Så har då frågan om ”återvändare” blivit aktuell igen. Totalt uppskattar man att några hundra personer rest från Sverige till Islamiska staten, varav runt 150 beräknas ha återvänt. Eller ja, återvänt är ju ett intressant ord i sammanhanget. De flesta har åtminstone rötter i Mellanöstern, eller är rentav födda där, och återvände snarare dit för att begå illdåd i terrorns namn. De vill leva helt enligt islam, klä sig i niqab och pakistanska särkar och följa mängder av regler som är helt främmande för oss. Vad gjorde de ens här från första början?

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg. Bild: Frankie Fouganthin/Wikimedia Commons

Tydligen ska det just nu finnas 800 kvarvarande IS-fångar kvar i den lilla belägrade enklaven, samtidigt som USA gör sig redo att lämna Syrien. Den ökända juristen Anne Ramberg hävdar att ”de saknar resurser att lagföra dem och ta hand om deras kvinnor och barn”, vilket då skulle vara ett argument för att i stället ta hit dem. Det är naturligtvis nonsens. Irak har 37 miljoner invånare, och de avrättar officiellt några dussin varje år genom hängning. Även Syrien är en huvudsakligen fungerande stat med 18 miljoner invånare, och de skulle inte ha några som helst problem att lagföra eller bestraffa ”svenska” jihadister.

Sverige ges naturligtvis en roll genom att många av de här människorna är svenska medborgare. Men det är också den enda faktorn. Egentligen är situationen när det gäller just de kvarvarande terroristerna idealisk ur svensk synvinkel. De befinner sig långt ifrån landet, och i stater där man kommer att använda lite mer resoluta åtgärder mot dem. Ta ifrån dem passet och vi behöver inte ens gäspa när de hängs.

Självklart ska de inte återvända till Sverige. Vad har vi att vinna på det? Ingen av de återvändande har dömts och jag gissar att ytterst få av dem har bidragit med mycket positivt sedan sin återkomst. Dessutom är det normala förfarandet att brottslighet utomlands bestraffas utomlands.

Enkla och logiska steg finns

För att ändå bidra med någon sorts saklig eller praktisk aspekt i denna historia, finns det ju enkla och logiska åtgärder vi kan vidta. Vi kan upprätta en lista på organisationer vi anser vara terrororganisationer, för att sedan frånta individer deras medborgarskap vid medlemskap i dessa. De kan då inte göra anspråk på att komma hit utan får lösa sin situation som syrisk eller statslös medborgare efter bästa förmåga.

Tydligen finns det runt 600 kvinnor och 1 000 barn i samma belägenhet. Riksdagsmannen Hanif Bali (M) kommenterade, som så ofta, saken på ett vettigt sätt 16 februari på Twitter:

”Dessa IS-honor som nu tigger om att hämtas tillbaka nu borde låtas ruttna kvar där. Fullständigt irrelevant om deras jihadiavkommor är ’oskyldiga’. Om ni vill stilla ert samvete så kan ni väl adoptera någon av de tusentals yezidiska föräldralösa krigsbarnen istället.”

Dessa IS-honor som nu tigger om att hämtas tillbaka nu borde låtas ruttna kvar där. Fullständigt irrelevant om deras jihadiavkommor är ”oskyldiga”.

Om ni vill stilla ert samvete så kan ni väl adoptera någon av de tusentals yezidiska föräldralösa krigsbarnen istället.

— Hanif Bali (@hanifbali) February 16, 2019

Här berör Bali ett par viktiga aspekter. Kvinnor som ansluter sig till en terrorrörelse är inte nödvändigtvis oskyldiga just för att de är kvinnor. De har kanske inte deltagit i strider, men har på andra sätt sett till att den där staten och hushållen fungerat, samt inte minst producerat den nämnda avkomman. De har vanligen åkt ned alldeles frivilligt, just för att de delat IS värderingar och gärningar. Att de så småningom blivit besvikna av vissa aspekter, eller nu känner sig hotade, är sannerligen inget skäl att ta hit dem.

En prioriterad fråga?

Det roliga, och tämligen svenska, var att formuleringarna ”IS-hona” och ”avkomma” givetvis kritiserades. Tortyr och halshuggningar är en sak, men man förfäras som vanligt av hur Bali uttrycker sig. För min del skulle man kunna hänga dem allihop under en och samma dag, men man kan också låta syrisk och irakisk rättsprocess hantera ärendena, troligen med liknande slutresultat. Aftonbladets ledarskribent Jonna Sima tycker att alla ”svenska” terrorister ska tas hit, med argumentet att de annars kan fortsätta med terror på plats. I hennes huvud är det därför bättre att de är här, troligen för att de här kan få lägenhet och allehanda hjälp, vilket i sin tur tar ur dem de där jihadistiska idealen.

Nu till det jag tycker är det kanske egentligen sorgligaste i historien, och som uttrycktes av miljöpartisten Rasmus Ling i Opinion Live i SVT i torsdags; att detta enligt honom har varit en oerhört prioriterad fråga. Hur kan detta vara en prioriterad fråga? Några hundra jihadister i Irak och Syrien som omgående borde hängas? Avkomman, då? Det sägs att runt 20 000 barn svälter ihjäl varje dag, så hur livet blir för ett par hundra jihadiavkommor är irrelevant. Hit ska de inte. Om 1 000 jihadister, med honor och avkommor, avlider i morgon, kommer fortfarande 3 000 barn dö av malaria i övermorgon.

Det borde finnas ett hundratal ämnen som har högre prioritet än den prekära situationen för ett par hundra svenska jihadister med svenska pass. Pensionerna, tillväxten, miljön, skatterna, välfärden, för att nämna något av det som borde nämnas långt före IS-honor och deras avkomma.

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0760-311017

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com

Tobias Svensson

See author's posts