Det var inte så ofta vi gick ut för att äta när jag var ung. Dels var det rätt dyrt och det fanns inte så många restauranger i Stockholms förorter. Det kunde finnas en eller kanske två restauranger i varje förort, men dessa blev lätt tillhåll för de lokala A-lagarna, så vi tyckte nog inte att det var så trevligt att gå dit. Förr var det betydligt svårare att erhålla tillstånd för alkoholutskänkning. Det var ganska vanligt att en restaurang endast hade tillstånd att servera öl och vin.
På Pizzeria Piraten hade man tur om man fick vad man hade beställt. Foto: Ingvar Lundkvist, Stadsmuseet.
Det är nog svårt för de yngre att föreställa sig att vi faktiskt åkte in till stan, det vill säga Stockholm för att äta pizza. När jag var i de övre tonåren fanns det några pizzerior inne i stan. Den första renodlade pizzerian hette ”Piazza Opera” och den öppnades 1969. Jag tror inte att den finns kvar och tur är väl det. Några synnerligen fridsamma vänner till mig var där en kväll och fick urusel betjäning. När de uttryckte synpunkter på servicen tog personalen till handgripligheter! Jag minns också en obehaglig sylta i Gamla stan som jag tror hette ”Pizzeria Piraten” och man hade verkligen obeskrivlig tur om man fick den pizza man hade beställt. Personalens kunskaper i det svenska språket var stundom bristfällig. Inte kunde man väl ana att detta var något som skulle bli väldigt vanligt några decennier senare.
Jag vet inte när ”Capri” på Nybrogatan öppnades, men jag var där många gånger under 1970- och 1980-talen. De hade både pizza och annan mat och personalen var trevlig och tillmötesgående. Det var nog där jag drack Cappuccino och Espresso för första gången här i Sverige, jag hade tidigare druckit dessa kaffesorter i Italien.
Pizzerior överallt
Nu finns pizzerior överallt. Om en företeelse ska bli riktigt populär måste den ofta ”översättas” vilket gör att pizzorna i Sverige är något annat än de italienska. Jag har ätit pizza i flera länder, men endast här i Sverige har jag till exempel stött på pizza med oxfilé och bearnaisesås.
Sveriges första McDonald’s-restaurang belägen på Kungsgatan 15 öppnades 27 oktober 1973. Då var det väldigt kontroversiellt eftersom det bland inflytelserika opinionsbildare och så kallade kulturarbetare var på modet att hata allt amerikanskt. Det var det då vanliga kommunistgläfsandet om utsugning, kulturimperialism, Coca-Colakultur med flera vid den tiden gångbara rödtofsfloskler, så vi gick självklart gärna dit. I juni 1975 argumenterade vänsterslöddret på sedvanligt vis genom ett bombdåd mot McDonald’s på Sveavägen. Som tur var kom ingen människa till skada. Vänsterns ”briljanta” argumentationsförmåga är densamma nu som då. Skillnaden är nog att de numera har ännu fler sympatisörer i journalistkåren.
Den statliga hamburgerkedjan Clock.
Hamburgerkedjorna har kommit och gått. Carrols öppnade i Stockholm 1974. De hade tre restauranger. År 1976 köptes de upp av statliga restaurang- och hotellkedjan SARA och blev Clock – och vips fick hamburgarna en grå och statlig smak.
Några slutsatser man måste dra om man håller sig till det vänstern tillämpar i stället för logik:
Bättre matkultur?
Invandrarna har gett oss en mycket bättre matkultur. Jaha, då kryllar det väl av italienare på gator och torg och man måste stå ut med att höra italienska och amerikansk engelska överallt, eller är pizza en arabisk maträtt? Kommer hamburgare i själva verket från Somalia? Varifrån kommer i så fall de senaste decenniernas populärmusik? Svaren blir väl något med ”värdegrund” eller ”alla människors lika värde”, för det kan de väl alltid ta till när det inte finns något annat.
Nu kryllar det av restauranger i Stockholm, men hur många av dem är trevliga? Numera behöver man förvisso inte åka in till stan för att gå på restaurang. Det finns betydligt fler krogar i förorterna nu jämfört med när jag var ung och det är en av de få saker som faktiskt har blivit bättre.
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 1: Fika
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 2: Radio och grogg
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 3: Europasemester
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 4: Utelek
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 5: Vänstervridningen/
Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0760-311017
Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com
Clock åt jag på. En statlig resturang. Det måste Vänstern ha gillat?!