Chefredaktören för den konservativa sajten The Duran, Alexander Mercouris, framför i ett Youtube-klipp teorin att det var de folkliga protesterna utanför ambassaden som tvingade Ecuadors regering att stoppa utlämningen av Julian Assange. Det gick nämligen många timmar mellan det att Wikileaks gick ut med att de av en källa i Ecuadors regering fått veta att Assanges dagar på ambassaden var över, till dess att utrikesministern dementerade. Den stora polisnärvaron utanför ambassaden tydde också på att något faktiskt var på väg att hända. Men uppmärksamheten världen över, även i Ecuador, gjorde att de tvingades byta fot.

– Det fanns definitivt en plan för att kasta ut honom, men den misslyckades eftersom det finns medlemmar i regeringen som motsatte sig det och informerade Wikileaks. Men framförallt var det stödet bland människor runt om i världen som avgjorde, vilket visar att den här sortens aktivism faktiskt fungerar, säger Alexander Mercouris.

Kommer president Lenín Moreno att försöka igen?

– Ja, givetvis kommer han att göra det! Jag gissar att det just nu pågår en stor utredning i Ecuador för att hitta den som läckte informationen, en utredning USA kommer att delta i. De kommer att göra allt för att hitta läckan. Så fort de gjort det, även om de inte hittar något, så förväntar jag mig att de kommer att göra ett nytt försök. Det enda som kan rädda Assange från detta öde är om det blir ett byte av regering i London. Det är känt att Labourpartiets ledare Jeremy Corbyn är välvilligt inställd till Julian Assange och det är här i England de stora besluten kommer att tas.

Det må så vara, men den regering som bär den största skulden för skandalen är faktiskt den svenska. Mycket pekar på att det var Socialdemokraterna som iscensatte den fälla Julian Assange gick i när han kom till Stockholm, men det var regeringen Reinfeldt som lät sig hunsas av USA och tvingade rättsväsendet att bryta mot alla sina principer. Här följer en redogörelse för de beslut som togs och vilka som låg bakom dem.

Clinton ville ”dröna” Assange

2010 stod Julian Assange, 47, på toppen av sin berömmelse. USA var skitförbannade på att han läckte ut tiotusentals topphemliga amerikanska dokument, så arga var de att dåvarande utrikesministern Hillary Clinton till och med föreslog att man borde skicka drönare för att en gång för alla få tyst på Wikileaksgrundaren. Uttalandet gjordes 2010, men kom inte fram förrän 2016 när Wikileaks twittrade att Hillary Clinton frågat om det var möjligt att döda Assange genom en drönarattack. Detta bekräftades när True Pundit citerade källor från amerikanska utrikesdepartementet som uppgett att hon vid ett möte med tjänstemän sagt:

– Kan vi inte bara ”dröna” den här killen?

Hillary Clinton ville ”dröna” Assange för att bli av med det problem han utgjorde för USA. Foto: Flickr/Gage Skidmore.

Clintons förslag möttes med skratt, men det rådde ingen tvekan om att utrikesministern formligen kokade av ilska över Wikileaks ständigt pågående läckage av hemliga papper som hon hade skrivit under.

I augusti 2010 besökte Julian Assange för andra gången på kort tid Sverige. Flera av Wikileaks servrar stod i Sverige och nu aviserade han att sajten ansökte om svenskt utgivningsbevis för att få ett extra starkt grundlagsskydd. Men i stället för att stå upp för yttrandefriheten, källskyddet och vår berömda offentlighetsprincip, visade sig Sverige bli katastrofalt för Assange.

Visselblåsare med rockstjärnestatus

Den skönlockige Assange på besök i Stockholm i augusti 2010. Foto: Wikipedia.

Kvinnorna flockades runt den skönlockige visselblåsaren med rockstjärnestatus, och snart hade han lägrat två olika kvinnor – Anna Ardin och Sofia Wilén. Enligt den officiella historien kände de två inte varandra sedan tidigare, men när de upptäckte att han haft sex med båda kände de sig så försmådda att de gemensamt gick till polisen för att anmäla honom – inte för våldtäkt utan för att sexet varit ”obehagligt” och de undrade om polisen kunde tvinga honom att lämna ett hiv-test.

