1. Har någon lagt märke till hur mycket folk plötsligt börjat tänka i Sverige? Någon säger: Jag tänker att … En annan svarar: Men då tänker jag … Och en tredje säger: Men bra, tänker jag, och så vidare i all oändlighet. Ingen tycker längre någonting – kanske för att de inte vågar stå för sina åsikter.

För cirka 30 år sedan, i efterdyningarna av den freudianska flum-vänstervågen som hemsökte Sverige under 1970- och 1980-talen, hette det väldigt ofta att man upplevde: Jag upplever att den här äggtoddyn behöver sötas en aning.

Nu är det emellertid slut med upplevandet. Nu har vi börjat tänka i stället. Överallt tänker man – runt fikabordet på arbetsplatsen och på bussen. Fast detta med bussen har jag inget belägg för. Hörde visserligen hur folk snackade här och var på väg till jobbet i dag, men jag begrep inte ett ord eftersom alla konversationer skedde på främmande språk.

Att tro, anse, ja, till och med tycka verkar ha ersatts av att tänka. Jag tror det hela bottnar i ett slags svenskt försök att efterlikna engelsktalande personers tendens att byta ut ord som believe och suppose med think. Det fungerar för det mesta alldeles utmärkt over there, men här känns det hela mest som ett slags nymodighet som alla helt plötsligt bara lagt sig till med. Språket blir endimensionellt, snudd på infantilt. Bort med synonymerna bara och kör på!

Eller så är det som jag tror, och säkert fler med mig, att detta tänkande är ett utslag av att man inte riktigt kan stå för vad man säger.

Ska inget förändras?

Ska då inte ett språk genomgå några förändringar alls? Jo, naturligtvis. Det är med språket som med allt annat – det är tänkt att illustrera vår samtid. Det är när man öppnar för eventuella missförstånd som det blir knepigare.

Ta det här med särskrivning av sammansatta ord till exempel, ett fenomen som på sistone smugit sig in lite överallt, även i offentliga sammanhang.

Exempel: Vid frågor, kontakta vår kassa personal (kassapersonal).

Nytt exempel: I den svagt upplysta korridoren kom nu en sjuk sköterska springande (sjuksköterska).

Det är när sådana här saker händer, som åtminstone jag börjar fundera på om inte språkliga defekter är ett av många tecken på att civilisationen som vi känner den håller på att braka samman. Ord, handlingar, mänskliga relationer blir alla väsentliga delar av det allmänna förfallet.

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0760-311017

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com