På den tiden var det reglerat i lag hur länge affärerna fick ha öppet. På lördagarna stängde butikerna i allmänhet vid 14-tiden, på söndagarna var det helt stängt. Detta innebar att man på lördagen fick handla det man skulle ha under helgen. På söndagar hade dock kioskerna öppet. Det fanns kiosker som drevs som familje- eller enmansföretag, men Pressbyrån hade nästan monopol. Tobaksaffärerna hade öppet några timmar för att kunna sälja kvällstidningarna, vår närmaste butik öppnade någon gång på förmiddagen och stängde klockan 16. Det var vanligt att kiosker (förutom Pressbyrån) och tobaksaffärer innehades av invalider som man sa på den tiden.

Eftersom det serverades lunch i en del skolor även på lördagar, fikade man när man kom hem. Det var oftast den dagen barnen fick sin veckopeng som de handlade sötsaker för, men mer om det en annan gång. Man kanske hälsade på hos vänner, men det var nog ännu vanligare att söndagarna ägnades åt denna sysselsättning.

Alla lyssnade på Frukostklubben med Sigge Fürst. Foto: Wikipedia.

Eftersom TV inte började sina sändningar förrän framåt sen eftermiddag och det dessutom, i synnerhet de första åren, inte var alla som hade en teve-apparat, lyssnade man kanske på radio. Klockan 13 sändes ”Sveriges bilradio” presenterat av Carl Gunnar Hammarlund. På morgonen klockan 7 hade man antagligen avnjutit ”Frukostklubben” med Sigge Fürst. Från och med maj 1961 började Sveriges Radio sända den så kallade ”Melodiradion” i P2 under dagtid, detta beroende på att Radio Nord började sända 8 mars detta år, huvudsakligen till lyssnare i Stockholmsområdet. 1962 såg makthavarna givetvis till att konkurrensen med Sveriges Radio kriminaliserades, men det får kanske bli en artikel om detta en annan gång.

Melodiradion sände ”Tio i topp” varje lördag klockan 15, programmet som inte många ungdomar missade, framförallt inte de första åren. Vi som var barn eller unga lyssnade gärna tillsammans med jämnåriga och kommenterade låtarna och en del av oss hade idoler. Under sommarmånaderna gjorde vi kanske utflykter med familjen och när man blev litet äldre med jämnåriga kamrater, och då tog man naturligtvis med transistorradion.

Aldrig läsk till vardags

Efter kvällsmaten lekte man kanske, spelade grammofon eller spel, litet beroende på hur gammal man var. Sedan kunde det bjudas på läskedryck vilket man verkligen inte fick till vardags. Med litet tur fick man sitt lördagsgodis till favoritläsken, i mitt fall var det Coca-Cola. Samtidigt tittade familjen på teve. Jag minns program som till exempel ”Familjen Flinta” och även en fruktansvärt dålig svensk serie som hette ”Familjen Niklasson”. Jag minns även ”Hylands hörna” och det är verkligen inte med någon större glädje. Jag kan aldrig glömma signaturmelodierna till ”Hylands hörna” och ”Familjen Niklasson” hur gärna jag än skulle vilja det!

Signaturmelodin till Hylands hörna sitter i huvudet på alla som växte upp med denna lördagsunderhållning. Hur gärna man än skulle vilja glömma den. Foto: Wikimedia Commons.

På söndagen inföll veckans enda sovmorgon, uppskattad av min familj eftersom ingen av oss var någon morgonmänniska. Till frukosten eller strax därefter lyssnades det gärna på ”Svensktoppen” som var omtyckt av föräldragenerationen medan vi yngre föredrog ”Tio i topp”. Jag måste dock erkänna att jag numera uppskattar många av de artister som hade låtar på Svensktoppen dåförtiden. Vad sägs om Gunnar Wiklund, Lars Lönndahl, Siw Malmkvist, Sven Ingvars, Hootenanny singers med flera. Det var folk som kunde sitt jobb, inte de lågt stående missfoster som ska föreställa melodier nuförtiden, framförda av ”förmågor” som i bästa fall är medelmåttor.

Det var väldigt vanligt att man tog en tur med bilen på söndagarna, antingen bara för att se sig om eller för att hälsa på släkt eller vänner som inte bodde på gångavstånd. Om man åkte till stan fick man nöja sig med att titta i skyltfönstren eftersom butikerna var stängda. Restauranger och biografer var dock öppna och det var inte ovanligt att man gick på bio för att se en familjevänlig film. Eftersom videon ännu inte var uppfunnen, så kunde man inte se film hemma. Där var man hänvisad till televisionens enda torftiga kanal som blott visade tämligen ålderstigna filmer. Bilen var, kanske omedvetet, en symbol för frihet och den hade, särskilt under min tidiga barndom, något av nyhetens behag.

Bilen blev var mans egendom

Det var under 1950- och 1960-talen som den på allvar blev var mans egendom. En lustig detalj är att vi även före 1967 här i Sverige huvudsakligen körde bilar som var anpassade för högertrafik. Bilar anpassade för vänstertrafik har förarplatsen på höger sida och de var ovanliga här. Mycket skulle kunna skrivas om bilkörning med mera förr, jag nöjer mig dock med att konstatera att man ibland stuvade in rätt många passagerare i bilen och säkerhetsbälten och sådant tjafs brydde man sig verkligen inte om och det fanns inte heller några säkerhetsbälten i baksätet och så var det bra med den saken.

Det märkliga med den svenska vänstertrafiken var att vi inte körde högerstyrda bilar. Foto: Wikimedia Commons.

På söndagen skulle man också ha något gott till middag. Man hörde talas om söndagssteken som alla förväntades veta vad det var, men det var nog litet olika vad det innebar beroende på hos vilken familj den serverades. Det var dyrt att gå på krogen dåförtiden, så det var sällan man gjorde det. Det var dock vanligt att man bjöd hem någon, eller blev hembjuden till någon på middag.

Jag vill också nämna att alkohol bara förtärdes under helgen, inte till vardags. Man kanske drack öl och snaps till maten, men vin började bli allt vanligare under 1960-talet. På lördagskvällen dracks det gärna grogg, det var ingen som sa drink på den tiden.

Gradvis började lediga lördagar införas under 1960-talet. Jag minns att vi fick några lediga lördagar i slutet av vårterminen när jag gick i sjunde klass. När jag började i åttan infördes femdagarsveckan i min skola och då hade min pappa haft femdagarsvecka i ett eller två år och då var tiden jag ovan skildrat förbi, ty mycket började förändras.

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0760-311017

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com