På Twitter måste socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) bara få ur sig det:

”Det som sker i Ungern är alarmerande. Nu vill Orban att fler ’äkta’ ungerska barn föds. Politiken osar 30-tal och som högerpopulist behöver man skapa dimridåer för vad den här typen av politik gör med den självständighet kvinnor kämpat för.”

Ovanstående är inte någon ironi, eller avancerat försök att skapa en djupare debatt, vilket avslöjas av själva avsändaren. Annika Strandhäll vet att ungrare är vita, hon vet att vit är dåligt och belagt med skuld och att fler sådana då måste vara ondskefullt. Om historia vet hon inte heller särskilt mycket, bortsett från att sådana frågor alltid bäst jämförs med 1930-talet. I övrigt vet hon nog ingenting om det decenniet, men där ligger inte ens det bästa exemplet. I Nikolae Ceaușescus Rumänien införde man nämligen i slutet av 1960-talet ett projekt för att öka befolkningen, med rumäner förstås, och förbjöd följaktligen både preventivmedel och aborter. Åtgärden sägs ha skapat en miljon nya medborgare.

Upprördheten i Orbáns fall, förutom att det handlar om just honom, är att han vill införa stöd till mödrar, inklusive bidrag till boendekostnader, nya daghemsplatser och statlig hjälp för familjer som behöver införskaffa en större bil. Kvinnor med fler än fyra barn kommer att befrias från skatt för resten av livet. Det är denna politik som Strandhäll tycker krossar ”den självständighet kvinnor kämpat för”. Men vänta nu. Kvinnorna är fullständigt fria att välja att ha få barn, eller många, men får vid det senare fallet ett antal fördelar. I Ceaușescus Rumänien, som jag knappast tror dåtidens socialdemokrater kritiserade särskilt mycket, hade kvinnor inget val. De skulle bli gravida, och det kom rentav läkare till arbetsplatser för att kontrollera menstruation, att ingen abort hade utförts och så vidare. Strandhäll regerar i dag med deras vänner.

När Orbán sedan fortsätter sitt anförande blir det lite väl mycket för stackars svenskar:

– Problemet med Väst, är att det stödde sig på invandring för att hantera låga födslotal. Väst tror att för varje saknat barn kommer ett annat och siffrorna blir bra. Ungrare tänker annorlunda. Vi behöver inte nummer. Vi behöver ungerska barn.

Hon var inte ironisk

Liberala Sofia Nerbrand skrev en artikel, som de flesta först faktiskt trodde var ironiskt.

”Nu går skam på torra land. Viktor Orbáns uttalade mål är att det ungerska folket ska bli större med hjälp av vita ungerska telningar – inte invandrare. Han borde skämmas.”

Hon var inte ironisk. Hon har varit medarbetare på en mängd liberala tidningar, och bland annat arbetat med Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski. Hon är i dag ordförande i den liberala tankesmedjan Bertil Ohlin-institutet och ledamot i den liberala tankesmedjan Fores styrelse. Hon är även redaktör i Säkerhetsrådet i Svenska Dagbladet, krönikör för Liberala Nyhetsbyrån och gör podden PK-liberalerna tillsammans med Sydsvenskans chefredaktör Heidi Avellan, som liksom hon själv är ytterst liberal i alla lägen.

Ordvalet ”skämmas” är ju lite intressant för något som är helt naturligt på de flesta platser på jorden. Man kan ju till exempel fundera på hur många svarta som föds i Mongoliet eller inuiter i Zambia. Skäms någon över att de flesta födda i Tunisien är araber? Nerbrand avslöjar sig dock i vanlig ordning genom sitt ordval, där barnen inte bara är ”vita” (illa nog) utan också ”telningar”, vilket ska ge det hela någon sorts extra ideologisk tyngd. Hur ofta har ni i dessa sammanhang exempelvis inte hört ”lintottar”, ett ord som i dag nästan enbart används för att förringa vita barn.

Min text handlar inte om huruvida det skulle vara önskvärt med en viss etnisk sammansättning av nyfödda, utan snarare tvärtom, att det uppenbarligen sitter ett par vita kvinnor och oroar sig för att det föds vita barn i Europa. Det vittnar om den där fullständigt groteska besattheten vi har av vår egen uselhet och hur vi endast förtjänar utplåning. Att det föds koreanska barn i Syd- och Nordkorea är det ingen som funderar kring, men vita barn i Europa visar att vi fortfarande inte viker oss tillräckligt, att vi fortfarande finns.

Det finns knappast ett snabbare och effektivare sätt att genomföra det där folkutbytet än genom att demonisera folkets egna barn till förmån för andras. Detta, mina vänner, hör också till kategorin ”varför vi förlorar”.

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0760-311017

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com