Arnaults hustru, poeten Katarina Frostenson. Hon avgick från Svenska Akademiens stol nummer 18 i januari 2019. Bild: Seppo Samuli/Wikimedia Commons

Sällan har väl en våldtäktsanklagelse på så lösa boliner dragit till sig så mycket uppmärksamhet från svenska medier. Inte av indignation för att de så kallade våldtäkterna skulle ha ägt rum sex år tidigare, inte för att det inte fanns några som helst bevis och inte för att Dagens Nyheter låg bakom hela historien. Nej, medierna frossade helt okritiskt i det faktum att en känd snuskhummer med nära band till Svenska Akademien äntligen avslöjades med byxorna nere.

Det är inte svårt att föreställa sig att många av de journalister som skrev om anklagelserna mot Jean Claude Arnault själva har haft med fransmannen att göra. På hans och hustrun Katarina Frostensons klubb Forum flockades ju kultur- och journalisteliten. Och många av de kvinnliga journalisterna har säkert också låtit sig förföras av Arnault, något de kanske sedermera ångrade.

Alltså kastade de sig som utsvultna vargar över 72-åringen vars sexuella karisma falnat – nu var han inget annat än en patetisk gubbe som gillar att ha sex med unga, vackra kvinnor. Nu var han fritt villebråd. Nu skulle domedagen randas.

Av de många artiklar som skrivits har nästan ingen uppmärksammat att den anklagande kvinnan frivilligt följde med sin ”våldtäktsman” hem – för att återigen bli våldtagen. Ytterst få har pekat på de märkliga påståenden hon och hennes väninnor (de som utgör den enda stödbevisningen i målet) kommit med, och hur de har ändrat sina berättelser allt eftersom deras första utsagor visat sig inte stämma.

Punkterna HD bör granska

Låt oss titta på några av de punkter som Arnault och hans försvarare vill att Högsta domstolen ska granska.

Våldtäkt nummer 1: Natten mellan 5 och 6 oktober 2011 raggade kvinnan upp Arnault och fick följa med hem till hans lägenhet. Båda har vittnat om att de hade frivilligt sex i 15 minuter och att kvinnan därefter frivilligt övergick till att ge honom oralsex. Som så många andra män höll Arnault tag i kvinnans huvud medan hon sög av honom, och här går uppgifterna isär:

Kvinnan påstår att han tryckte sin penis så långt ner i hennes svalg att hon inte fick luft under 30-60 sekunder! Trots att hon höll på att kvävas bet hon inte honom, rullade inte bort, sprattlade inte för sitt liv – hon försökte bara trycka sig upp genom att ta spjärn mot hans lår. Därefter fick hon två kraftiga spykonvulsioner, varpå Arnault förde hennes huvud utanför sängen så att hon inte skulle kräkas i den. Men hon kräktes aldrig, utan säger att hon svalde spyan.

De som inte inser det fullständigt orimliga i denna berättelse har antingen aldrig gett en man oralsex eller tycker det är så pinsamt att gå in i detalj på sexuella berättelser att de hellre dömer en man än ifrågasätter en kvinna. Och det, menar jag, är exakt vad domstolarna har gjort.

Totalt bakom flötet?

Våldtäkt nummer 2: Den 2 december 2011, alltså bara några veckor efter den första ”våldtäkten” har kvinnan och Arnault varit på krogen tillsammans. Hon påstår att hon följde med Arnault hem eftersom tunnelbanan slutat gå och hon inte hade råd med en taxi.

Alltså, man måste vara totalt bakom flötet om man frivilligt följer med en våldtäktsman hem i stället för att lägga 355 kronor på en taxi (vilket den taxi kostade som Arnault senare betalade). Det finns inte ett verkligt våldtäktsoffer i världen som skulle välja pengar före sin egen säkerhet. Om kvinnan ifråga inte är vad man brukar kalla bakom flötet (vilket inget annat tyder på) så skulle hon givetvis inte ha följt med Arnault hem ännu en gång, oavsett vad det kostat.

