Bokrecension: Priset, tolv författare om svensk repression

I årtionden har journalister och politiker mörklagt hur mångkultur och massinvandring skadar Sverige och den svenska befolkningen. I boken Priset, tolv författare om svensk repression (Debattförlaget) har professor Karl-Olof Arnstberg sammanställt berättelser från människor som var tidigt ute med att försöka varna för den destruktiva samhällsutvecklingen – och som tvingades betala ett högt pris för sin framsynthet.

De medverkande i boken är forskare, journalister, politiker och författare som tidigt såg massinvandringens konsekvenser. De har kallats allt från högerextrema och nazister till främlingsfientliga och rasister, trots att det de sa då är det som de flesta i den offentliga debatten håller med om i dag. Boken är skrämmande och man får nypa sig i armen för att förstå att detta är Sverige i nutid och inte Sovjetunionen på 1970-talet.

I en åsiktsdiktatur måste dissidenter tystas till varje pris; dels som en ren bestraffning, men framförallt för att avskräcka andra från att också börja prata öppet om sakernas tillstånd. Denna strategi har lyckats väl i Sverige, för på våra universitet och medieredaktioner sitter i dag rädda harar som inte vågar rapportera sanningen om en alltmer kaotisk svensk verklighet.

Författarna i boken beskriver hur kolleger slutar hälsa, vänner slutar höra av sig och familjemedlemmar bryter kontakten. Forskningsanslag dras in och ges till andra, och man får trots stor erfarenhet som journalist inte anställning eller förlängda kontrakt på medieredaktioner. Som Karl-Olof Arnstberg skriver i förordet till boken:

”Man tas ifrån allt som gör livet värt att leva, såsom familj, vänner, arbete och försörjning.”

De medverkande i boken är: Mats Dagerlind, Jan Sjunnesson, Ingrid Carlqvist, Ingrid Björkman, Marika Formgren, Kajsa Ekholm Friedman, Anna Hagwall, Jan Milld, Jonathan Friedman, Julia Caesar och Gunnar Sandelin.

Alla hängdes ut i medierna

Här är några axplock från boken:

Genom sina erfarenheter som forskare vid Nairobi-universitet och att hon bott i Östafrika såg Ingrid Björkman tidigt förljugenheten i den så kallade flyktingpolitiken och försökte påtala den. Tillsammans med två kolleger skrev hon boken Invandring – sammanbrott eller utveckling, som gavs ut 1993. Detta resulterade bland annat i att hon hängdes ut i Expressen i en artikel med rubriken ”Främlingshatets nya ansikten” illustrerad med passfoton på henne och hennes två medförfattare.

Marika Formgren hoppade av journalistiken och omskolade sig till ingenjör.

Marika Formgren arbetade som journalist och ledarskribent på Östgöta-Correspondenten men fick skrivförbud av sin dåvarande chef Charlotta Friborg. Hon förbjöds att skriva om invandring, feminism eller familjefrågor. Marika Formgren valde så småningom att hoppa av journalistyrket och omskola sig till ingenjör.

Kajsa Ekholm Friedman, som är professor i socialantropologi vid Lunds universitet, skrev i maj 1997 artikeln ”Invandringen leder till sönderfall”, som publicerades i DN Debatt. Ett hätskt drev drogs igång mot henne i syfte att få henne sparkad från sin tjänst vid Lunds universitet. En svensk journalist ringde till och med upp Guggenheim Foundation i New York, med vilka Kajsa Ekholm Friedman och hennes man Jonathan Friedman hade ett samarbete, och ställde dem till svars för att ha finansierat två ”rasistiska” forskare. Guggenheim Foundation ställde sig dock oförstående till rasistanklagelsen och avvisade kravet på att bryta samarbetet.

”Stöveltramp vid horisonten”

Journalisten Julia Caesar berättar om hur det gick till när journalisterna Niklas Orrenius och Annika Hamrud röjde hennes pseudonym och startade ett mediedrev mot henne ”som gick bortom alla gränser för vad som tidigare skrivits i tidningar om en icke brottsdömd person”.

Julia Caesar jagades halvt till döds av två DN-journalister. Foto: Privat.

I en artikel publicerad i västerbottniska Folkbladet med rubriken ”Stöveltramp vid horisonten” beskrev man Julia Caesar som ”en ofrånkomligt populär skribent inom extremhögerns skuggmedia” och vidare ”det är en rutten burk med maskar som öppnats i och med avslöjandet, som låter oss blick in i fascismens mörka tankekatakomber”. I Expressen skrev man: ”Efter att hon gått i förtidspension började hon som privatperson publicera allt vildare texter om etablissemangets korruption och apokalyptiska skriverier om de nordiska folkens stundande undergång. Vi kan helt enkelt utröna en klassisk bana mot allt djupare paranoia, där till slut alla som inte skriver under på JC:s verklighetsuppfattning är en del av en konspiration”.

