I slutet av 1960- och början av 1970-talet var det ganska vanligt att man som skolelev påtvingades ”kultur” under skoltid. Det handlade inte så ofta om bildning inom till exempel litteratur eller musik. Diverse så kallade fria teatergrupper hade upptäckt att de kunde tillskansa sig kulturbidrag från det offentliga. På det viset kunde de framföra sina missfoster till teaterföreställningar som ingen egentligen var beredd att betala för att få ”avnjuta”, uppbära lön för denna verksamhet och samtidigt nå ut med sin kommunistiska propaganda till oss stackars skolelever som kommenderades till aulan för att bli hjärntvättade. Känns fenomenet igen? Dessa teaterföreställningar (eller vad man nu ska kalla smörjan) brukade ofta handla om ett antal arbetare som var väldigt förtryckta. Arbetsgivarna var självfallet onda kapitalister och giriga utsugare. För att lätta upp stämningen klämdes det i med en och annan kampsång till ackompanjemang av gitarrer som någon enstaka gång faktiskt var stämda, men det var i så fall ett olycksfall i arbetet.
Skådespelaren Tomas Bolme turnerade på skolorna. Foto: Wikimedia Commons.
Det första jag personligen drabbades av var en propagandistisk pjäs som handlade om Norrbottens järnverk. Den framfördes av några som kallade sig NJA-gruppen och de var verksamma från 1969. De bytte namn 1971 till Fria Proteatern. Den mest kände skådespelaren som ingick där var Tomas Bolme. Popgruppen Mascots ingick också. De hade en inte särskilt imponerande karriär bakom sig, de enda låtar jag minns är ”Lyckan” från 1964 samt ”Words enough to tell you” från 1966 och dem kan man både ha och mista.
I den där eländiga pjäsen om Norrbottens järnverk fanns bland annat en låt med titeln ”Balladen om Olsson”. En bit av texten lyder: ”Befälet kom fram och kastade Olsson i golvet, dom tryckte ner han i skiten för Olsson börja’ bli farlig, när dom inte kan ta en grabb på ett annat sätt, så försöker dom ta hans stolthet, tempot är hårt uppdrivet, till vila finns ingen tid.” Det var ungefär på denna låga nivå som texterna låg. Befälet? Jo, det finns befäl inom det militära samt inom sjöfarten och flyget, men knappast på ett järnverk! Bolsjevikerna inom den vänstervridna och överbetalda delen av kultursektorn har troligen sällan ägnat sig åt hederligt arbete. Att de inte begriper hur vanligt arbete fungerar gör väl detsamma eftersom de får sin lön av det offentliga, det vill säga vi hederligt arbetande skatteslavar betalar för deras propaganda.
Kommunistiska sektmänniskor
Katarina Engberg började i SECO och är nu säkerhetspolitisk analytiker. Foto: Skärmdump från SVT.
Det var viktigt att vi skulle lära oss hur demokrati fungerar och därför fanns det ett elevråd. Jag har hört det från flera håll och jag har sett det själv – det slog aldrig fel: Kommunistiska element infiltrerade all sådan verksamhet och förstörde den. Det blev inte bättre av att SECO (Sveriges elevråds centralorganisation) 1969 fick en ordförande vid namn Katarina Engberg – numera välkänd från medierna som säkerhetspolitisk analytiker. Jag minns inte i vilken kommunistisk sekt hon då var verksam, men jag vet att hon både ska ha varit med i SKP (Sveriges kommunistiska parti) och KFML(r), det vill säga Kommunistiska förbundet Marxist-Leninisterna (Revolutionärerna). Det bör påpekas att det vid denna tid fanns ett antal kommunistiska partier som förökade sig genom delning. Ett av kommunister övertaget elevråd kunde till exempel gå med i SECO och sedan se till att de enskilda skolelever som inte var medlemmar i den organisationen inte fick något att säga till om i elevrådet och nog känns väl den ”fina” demokratisynen igen!
Det var i det här sammanhanget som jag gjorde mitt första öppet politiska ställningstagande. SECO skulle komma till vår skola för att ”informera” om sin verksamhet. Jag började fundera på hur man framställer ett flygblad. En lärare (han var nog inte kommunist) råkade höra mina funderingar och visade mig, lite apropå, en stencileringsapparat. Jag tryckte upp ett antal sällsynt illa formulerade flygblad (jag var 15 år gammal) och ställde mig och delade ut dem. Det blev liv i luckan för att uttrycka sig milt, men det var många som gillade mitt tilltag.
Det hela slutade med att det genomfördes en omröstning bland eleverna om huruvida elevrådet skulle vara kvar i SECO eller inte. En förkrossande majoritet röstade för att vi skulle gå ur. Tror ni rödingarna godtog resultatet? Åh, nej! De fördröjde utträdet. Det skulle bli för omfattande att i detta sammanhang skriva om alla turer i detta ämne, men slutligen lämnade elevrådet SECO, efter mycket om och men.
Och så var det lärarna
Slutet av 1960- och början av 1970-talet måste delvis betraktas som en brytningstid. Det fanns fortfarande lärare av den gamla stammen som visste att de fanns där för att förmedla kunskaper till oss. Flera av de unga lärarna var också bra, men det fanns bolsjevistiska element ibland dem. En del av vikarierna var ett kapitel för sig. Jag minns en rabiat kvinnosakskvinna, som man sa på den tiden. Hon skulle vikariera för vår lärarinna i svenska. Hon slösade bort de lektioner där vi drabbades av henne med en massa pladder om hur förtryckta kvinnor minsann är och den förbannade jämmerlåten hör vi fortfarande, dag ut och dag in! Under en av hennes så kallade lektioner blev det för mycket för mig. Hon var på något sätt en parodi på sig själv så jag började skratta vilket hon inte uppskattade.
En annan gång drabbades vi av en lärare (?) i samhällskunskap som ägnade alla sina lektioner åt att upplysa oss om alla fel i läroböckerna och om hur det egentligen låg till. Jag vet att läroböckerna då var betydligt mer sanningsenliga, men att de senare blev betydligt mer vänstervridna.
Exemplen ovan beskriver endast ett fåtal av mina lärare. De flesta var goda yrkesmän och kvinnor och många av dem högaktar jag. Det samma gäller flera av mina skolkamrater med vänsteråsikter, alla var faktiskt inte rabiata. Bland eleverna fanns det dock ett antal kommunister som ägnade sig åt att hota och förfölja personer med andra åsikter, det vill säga dem vi i våra dagar kallar oliktänkande, så inget är nytt under solen.
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 1: Fika
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 2: Radio och grogg
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 3: Europasemester
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 4: Utelek
Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0760-311017
Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com
0 kommentarer