1658 är ett årtal de flesta skåningar kan – året då Skåne genom det hårda fredsavtalet i Roskilde blev svenskt. I svensk historieskrivning är årtalet något positivt, men för den tidens skåningar var det ett trauma som skulle följas av många uppror. Men där bornholmarna lyckades med sitt uppror, misslyckades skåningarna. Varför?
Harald Blåtands grav i Roskilde domkyrka. Foto: Wikimedia Commons.
Som alla segrande ockupationsmakter, gick svenskarna in för att trycka ner skåningarnas vilja att fortsätta vara en del av Danmark. I historieböckerna glömmer man ofta bort att Skånes historia fortfarande är mycket mera dansk än svensk. Ända sedan kung Harald Blåtand på 900-talet enade Danmark hade Skåne varit en del av detta rike, alltså i över 700 år. Skånes svenska historia är bara hälften så gammal – 2008 firades 350-årsjubiléet utan någon folklig uppslutning.
Kanske lever minnet kvar hos skåningarna – det är trots allt bara tio generationer sedan skåningarna utsattes för fasansfulla övergrepp. Historieprofessorn Dick Harrison sa till Sveriges Radio med anledning av 350-årsdagen, om det som hände i Skåne efter freden i Roskilde:
– Då vidtog den svenska regimen en hel rad drakoniska åtgärder som vi i dag skulle benämna folkmord eller etnisk rensning. Man bestämde att alla i Örkeneds socken skulle utplånas och alla byggnader skulle brännas ned på 1670-talet för att statuera exempel. Det är sådant som i dag hade lett till en förhandling vid krigstribunalen i Haag.
Men medan skåningarna efter ett antal misslyckade uppror kuvades och fick finna sig i att vara svenskar, lyckades bornholmarna redan efter drygt ett halvår av svenskt styre återgå till att stå under den danske kungens beskydd.
Bornholmarna lyckades bli danskar igen
Efter två års krig mot svenske Karl X Gustav tvingades danske kungen Frederik III avstå omkring en tredjedel av kärnan i det danska riket. Vid freden i Roskilde i februari 1658 förlorade Danmark Skåneland (Skåne och Bornholm), Halland och Blekinge. Bornholm skulle övergå i svensk ägo 15 mars och som sin representant skickade Karl X Gustav överstelöjtnant Johan Printzensköld. Tillsammans med en militär styrka om 116 man landsteg han på Bornholm 29 april 1658, för att hålla de cirka 8 000 öborna i schack.
Man vet inte mycket om denne Printzensköld. Han var gift med Anna Hård af Segerstad, med vilken han hade fem barn. Han föddes som Johan Printz men adlades för sina insatser under 30-åriga kriget (1618-1648) där han räddade livet på mannen som senare blev kung Karl X Gustav.
Den blivande kungen tillfångatogs av två fientliga ryttare som under stor brådska red iväg med honom mot sina egna linjer. Printzensköld upptäckte vad som hände och satte iväg efter kidnapparna. Han lyckades döda dem båda och befria Karl Gustav.
En månad efter Printzenskölds ankomst till Bornholm tvingades 74 framträdande bornholmare resa till Malmö, där de dagen efter skulle avlägga trohetsed till den svenske kungen. Därmed var svenskarnas övertagande av den danska ön fullbordat. Till en början brydde sig inte bornholmarna så mycket om bytet av nationalitet, men det skulle snart bli ändring på detta.
Anlände i en roddbåt av norsk furu
Den danske kungen Frederik III som förlorade en tredjedel av Danmark till Sverige. Foto: Wikipedia.
I mitten av november kom nämligen ett brev från danske kungen Fredrik III med en direkt uppmaning till bornholmarna att göra uppror mot det svenska styret. Genast bildades en sammansvärjning med en grupp som bestod av 22 medlemmar. Hur brevet nådde ön vet man inte säkert, men enligt en berättelse ska det ha anlänt i en roddbåt av norsk furu som under natten roddes genom den svenska flottan.