Ingrid Carlqvist berättar om hur hennes tidigare journalistkolleger inom mainstream-medierna reagerade när hon började arbeta med alternativmedier:  ”Visst förutsåg jag att mina forna kolleger skulle bli irriterade, men aldrig hade jag kunnat föreställa mig det explosiva hat som skulle riktas mot mig. I en strid ström ’avvännade’ de mig på Facebook, det viskades bland dem att ’Ingrid har blivit galen’. Om det egentligen bottnade i avundsjuka för att jag vågade lämna lögnen för sanningen vet jag inte.”

Så bevaras åsiktskorridoren

Gunnar Sandelin var tidigt ute med kritik av sina journalistkolleger. Pressbild.

Gunnar Sandelin berättar om när han deltog i en debatt om åsiktskorridoren i SVT. De andra medverkande hade en mikrofon fäst på tröjan, medan han fick be om en handmikrofon när han ville säga något. En mikrofon som de snabbt tog ifrån honom när han började berätta om hur många journalister kontaktat honom och berättat att de inte vågar framföra sin åsikt. De höga chefer som deltog i debatten avfärdade en åsiktskorridor som en ren villfarelse: ”Nonsens”, sa Eva Hamilton, ”patetiskt”, tyckte Jan Helin, båda då högt uppsatta SVT-chefer.

Sverige är i dag ett land där många förstår vad som händer, men är rädda och håller tyst. En korrespondent vid en av våra största tidningar har berättat för Gunnar Sandelin att det troligtvis skulle räcka med att någon av hans/hennes chefer skulle anse att han/hon befann sig i ett sammanhang där ett enda ord skulle kunna tolkas som främlingsfientligt eller ”storsvenskt” så kunde det innebära allvarliga problem när det gällde att behålla jobbet.

Det var Vladimir Lenin som först myntade uttrycket ”nyttiga idioter” om de människor som underlättar åsiktskontrollen genom att hänga ut och driva på stigmatiseringen av människor som har oönskade åsikter. I Sverige är det dessa som belönas, får priser och fina tjänster.

För att bland annat ha hängt ut Julia Caesar tilldelades Niklas Orrenius Stora Journalistpriset 2016 i kategorin ”Årets röst” och i juni 2017 värvades Diamant Salihu från Expressen till SVT Riksnyheter, som en belöning för att han röjde pseudonymen för Fabian Fjälling på Granskning Sverige. Charlotta Friborg skrev i ett pressmeddelande ”Diamant Salihu är en mycket skicklig, drivande och modig reporter som kommer att bli en lysande förstärkning av riksnyheterna”. Detta är för övrigt samma Friborg som gav Marika Formgren skrivförbud.

Vad är deras agenda?

Men kanske är medlöparna bara hjärntvättade idioter i ett repressionssystem som få har kontroll över? I så fall, vilka är dessa ”få” och vad är deras agenda? Flera av författarna i boken är av den åsikten att den underliggande agendan verkligen är en demografisk förändring av Sverige för att på så sätt få ner nationalstaten och vårt självbestämmande på knä. Inget får stoppa detta projekt. Eller som Karl-Ove Arnstberg skriver: ”Invandringspolitiken är det viktigaste slagfältet och efterhand har det blivit allt tydligare att eliten är i färd att byta ut det svenska folket.”

Att med berått mod lämna ett konkursbo i arv till sina barn, det är inte godhet utan ondska, skriver han vidare i boken.  Alla kan se att Sverige inte mår bra, utan att vi har problem på i stort sett alla områden.

Tim Pool vill aldrig återvända till Sverige. Foto: Wikimedia Commons.

Verkligheten har dock kommit i kapp och opinionen håller långsamt på att svänga. Nya opinionsbildare träder fram nu när det är mindre farligt och påpekar försiktigt konsekvenserna av massinvandring och mångkultur. Men de tidiga dissidenterna som gjorde grovjobbet är fortfarande exkluderade från den offentliga debatten. Det är inte utan att man tänker på vad Tim Pool, den amerikanske journalisten och Youtubern, sa efter sitt besök i Sverige våren 2017:

– Sverige, jag är ledsen, men jag tycker ert land är riktigt skrämmande. Jag vill absolut inte åka tillbaka igen.

Fotnot: Priset kan köpas bland annat på Bokus och Adlibris.

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0760-311017

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com

Johanna Mörk

See author's posts