Jag har för mig att tobaksaffären öppnade klockan 9 och stängde klockan 18. På lördagar och söndagar stängdes butiken klockan 16 eller möjligen 15. Tobaksaffärens innehavare var ett par, mannen hade något handikapp. Vi flyttade hit 1962 och redan då fanns tobaksaffären. Här såldes cigaretter, piptobak, cigarrer, snus, tidningar och godis.
De vuxna köpte sin kvällstidning och sina cigaretter här, barnen köpte sitt godis, sina filmstjärnesamlarkort och kanske någon mindre leksak eller knallpulver. Kanske hade vi en slant som räckte till en tablettask. För 25 öre kunde man köpa Tutti Frutti eller Pelle Svanslös. Domino eller Tulo var dyrare, dessa tablettaskar kostade 35 öre. Om man till äventyrs hade en hel krona kunde man köpa en chokladkaka, till exempel Marabou mjölkchoklad. På den tiden var förpackningarna betydligt snyggare och till skillnad från hur det är nuförtiden så gick det faktiskt att äta Marabous choklad!
Lösviktsgodis såldes styckvis, inte per hekto. Det var olika sorters kolor och sega eller hårda karameller. Salt eller surt godis var inte lika vanligt då. Det var vuxnas mardröm att hamna bakom ett barn som stod och pekade på lösgodiset och sa ”En så’n, en så’n och en så’n” – den vuxne kunde få vänta bra länge. Om jag hade 25 öre blev det för det mesta två Evighetsmint (de kostade 10 öre styck och gjorde verkligen skäl för namnet) och en Citronbomb som kostade 5 öre.
Merry – som Fruktsoda men godare
Jag minns plötsligt något som hette Beatles-tuggummi. Förutom själva tuggummit innehöll förpackningen också en bild på The Beatles. Denna företeelse var kortlivad och vi som en gång köpte eländet förstår varför! Det är tveksamt om det hade smakat sämre om man av misstag hade tuggat sönder bilden i stället för tuggummit.
Är det någon mer än jag som minns en läskedryck som hette Merry? Den smakade litet som Fruktsoda men godare. Flaskan var snygg och smalnade av på mitten. Det bör påpekas att läskedrycker inte såldes i stora flaskor förr.
1965 flyttade vi och hamnade då längre bort från tobaksaffären. Vi fortsatte dock att handla där. Den handikappade mannen avled, men hustrun fortsatte driva verksamheten i många år till. Allt gick sin gilla gång, priserna höjdes i takt med inflationen, godissorter kom och gick. 1971 flyttade vi igen och vi hamnade ännu längre bort från tobaksaffären. Saker och ting förändrades antagligen gradvis.
Året var 1984. Jag köpte min nuvarande lägenhet och kom tillbaka till samma hus som jag bodde i under några år i början av 1960-talet. Tobaksaffären fanns kvar med samma ägarinna bakom disken. Mycket var förändrat. De unga hade lämnat området. Föräldrarna bodde kvar, lägenheterna var ju redan betalda och inga skulder fanns. Kundunderlaget hade minskat och jag tror att damen fortsatte driva butiken vidare för att ha något att göra. Hon tog sig också tid med att bråka med kommunala tjänstemän när snöröjningen inte fungerade som den skulle. En dag i början av 1990-talet var butiken stängd. Det visade sig att ägarinnan hade gått ur tiden.
Det dröjde några månader tills affären öppnade med ny ägare, men det blev inte långvarigt. Det såldes både tidningar och godis, men även skinnjackor och kristallkronor, en något märklig kombination som inte fungerade. Julskyltningen var kvar när butiken stängdes vilket väckte viss munterhet på sina håll.
Sjaskiga basarer med värdelöst krimskrams
På våren, jag tror att det var 1994, öppnades butiken igen, nu som närbutik. Den nya ägarinnan var en driftig, ung, svensk tjej och butiken gick en blomstringstid till mötes. Här träffades vi och lärde känna en och annan i grannskapet. Kvarterskrogen öppnade i samma veva, det var en rolig tid. Så småningom ville närbutikens ägarinna göra något annat, så hon sålde butiken till ett svenskt par som dock bara drev verksamheten i något år.
Någon gång strax efter sekelskiftet fick närbutiken nya ägare. Vi råkade gå dit och frågade efter frukt och fick ett svar i stil med: ”Vi får bröd på måndag.” Jag behöver väl inte tillägga att kunderna flydde. Jag kan inte räkna dem alla, det vill säga butikens ägare efter senaste sekelskiftet. Nu tror jag att det har blivit någon slags skönhetssalong i lokalen, men det blir nog inte långvarigt.
De gamla tobaksaffärerna är numera ofta förvandlade till närbutiker, det vill säga någon sorts sjaskiga basarer med värdelöst krimskrams som ingen vill köpa. Någon driver butiken ett tag tills den går i konkurs och så får någon annan bidrag för att driva den redan på förhand dödsdömda verksamheten vidare och det är inte Johansson om någon till äventyrs tror det.
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 1: Fika
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 2: Radio och grogg
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 3: Europasemester
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 4: Utelek
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 5: Vänstervridningen
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 6: Restauranglivet
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 7: Fördumningen
Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0760-311017
Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com
Villkor för kommentarfältet
Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Det är personen som skrivit kommentaren som är juridiskt ansvarig, inte Ingrid & Maria. Kommentarer förhandsgranskas inte innan publicering och är inte redaktionellt material. Vi har däremot utvecklat en block-lista med ”otillåtna ord”. Om din kommentar innehåller något av dessa ord, kommer den inte att publiceras på sajten, utan genomgår en granskning utförd av redaktionen. Om kommentaren befinns ”harmlös” kommer den att släppas igenom och publiceras.
Alla kommentarer granskas efter publicering, och kommentarer som bryter mot våra regler kommer att tas bort.
MALMÖ
(Killen längst till vänster ser ut som Simon Gärdenfors)
http://pbs.twimg.com/media/D3Uc4DLW0AUPPCn.jpg