8 december, när snön täckte den frostnupna bornholmska marken, uppstod plötsligt möjligheten de sammansvurna väntat på. Printzensköld kom ridande från det svenska huvudkvarteret på den väl befästa borgen Hammershus ensam. Den svenske kommendanten skulle till Rönne för att förbereda ankomsten av förstärkningar från Sverige. Han stannade till i Hasle, där ett bråk om utebliven skattebetalning utbröt mellan honom och borgmästaren Peder Olsen. Printzensköld fortsatte mot Rönne där han tog in hos borgmästare Peder Larsen.
Två framträdande medlemmar av sammansvärjningen var Jens Pedersen Kofoed, officer och före detta köpman i Hasle, samt Povl Hansen Anker, sockenpräst i Rutsker och Hasle. De båda begav sig i en släde till Nyker prästgård, där Jens Kofoed hämtade en häst och ett par handeldvapen och red vidare till Skule Skog norr om Rönne. Här anslöt sig flera av de sammansvurna och tanken var nog att slå till i ett överraskningsangrepp mot den svenske fogden här.
Men Printzensköld hade då redan kommit fram till Rönne så en grupp om fem man red i stället dit efter mörkrets inbrott, lyckades passera vakterna och ta sig till borgmästare Larsens gård. Kanske var tanken att ta svensken tillfånga, men när de trängde in i huset uppstod bråk och de sammansvurna slet i stället ut Printzensköld på Storegade där många av stadens invånare samlats. Kort därefter avfyrade Rönnebon Villum Clausen ett skott som dödade Printzensköld.
Enligt svenska källor var mordet överlagt, enligt danska en olyckshändelse i samband med att Printzensköld försökte fly.
Hammershus överlämnades i danska händer
Efter mordet belägrade bornholmarna Hammershus, svenskarnas huvudkvarter. Redan kvällen därpå förhandlade den svenska ockupationsmakten med ockupanterna i Hammershus, och man enades om att överlämna borgen i danska händer. Och därmed var den svenska ockupationen av Bornholm över efter bara nio månader.
Hammershus fästning på Bornholm. Foto: Wikimedia Commons.
Den danske kungen hade skickat ett liknande brev till Malmöborna med uppmaning till uppror. Även här bildades en sammansvärjning, vilken pågick ungefär samtidigt med den bornholmska men med totalt olika utgångar. Det som gick så lätt på Bornholm blev en fruktansvärd katastrof i Malmö.
Det rådde redan upprorsstämning mot ockupationsmakten i Skåne och många Malmöbor hoppades att snart bli befriade. Ett handlingsprogram togs fram av upprorsledarna, framförallt ägaren till kalkugnen vid Limhamnen i Hyllie socken utanför Malmö, Bartholomeus Michelsen. Redan i september hade han tagit kontakt med rikshovmästaren Joakim Gersdorf i Köpenhamn och föreslagit att man genom en kupp skulle överlämna Malmö till danskarna. Men Öresund kontrollerades vid denna tid av svenska flottan och danskarna ville hellre se en allmän resning på den skånska och blekingska landsbygden som skulle ge den svenska armén stora problem och därmed lätta deras tryck på Köpenhamn.
När den holländska flottan i oktober tog makten över Öresund blev danska regeringen mer vänligt inställd till Michelsens planer. Tanken var att dansktrogna medborgare skulle ta över Malmö med hjälp av trupper från Köpenhamn, och nattetid seglade folk från Dragör till Limhamn med viktiga meddelanden från Köpenhamn.
Skulle dricka svenskarna sicken wicken full
Upprorsmännen bestod av alltifrån den skånska adeln till enkla bönder, och ledarna kom från samhällets mellanskikt. Vid sidan av Bartholomeus Michelsen fanns köpmännen Jochum Brun, Johan Jörgensen, Fadder Davidsen, Kjeld Kjeldsen samt tulltjänstemannen Herlov Sörensen. Kyrkoherdarna Hans Allesen i Bunkeflo och Sören Fransen i Fosie tillhörde också de invigdas skara, och upplät sina prästgårdar till mötesplatser för de sammansvurna.
Det råder ingen tvekan om att de hade folket med sig, stämningen var väldigt antisvensk. Problemet var att de svenska myndigheterna hade på känn att saker var i görningen, till exempel tyckte de det var misstänkt att borgare besökte skånska adelsmän som satt fängslade på Malmöhus slott, något de rapporterade till Karl X Gustav.
