Vi backar bandet sju år. Den 9 juli 2012 gjorde både jag och Tommy Robinson (egentligen Stephen Yaxley-Lennon) internationell debut vid en konferens arrangerad av International Civil Liberties Alliance, ICLA, som ägde rum i EU-parlamentet i Bryssel. Jag var en ganska okänd svensk journalist som tack vare Trykkefrihedsselskabets ordförande Lars Hedegaard (som skulle få pris vid konferensen) fått möjlighet att hålla ett tal om tillståndet i det land jag kallar Absurdistan. Tommy (som var hemlig gäst) var redan ökänd för English Defence League, EDL, som han startat 2009 och var den självklare ledaren för.

Tommy var så nervös att han inte kunde hålla mikrofonen rätt och knappt leverera sitt tal. I en intervju jag och Daniel ”Conrad” Frändelöv gjorde med honom i januari 2016 berättade Tommy att han fortfarande blir nervös varje gång han ska framträda, men att han så fort passionen tar över glömmer tid och rum.

https://www.youtube.com/watch?v=u5woWG-7x6Y

Passion är något jag och Tommy har gemensamt – och kanske tron på att vi kan gå på vatten, som Steen Raaschou skrev på bloggen Snaphanen.dk nyligen:

”Hon [Ingrid] låtsades som om premisserna inte var sådana i Sverige. Hon ville liksom Tommy Robinson kunna gå på vattnet. Man kan gilla det eller inte. Jag gillar det.”

Tommy Robinson under en demonstration vid Speaker’s Corner i London, mars 2018. Foto: Wikimedia Commons.

Sedan vi sågs den där första gången i Bryssel har mina och Tommys vägar korsats flera gånger. Vi har träffats i New York, i London och i Köpenhamn. Ingen av oss har några planer på att sluta kämpa för våra länder eller för att Europa ska fortsätta vara européernas kontinent, vi är båda bergfast övertygade om att islam är ett dödligt hot som kommer ta ifrån oss såväl yttrandefrihet som demokrati och frihet. Och när man har förstått det kan man inte sluta kämpa. Det vore liktydigt med att lägga sig ner och invänta döden.

Hittills har jag lyckats undvika att kastas i fängelse, men sådan tur har inte Tommy haft. Den brittiska ”rättvisan” burade 2013 in honom för att ha flugit till en konferens arrangerad av Pamela Geller i New York på en väns pass – eftersom han nekats visum till USA. Straffet blev tio månaders fängelse. När han kom ut i november 2013 lämnade han plötsligt EDL och inledde ett samarbete med Quilliam Foundation, grundat av den före detta islamisten Maajid Nawaz. Jag intervjuade honom då och frågade vad det skulle betyda, men Tommy gav bara undvikande svar:

”Kan man säga att du utnyttjar dem och de utnyttjar dig?” frågade jag.

I stället för att svara nickade Tommy och flinade brett.

Det korta samarbetet med Quilliam hängde samman med att Tommy än en gång stod inför rätta, denna gång för något slags momsbedrägeri kopplat till en släktings byggfirma. Tommy själv menade att detta var statens sätt att straffa honom för att han startat EDL.

Var tvungen att sitta i isoleringscell

I januari 2014 kom domen – 18 månaders fängelse. Under båda straffen var Tommy tvungen att sitta i isoleringscell för att inte bli ihjälslagen av muslimska medfångar. I maj 2018 var det dags igen. Tommy Robinson hade då gjort sig känd för sina tv-reportage för Rebel Media och därefter sin egen Youtube-kanal, och var återigen en gigantisk nagel i ögat på den brittiska staten. Utanför en domstol där han bevakade en av de många rättegångarna mot muslimska män som våldtagit unga brittiska flickor, greps han plötsligt för ”förargelseväckande beteende” och för att ha namngett de misstänkta i strid med namnförbud. Att han läste innantill från brittiska mainstream-medier bekymrade inte rättvisan som dömde honom till 13 månaders fängelse, i en summarisk process bakom lyckta dörrar.

