, Lennart, Mikael, Stöd & Stipendier. Denna vecka tackar vi: Nyhetsveckan #66 Platinasponsorer: Cepe – Gåva, Johan – Kaffepengar, Martin - Gåva och grattis!, Per-Erik - Ni är bara bäst, Elisabet – Majsplastpåse, Daniel - Keep up the good work, girls, bästa hälsningar från Farbror Daniel Övriga: Martin, Ulrika - Lön för mödan, Cecilia, Carl, Cecilia, Nils - Till profan väckelse-kollekt, Gete - Tack för att ni finns, Carl B - Mycket tack för det mesta (liten brasklapp), Margareta – Gåva, Björn – Bra jobbat, Gert, A-M – Gåva, Ann-Britt, Jan, Lars, Harald, Tommy, Anita, Daniel, Mikael, David, Blom-Man, Anders, Björn, Lennart, Mikael, Stöd & Stipendier. Denna vecka tackar vi: Nyhetsveckan #66 Platinasponsorer: Cepe – Gåva, Johan – Kaffepengar, Martin - Gåva och grattis!, Per-Erik - Ni är bara bäst, Elisabet – Majsplastpåse, Daniel - Keep up the good work, girls, bästa hälsningar från Farbror Daniel Övriga: Martin, Ulrika - Lön för mödan, Cecilia, Carl, Cecilia, Nils - Till profan väckelse-kollekt, Gete - Tack för att ni finns, Carl B - Mycket tack för det mesta (liten brasklapp), Margareta – Gåva, Björn – Bra jobbat, Gert, A-M – Gåva, Ann-Britt, Jan, Lars, Harald, Tommy, Anita, Daniel, Mikael, David, Blom-Man, Anders, Björn, Lennart, Mikael, Stöd & Stipendier.