Malmöhus slott – där adelsmännen planerade kuppen som skulle föra Skåne tillbaka till Danmark. Foto: Wikimedia Commons.
Tanken var att angreppet skulle riktas mot strandmurens svagaste punkt, mellan slottet och strandporten. Samtidigt skulle danska trupper landsättas vid kalkbrottets brygga och rycka in mot slottet och staden. Man hade skaffat stegar som skulle hjälpa de danska soldaterna att ta sig över vallgraven och stadsmuren. Samtidigt skulle de sammansvurna borgarna överrumpla garnisonen. Från Köpenhamn hade de fått rådet att dricka de svenska officerarna sicken wicken full.
Överfallet skulle ske tio dagar efter upproret på Bornholm, natten mellan 18 och 19 december 1658. Bartholomeus Michelsen och Johan Jörgensen väntade ute vid Limhamn på de danska trupperna, och inne i stan samlades borgare och drängar hos Kjeld Keldsen där de fick vapen och ammunition. Men de väntade förgäves – de danska fartygen kunde på grund av hård vind inte lämna hamnen eftersom sundet var fullt av drivis.
Miste huvudena på Stortorget
Allt avblåstes, men man bestämde att göra ett nytt försök natten efter annandag jul. Resultatet blev lika nedslående nu, de danska fartygen tvingades vända om. Och nu hade informationen nått de svenska myndigheterna. I april 1659 förråddes de sammansvurna av en ung släkting till Bartholomeus Michelsen, och de inblandade greps och ställdes inför rätta.
På Stortorget i Malmö miste patrioterna som försökte föra Skåne tillbaka till Danmark sina huvuden. Nu står erövrarkungen Karl X Gustav staty på torget: Foto: Flickr.
Rättegången varade fram till september månad och 8 december, på årsdagen av det lyckade bornholmska upproret, fastställde den svenske kungen dödsdomarna för högförräderi mot arton av upprorsmännen. Dock benådades de flesta i sista minuten, bland dem borgmästaren Evert Wiltfang som fick betala dryga böter och tvingades i landsflykt. Men Bartholomeus Michelsen, Johan Jörgensen och Jochum Brun miste sina huvuden framför rådhuset på Stortorget i Malmö 22 december 1659.
Många fler uppror skulle äga rum innan skåningarna till sist accepterade sitt svenska öde, men det är en helt annan historia.
FOTNOT: Denna artikel är en lätt omarbetning av en artikel som publicerades i Dispatch International 2013.
Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0760-311017
Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com
Herregud vilket historielöst svammel.För det första var det ett krig Danmark startade.Det som gjorde Skåne svensk var att Danmark var en totalitär stat där dom flesta var livegna .Mången skåning föredrog det betydligt friare Sverige. Vi tog bara tillbaka det vi köpt på 1300talet. Folkmord ska du inte ens tala om det skåningar fick utstå på 1600talet är ingenting mot vad Sverige genom historien fått utstå av Danskarna.
Hela den svenska medeltiden och kanske framför allt dom 2 krig med Danmark som föregick den svenska stormaktstiden(dvs nordiska 7 årskriget och Kalmarkriget) är en berättelse om hur skåningar/danskar har bränt och mördat i Sverige på långt värre sätt än vad Sverige någonsin gjorde i Skåne eller Danmark.
Hej Micke!
Historien om hur svenskarna behandlade skåningarna är extremt brutal men har i alla år mörkats av historieskrivarna – det passar liksom inte in i bilden av den ”humanitära stormakten”. Vill du veta mer kan jag rekommendera böckerna av Uno Röndahl, exempelvis Skåneland utan förskoning. Här är en video med honom:
https://www.youtube.com/watch?v=J2gzg2cCcko
det var framförallt Karl XI som försvenskade skåne.
metoderna var extremt hårda.
men dom fungerade.
skåne blev verkligen svenskt.
vad sverige behöver idag är en Karl XI, en ledare med mål och medel.
en handlingens man. en ledare med hårda nypor som är kapabel att göra sverige svenskt igen.
Det blev inte så svenskt som många tror.
Att vilja ha en Karl XI igen är för skåningar att vilja ha Hitler tilbaka i Polen.
