1975 antogs den ökända propositionen ”Om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m.m”, undertecknad av Olof Palme (S) och Anna-Greta Leijon (S). Den omfattar över 100 sidor, men det är slående hur verklighetsfrämmande den är och det framgår med all önskvärd tydlighet att den kommer från en annan tid. Vi får i textens inledning bland annat veta:

”Invandrar- och minoritetspolitiken bör präglas av en strävan att skapa jämlikhet mellan invandrare och svenskar. Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten. Politiken bör även inriktas på att skapa samverkan mellan svenskar och invandrare för att öka solidariteten mellan dem liksom möjligheterna för invandrarna och minoriteterna att påverka beslut som rör deras egen situation. Invandrar- och minoritetsorganisationer, som är att anse som riksorganisationer, föreslås få statsbidrag för sin verksamhet. Vidare föreslås att statsbidrag bör kunna utgå till invandrar- och minoritetsorganisationer, trossamfund och svenska organisationer för avgränsade projekt, som främjar invandrarnas sociala och kulturella situation.”

1975 anses i dag vara året då Sverige övergavs av politiker som Palme och lämnades över till den kommande utvecklingen, ett nästan mytiskt årtal genom det som skulle komma, men som då antagligen av fler än socialdemokrater sågs som ett välvilligt initativ. Texten handlar om någonting helt annat än dagens situation, men ett antal oroande tecken finns där. Observera exempelvis hur assimilation överhuvudtaget inte eftersträvas. De ”nyanlända”, som vi säger i dag, ska inte bara kunnna bibehålla sin identitet, utan också utveckla den. Organisationer med sådana mål ska ges statsbidrag.

Volymerna blev enorma

Italienska arbetskraftsinvandrare på SKF i Göteborg 1947. Bild: Lennart Nilsson/Wikimedia Commons

Sverige var inte alldeles homogent 1975, utan bestod faktiskt av runt 10 procent utrikes födda. Vad vi då måste inse är att dessa utrikesfödda förstås bestod av skandinaver och arbetskraftsinvandrare från Italien och Jugoslavien. Att 1975 har kommit att bli ett så betydelsefullt årtal beror naturligtvis på vad som kom att ske kort därefter. Volymerna blev enorma och i stället för att täcka att behov av arbetskraft, skulle vi ta emot ”flyktingar”. Under kommande år skulle vi få iranier, irakier, turkar, libaneser, somalier och afghaner. Vi nöjde oss inte heller med begreppet ”flykting”, då det tydligen inte inbegrep tillräckligt många, utan lade till ”alternativt skyddsbehövande”, ”skydd i andra fall” och så vidare. Sedan länge handlar det inte om att hjälpa världens nödställda, utan om att få in en så stor volym i Sverige som möjligt.

Läs gärna inledningen från 1975 igen. Med utvecklingen och de enorma volymerna har den blivit så gott som irrelevant och närmast ett hån. Jämlikhet mellan invandrare och svenskar? Någon sådan har vi knappast uppnått då hundratusentals människor har placerats i etniska enklaver över hela landet, med lägre förvärvsfrekvens. Samverkan och ökad solidaritet? Det är en en helt orealistisk dröm med hundratusentals människor som inte känner någon samhörighet alls med det svenska samhället, och varav många dessutom är muslimer. Visst ges rejält med statliga pengar till etniska och religiösa organisationer, men vad vinner Sverige på det?

Vi kan inte ha specialregler

Jag vill helst inte tro att dokumentet från 1975 skrevs av ren ondska för att rasera att framtida Sverige, men det är häpnadsväckande naivt. I världen har det samtidigt skett en befolkningsexplosion. I länder, främst i Afrika, där man inte kan försörja den egna befolkningen, föds stora mängder barn. 1975 var världens befolkning ungefär fyra miljarder, och i dag är den det dubbla. Sverige kan då inte ha alla sina speciella skäl för uppehållstillstånd, där fallet med de afghanska männen är det senaste groteskeriet, när miljarder gärna skulle bosätta sig i vårt land med nu tio miljoner invånare. Ska vi gissa hur många människor från Sudan, Nigeria eller Kongo-Kinshasa som hellre skulle bo i Sverige? Jag vågar lova att det är fler än 163 000.

Front Nationals grundare Jean-Marie Le Pen, far till partiets nuvarande ledare Marine Le Pen. Bild: Wikimedia Commons

En av dem som flera gånger har nämnt hotet från befolkningsexplosionen är franska Front Nationals grundare och mångårige ledare Jean-Marie Le Pen. Vid ett anförande 2014 sade han bland annat:

”I själva verket har Frankrike, Europa och världen upplevt två förödande och exceptionella fenomen för första gången i världshistorien. Världens befolkning har på ett och ett halvt sekel gått från en till sju miljarder. Och i vårt land, och i hela Europa, har vi upplevt ett annat förödande fenomen; en invasion genom invandring, där vi i dag endast har sett början. Denna massinvandring riskerar att skapa verkliga folkutbyten, om vi inte snart kommer till makten, för att sätta stopp för en politik av förfall som har förts i decennier. Eftersom denna massinvandring är frukten av just befolkningsexplosionen och det faktum att tillverkningen av produkter samtidigt inte har följt samma kurva. Med andra ord: fattigdomens och misärens dike har fortsatt att breddas och fördjupas.”

Vi kan helt enkelt inte ha öppna gränser i en värld som denna, utan bör göra allt som står i vår makt att försvara dessa civiliserade små frizoner.

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0760-311017

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com