Polis och åklagare brydde sig inte om att kontrollera det hela, men Björn Hurtig kontaktade Storstockholms Lokaltrafik, SL, som efter kontroll med sina register kunde meddela att tågen gick hela natten. Företaget MTR, som kör tågen, lät meddela att inga driftstörningar ägt rum.

Tunnelbanetågen hade slutat gå, därför var kvinnan tvungen att övernatta hos Arnault, trots att han redan våldtagit henne en gång, uppger hon i förhör. Att detta bevisligen inte är sant har domstolarna struntat i. Bild: Tony Webster/Wikimedia Commons

Att tunnelbanetågen inte gick är alltså en uppenbar lögn – men den viftas bort av hovrätten som tycks mena att hon kanske bara trodde att tunnelbanan slutat gå, att hon läste fel på skyltarna, inte hade en aning om att det också går nattbussar, inte hade råd att åka taxi och inte hade en enda vän i stan som hon kunde ringa och be att få sova över hos. Nej, hennes enda möjlighet var enligt domstolen att följa med våldtäktsmannen hem och lägga sig i hans säng och hoppas på det bästa.

Allvarligt talat – vem tror på detta? Att kvinnan några veckor senare, påhejad en väninna som vittnat, åkte till Paris för att bo i mannens lägenhet gör det hela ännu mer otroligt.

Pinsamt att höra om sexdetaljer

Björn Hurtig drar en intressant parallell i sin inlaga till Högsta domstolen – och det är skillnaden i beviskrav mellan målsäganden som säger sig ha utsatts för olaga hot respektive våldtäkt. I en nyligen publicerad studie (Dalman s. 166-167) jämfördes ”20 våldtäktsmål med 50 mål om olaga hot med så likartade omständigheter att skillnaden i bevisvärderingen kunde undersökas genom en kontrollerad kvantitativ studie av utgången i målen”. Det visade sig då att i våldtäktsmålen fälldes den tilltalade i 18 av 20 fall (90 procent), men i målen om olaga hot fälldes den tilltalade bara i 9 av 50 fall (18 procent).

Denna chockerande skillnad stärker min tes om att rättens ledamöter tycker det är pinsamt att behöva höra detaljer om sexuella händelser, och därför undviker att kritiskt granska och ifrågasätta den målsägande som säger sig ha våldtagits.

En annan sak som de inte förstår är vilka märkliga uttryck kvinnors sexlust kan ta sig. Minns domen mot den så kallade ”nöjesprofilen”, skivbolagsdirektören Billy Butt, där domstolen slog fast att inga unga kvinnor frivilligt kunde ha velat ha sex med en man med hans ”särpräglade utseende”. Tanterna och farbröderna i rätten förstod alltså inte att väldigt många unga kvinnor dras till män med pengar och makt – oavsett hur de ser ut.

Lust handlar om det förbjudna

Inte heller förstår de att vänsterkvinnor tycks ha en alldeles särskild lust till män som tar för sig sexuellt. När vänsterkvinnorna har förvandlat svenska män till mähän som ber om lov inför varje steg i sexakten, tappar de allt intresse för dem. Då kastar de sig i stället i händerna på män med stark sexuell självkänsla – som tar för sig utan att be om lov och ger henne en upphetsande känsla av ”fara”.

Sexuell lust handlar i mångt och mycket om det förbjudna. Att gå hem och lägga sig med en snäll kille som ständigt frågar ”får jag göra så här”, ger föga upphetsning i jämförelse med att bli tagen med storm av en man som tar kommandot. Samtyckeslagen förutsätter att kvinnor vill ha de snälla killarna som ber om lov – sanningen är att många kvinnor förblir helt ointresserade av det slags sex och det slags män.

Vi tycks ha ett stort behov av sexualundervisning i Sverige – för domare och nämndemän i våra domstolar.

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0760-311017

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com

Ingrid Carlqvist

See author's posts