Osmakligt.
med din gulligullogik så kan ingen ordning upprätthållas.
med din inställning så imploderar allt i anarki, precis det vi ser i malmö idag.
Karl XI visste vad han gjorde och han gjorde det bra.
idag behöver vi ledare av hans kaliber.
alternativet är att sverige tas över av muslimerna.
Det är inte alls sant.
I nästan alla krig mellan Sverige och Danmark har stridskådeplatsen varit i Skåne.
Lokalbefolkningen såg krig nästan i varje generation under 400 år.
kul med historia.
i min ungdom läste vi faktiskt historia i skolan.
tyvärr har ju svenskarna glömt sin historia.
ingen adekvat undervisning sker i skolorna idag.
och i framtiden?
om fyra generationer?
då kommer ju svenskarna att utgöra endast runt 4-5% av befolkningen i sverige.
kommer en befolkning som till 95% har sitt ursprung i afrika och mellanöstern att
intressera sig för om hur skåne blev svenskt?
Med stor sannolikhet har du rätt. Kommer de bry sig om Sveriges eller ens Europas heller?
absolut inte.
muslimerna kommer att utplåna alla spår av den svenska befolkningen.
kyrkor blir moskeer, gatunamn och ortnamn ändras, museer länsas och ersätts med muslimsk historia, all undervisning och folkbildning kommer att syfta till att legitimera muslimernas hegemoni över kalifatet sverige.
allteftersom tiden sedan går så kommer muslimerna att hävda att landet alltid varit deras.
Mærkværdigt nok er der kun få som ved, at i realiteten var Skånelandende en gave til den svenske konge fra Frankrig, Nederlandende og England. I 1660 bestemte disse 3 europæiske stormagter at Øresund skulle ligge mellem Danmark og Sverige; mest fordi England og Nederlandende ville kontrollere handelen på Østersøen.
Roskildetraktaten blev totalt ignoreret af den svenske konge, som brød traktatens bestemmelser om Skånes danske kultur, retsvæsen og sprog, der skulle fastholdes som danske. Han brød den igen, da han ønskede at erobre hele Danmark, slagte danskerne og kolonisere det med svenskere – fordi København, med sin nærhed til Europa, ville blive en bedre hovedstad end Stockholm.
Frankrig havde i mange år subsidieret den svenske konge da denne konge betaltes af Frankrig for at genere den tysk-romerske kejser militært til støtte for Frankrig. Som et bevis på sin troløshed, arbejdede den svenske konge samtidig hårdt på at blive kejser i Det Tysk-Romerske kejserrige.
Også i 1679 (Skånske krig) og i 1720 (Store Nordiske Krig) fastholdt Frankrig, Nederlandende og England grænsen ved Øresund – og kun derfor beholdt Sveriges konge den danske landsdel (læs skåningen Steen Jacobsen).
Mod stormagter (ligesom mod EU) kæmper de små europæiske lande forgæves; jvnf. Danmarks kampe mod Preussen og Sveriges kampe mod Rusland.
Lämna tillbaka Malmö till Danmark så kan dom ta hand om denna missköta penningslukande konkurs kommun.
Hej Micke! Att säga att skåningen har varit tuffare i sitt utförande än vad svensken varit mot skåne är en hymf mot en lokalbefolkning. 40 av den skånska befolkningen sköts av och resten av befolkningen skulle deporteras till Estland. Deporteringen blev aldrig av pga att logistiken blev ett hinder. Har skåningen gjort svensken mer ont än detta? Karl den XI var ett svin av sällan skådat slag, som så många svenska kungar
Micke: Du skriver: ”skåningar/danskar har bränt och mördat i Sverige på långt värre sätt än vad Sverige någonsin gjorde i Skåne eller Danmark”.
Det är nationalistisk historisk syn på värsta sättet.
Har du någonsin hört om Blodbadet i Ronneby 1564? https://sv.wikipedia.org/wiki/Ronneby_blodbad
Har du någonsin läst om den svenska ockupationen av Danmark 1657–1660? Danmark plundras för stora värden. Stora delar av landet förstördes och var alldeles utarmat. Ungefär 10–15 % av befolkningen dog under de åren.