Men under polisförhöret enades de om att de frivilliga samlagen nog kunde betraktas som våldtäkter, varpå Assange anhölls i sin frånvaro misstänkt för våldtäkt och sexuellt ofredande av tjänstgörande jouråklagare. Två dagar senare, 25 augusti, hävde den ordinarie åklagaren Eva Finné anhållandet och ändrade misstankarna till det betydligt lindrigare ofredande. Hon anses vara en av Sveriges bästa åklagare och rent juridiskt hade hon på fötterna: Ord stod mot ord, målsägarnas uppgifter var inkonsekventa och några bevis för våldtäkt fanns inte.

Då trädde plötsligt advokaten och socialdemokraten Claes Borgström (sedan 2013 är han dock aktiv i Vänsterpartiet) in på arenan. Han blev kvinnornas målsägandebiträde och på order av ”gamle gosseklubben” överklagade han Finnés nedläggningsbeslut, trots att han förstås var väl medveten om att det inte fanns några juridiskt bindande bevis mot Assange. Man kan tänka sig att han förespeglades stor ära och berömmelse om han överklagade, och eftersom Borgström har öppna kanaler till alla mainstream-medier fick saken stor uppmärksamhet.

Och vips bestämde sig överåklagare Marianne Ny för att återuppta förundersökningen och rubricerade återigen det inträffade som våldtäkt. Den 18 november 2010 häktades Assange (som då hunnit lämna Sverige) i sin frånvaro av Stockholms tingsrätt och 7 december greps han av brittisk polis sedan han själv infunnit sig på en polisstation. Nio dagar senare släpptes han fri mot borgen.

Anna Ardin och Sofia Wilén anklagade Julian Assange för ”obehagligt sex” som sedan rubricerades som våldtäkt.

Är detta bara en serie olyckliga omständigheter eller lockades Wikileaksgrundaren in i en fälla, en så kallad honey trap, orkestrerad av Socialdemokraterna och genomförd av den borgerliga regeringen? Socialdemokraten Anna Ardin har anklagats för nära samröre med den amerikanska underrättelsetjänsten CIA – bland annat har hon kastats ut från Kuba misstänkt för ”subversiva aktiviteter”.

Marianne Ny var tidigare känd för att utan pardon lägga ner uppenbart uppdiktade våldtäktsanklagelser, så vem eller vad var det som fick henne att driva detta mål trots avsaknaden av bevis? Enligt journalisten Anders Carlgren var Ny och Borgström goda vänner och Ny ska i en trängre krets ha sagt: ”Även om jag har fel, ändrar jag mig inte.”

Sverige gick USAs ärenden

Enligt mina källor fick Marianne Ny en direkt order från Justitiedepartementet, som i sin tur uppmanats av Utrikesdepartementet att agera. Men varför agerade två svenska departement på detta vis? Vems ärenden gick de? Svaret är: USAs.

Det är ingen hemlighet att USA flera gånger lyckats få Sverige att dansa efter stormaktens pipa. Sverige har vid flera tillfällen i hemlighet utlämnat och skickat folk till så kallade ”svarta hål” (fängelser) i Egypten, Polen, Litauen med flera länder – på begäran av USA. Minns de så kallade Egyptenavvisningarna 2001 som avslöjades tre år senare av TV4-programmet Kalla fakta.

Den mest troliga förklaringen till alla märkliga turer i Assange-affären är att USA drog åt tumskruvarna på Sverige. De krävde att han skulle efterlysas för våldtäkt och begäras utlämnad. När han väl kom till Sverige skulle han ställas inför rätta och frias, men sedan omedelbart utlämnas till USA där man en gång för alla planerade att sätta stopp för Wikileaks oförtrutna publiceringar av hemliga amerikanska dokument.

Trots demonstrationer och krav på hans avgång, fick Carl Bildt sitta kvar som statsminister efter skandalen med Lundin Oil. Med hjälp från USA? Foto: Wikipedia.

Den högst ansvarige för Sveriges agerande i Assange-affären är dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt. Tillsammans eller i samförstånd med utrikesministern Carl Bildt beordrade han justitieministern Beatrice Ask att se till att Sverige lade sig platt för de amerikanska kraven på en internationell efterlysning av Assange – för att därefter kunna lämna ut honom så fort som möjligt till USA.

Belöningen för Reinfeldt blev ett välavlönat låtsasjobb på Wall Street-firman Bank of America Merrill Lynch, som seniorrådgivare för bankens verksamhet i Europa, Mellanöstern och Afrika. Detta skedde, enligt en källa i amerikanska utrikesdepartementet, på Hillary Clintons begäran.