Ingrid Carlqvist demonstrerar mot Tommy Robinsons fängslande i Köpenhamn 29 maj 2018. Foto: Rasmus Björnberg.

Protesterna och demonstrationerna som följde gjorde antagligen de brittiska myndigheterna oroliga. Att toppolitiker som Gerard Batten från UKIP, nederländske Geert Wilders och tyske Petr Bystron uttryckte sin sympati för Tommy bidrog säkert till att han i augusti 2018 plötsligt släpptes ur fängelset – 20 kilo lättare än när han stängdes in. Förklaringen var att han inte vågat äta maten som ofta tillagades av muslimska fångar, utan överlevde på en burk tonfisk och lite frukt om dagen, köpt för egna pengar.

Sedan dess har Tommy fortsatt sin envetna och orädda kamp. 25 februari gick han för knockout på det brittiska public service-företaget BBC, då han släppte sin dokumentärfilm Panodrama på Youtube. Där visas hur BBC-reportern John Sweeney under en spritlunch med Robinsons före detta medarbetare Lucy Brown, avslöjar hur han och hans redaktion sätter ihop en dokumentärfilm med arbetsnamnet Tommy Takedown [ungefär Krossa Tommy]. Gång på gång försöker Sweeney få Lucy Brown att hitta på falska historier om hur Tommy utsatt henne för sexuella övergrepp, alltmedan han själv uttrycker sig grovt rasistiskt.

Det nu fullständigt bortgjorda BBC har ännu inte kommenterat Panodrama, men knappt hade dokumentären släppts förrän Tommy stängdes av permanent från Facebook och Instagram. Från Twitter var han redan livstidsavstängd. Enligt Facebook har Tommy Robinson uppmanat till halshuggningar av muslimer – ett fullständigt barockt påstående som de givetvis inte har kunnat visa några belägg för. Robinsons kamp mot islam vänder sig ju just mot det brutala våldet inom denna religionsideologi. Hans böcker har dessutom tagits bort från nätbokhandeln Amazon.

Tommys sista strid?

Än så länge har Tommy kvar sin Youtube-kanal. Panodrama har redan setts av 1,2 miljoner människor men frågan är hur lång tid det tar innan BBCs långa armar når även dit. Nyligen uppmanade Tommy sina följare att gå till webbsidan tr.news och lämna sina mejladresser där, eftersom han räknar med att snart bli utkastad från Youtube.

Så, är detta Tommy Robinsons sista strid? Ska det brittiska etablissemanget efter tio år en gång för alla göra sig av med denna enmansarmé som blottlägger islamiseringen av Storbritannien? Frågar ni mig är svaret nej – Tommy kommer aldrig att ge sig, inte så länge han andas. I samband med Tommys senaste gripande i maj sa min och Tommys gemensamma vän Tania Groth, i en intervju med Maria Celander:

– Han är en mycket stark person. Och ju mer motstånd han möter, desto starkare blir han. Han är som Braveheart, han kommer aldrig att ge sig.

Men det råder inte någon tvekan om att dissidenter som Tommy och jag är misshagliga för systemet. Själv ska jag snart inför rätta för det ”allvarliga” brottet att inte ha utsett en ansvarig utgivare för den numera nedlagda podden Ingrid & Conrad. Efter en anmälan från det vänsterextrema nätverket Juridikfronten beslöt sig Justitiekanslern att väcka åtal mot mig och Daniel Frändelöv – trots att lagen om ansvarig utgivare för radio- och tevesändningar skrevs långt före internets tillkomst och att flera höga jurister jag intervjuat säger att ingen vet om lagen gäller poddsändningar på internet.

Tommy kallar de brittiska domstolarna för ”kangaroo courts” – domstolar som struntar i vedertagna rättsprinciper. Kom gärna till Helsingborgs tingsrätt 21 mars klockan 13 och se med egna ögon hur svensk känguru-rättvisa utövas.

Dokumentärfilmen Panodrama:

Ingrids tal i EU-parlamentet:

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0760-311017

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com