Carl Bildt fick ett hedersuppdrag som kolumnist för Washington Post. Hans långvariga arbete som informatör åt USA (enligt uppgift älskade han att glänsa med hemlig information) är till viss del allmänt känt. USA har använt detta som påtryckning mot honom men var dessutom behjälpliga när anklagelserna om Lundin Oils misstänkta folkrättsbrott satte Bildt i en besvärlig sits. Trots att flera riksdagsledamöter krävde att Bildt skulle avgå, kunde han sitta kvar. Kanske ett tack för hjälpen från amerikanerna för hans insats vad gäller hanteringen av Assange.

Beatrice Ask lydde bara order och agerade som den nyttiga idiot hon var under sina år som justitieminister – trots att hon borde ha förstått att man bröt mot grundlagen i fallet Assange.

Sverige är USAs nickedocka

Överbefälhavaren Sverker Göransson avslöjade att Sveriges försvar bara klarar en vecka vid ett anfall. Foto: Wikimedia Commons.

Varför går Sverige med på att behandlas på detta vis och agera nickedocka åt USA? Har vi inte en egen rättsstat och ett eget anseende att tänka på? Tja, alla vet att Sverige är helt beroende av USA och Nato om Ryssland skulle anfalla. Vårt försvar är ett stort skämt, vilket dåvarande överbefälhavaren Sverker Göransson avslöjade 2013 när han erkände att Sverige vid ett militärt angrepp i bästa fall kan klara sig en vecka – därefter måste vi få hjälp utifrån.

Men ett mer närliggande hot var det om att göra Sverige helt ”blint” på underrättelseområdet. Så här beskriver Försvarets radioanstalt, FRA, själva sin verksamhet:

”Genom FRA:s underrättelseverksamhet får Sverige unik kunskap om utländska förhållanden. Tillförlitliga underrättelser om omvärlden är viktiga för att Sverige ska kunna bedriva en självständig utrikes- och säkerhetspolitik. På FRA arbetar vi också för att stärka informationssäkerheten hos samhällsviktig verksamhet. Vi hjälper andra myndigheter och statliga bolag att höja säkerheten i sina datorsystem. Vi bidrar med viktiga pusselbitar för Sveriges säkerhet och integritet.”

När USA antyder att FRA inte längre kommer att få tillgång till alla verktyg som deras underrättelseorgan NSA, National Security Agency, använder sig av – då skakar lilla Sverige i sina grundvalar. Amerikanska hot om att vingklippa FRA har enligt mina källor framförts vid möten på UD, Justitiedepartementet och Försvarsdepartementet.

Sveriges representant vid Nato-högkvarteret i Bryssel har också fått pikar om att vi ”kanske inte längre får ha kvar observatörer” där. Det mest explicita hotet handlar om att stoppa all försäljning av vitala delar till stridsflygplanet JAS och försäljning av sådana krigsmateriel som Sverige har ett stort behov av, exempelvis det amerikanska luftvärnssystemet Patriot, som för övrigt köptes in av regeringen 2017 trots stark kritik från Försvarets materielverk som förordade det betydligt billigare franska SAMP/T Aster.

Därför vill USA få tag i Assange

Personer som talat om för den svenska regeringen vad den ska göra är exempelvis Hillary Clinton, generallöjtnanten James R. Clapper, förre försvarsministern Leon Panetta, och de tidigare CIA-cheferna David Petraeus och John Brennan. Som mellanhand har de använt sig av Carl Bildt som redan på 1970-talet gav USA information om vad som sades på slutna regeringssammanträden i Sverige. Även företrädare för Sveriges krigsmaterielföretag som samarbetar med amerikanska Blackwater/Academi (även kallat CIAs hantlangare), har varit ”behjälpliga” i att informera den svenska regeringen om vad som ska göras. Enligt en av mina källor brukar budskapet lyda såhär:

– I detta fall bör Sverige agera såhär – med USAs intressen för ögonen …

Från källor i Washington har jag fått en lista över skälen till att USA till varje pris vill få tag i Julian Assange:

1. Wikileaks publiceringar hotar själva grunden för USAs underrättelsearbete. Alldeles för mycket hemlig information har redan kommit ut om deras arbetsprocesser, verktyg, operationssätt med mera.
2. Amerikanerna vill ”knäcka” Assange för att få veta vem eller vilka som har gett Wikileaks information. Syftet är förstås att avskräcka nya visselblåsare och statuera exempel. Vilket i sig är nästan omöjligt, men USA förstår inte hur Wikileaks har byggt sin organisation – med vattentäta skott mellan dem som får informationen från visselblåsare. Ingen vet vilka mottagarna är, så när Wikileaks ger ut information har de ingen aning om varifrån den kommer, vem som lämnat den eller hur informationen kommit dem tillhanda. Deras kommunikation går ofta via det så kallade Darknet, och är helt krypterat efter konstens alla regler. Vilket gör det svårt för underrättelsetjänster att spåra varifrån information kommer.
3. De vill veta om Wikileaks har använts av främmande utländsk makt (läs Sverige) för att sprida information/desinformation om USAs politik. Framförallt vill de veta varför just USA varit fokus för Wikileaks och inte andra länder som exempelvis Kina och Ryssland.
4. De vill veta hur Wikileaks fått tag i information som inte kommit via visselblåsare. Handlar det om egenhändigt utförd hacking? Har de anlitat hackare på kommission/provision? Anonymous-nätverket? Utländska makter?
5. Flera länder med hög banksekretess som Schweiz, Guatemala och Panama har indirekt pressat USA för att Wikileaks vid flera tillfällen läckt uppgifter om skatteplanering på hög nivå av såväl företag som privatpersoner (till exempel Fallet Rudolf Elmer i Schweiz). Det finns starka krafter inom banksfären (USA, Schweiz, Ryssland, Cypern och flera MENA-länder) som vill se Assange neutraliserad för gott. Detta förmedlades till Hillary Clinton som gladeligen tog emot stora bidrag till Clinton Foundation ifrån olika intressenter för att få till stånd en ”permanent neutralisering”.

Fruktar dödmansgreppet

Ett tecken på hur långt man kan tänka sig att gå för att gripa Assange är att amerikanska underrättelsekretsar sagt sig ha ett specialteam av operatörer (från SEAL eller Delta) som varit beredda att gå in på Ecuadors ambassad och hämta ut honom. För att komma undan med det kunde man exempelvis sprida ett rykte om att Assange hade lyckats smita, medan de i själva verket hade transporterat honom till ett ”svart hål” på okänd ort. Huruvida detta är skrämselpropaganda för att få Assange att ge upp är oklart, dock har personer vid flera tillfällen synts klättra runt på hus i närheten, personer som har gått ut och in i samma skåpbil (som inte undersökts av polis) under flera dagar. Detta kan också vara en del av skrämseltaktiken.

Ska Assange sitta på Ecuadors ambassad tills han dör? Foto: Wikimedia Commons.

Helt klart är att allt Julian Assange gör på den ecuadorianska ambassaden noteras och analyseras – i syfte att få fram information för att knäcka Wikileaks – vilket man alltså ännu inte lyckats med. Det som skrämmer amerikanerna och med stor sannolikhet har hindrat dem från att göra allvar av planerna att ta sig in på ambassaden och gripa Assange, är det så kallade dödmansgreppet de fruktar att Wikileaksgrundaren har lagt in i sitt system. Det handlar alltså om något slags kod – om han inte ringer ett visst samtal, inte loggar in på Facebook eller beställer en viss pizza en viss dag – så utlöses ”död mans hand” och då kommer hemliga uppgifter att spruta ut från Wikileaks. Nu har Assange inte längre tillgång till internet, men greppet kan handla om att han står i ett visst fönster en viss tid eller att han lyckats smuggla ut något från ambassaden. Att USA är så rädda för det som ännu inte kommit ut tyder på att de inte bara är ute efter hämnd, utan vill förhindra att Assange gör ännu mer skada.

2016 genomförde Marianne Ny det hon under flera år sagt sig vara förhindrad att göra – höll förhör med Julian Assange på ambassaden i London. Sex månader senare lade hon ner utredningen och han är sedan dess inte längre misstänkt för några sexualbrott i Sverige. Efter sex år kom Sverige till sist fram till att inget gott skulle komma ur denna soppa som hängt som en kvarnsten runt halsen på landets förhållande till USA och Storbritannien och dessutom höll preskriptionstiden på att gå ut. Sedan höll man tummarna för att förhållandet och samarbetet med underrättelsetjänsterna i dessa båda länder skulle återgå till det normala. Det verkar det ha gjort.

Slutsatsen av allt detta är att Assange, om inte Lenín Moreno en dag kastar ut honom, får fortsätta framleva sina dagar på Ecuadors ambassad. De amerikanska säkerhetstjänsterna kommer inte att släppa greppet om honom, men törs heller inte tvinga fram ett gripande eftersom de fruktar dödmansgreppet. Och antagligen vinner de på att hålla Assange vid liv – om han dör eller dödas blir han martyr.

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångs-belopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här ne-danför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0760-311017

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com