Dagens huvudperson – Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt. Foto: Denny Lorentzen/Flickr
Av måndagens alla presskonferenser var spänningen som störst när Jonas Sjöstedt äntligen skulle avslöja om han och hans riksdagsgrupp tänkte rösta ja eller nej till Stefan Löfven som statsminister. De flesta bedömare antog att han aldrig skulle våga säga nej, utan krypa tillbaka under den sten där Vänsterpartiet kommunisterna befann sig i decennier, men så blev inte fallet. Jonas Sjöstedt förklarade att han minsann inte tänkte släppa fram en regering som avser att föra högerpolitik och dessutom skrota alla de reformer Vänsterpartiet var med om att genomdriva under förra mandatperioden.
Sjöstedt sa sig vara övertygad om att han och Löfven kunde ordna till detta genom att prata med varandra, och detta fick de ett par timmar senare talmannens välsignelse att göra. Men, de kommer inte att lyckas. Jag ska förklara varför.
För det första är det ingen slump att Löfven hållit Vänsterpartiet utanför varenda diskussion han haft med MP, C och L. Annie Lööf har gång på gång slagit fast att de båda ”ytterkantspartierna” måste hållas utanför allt inflytande, vilket till och med ledde till en mycket skarp skrivning i dokumentet:
”Denna överenskommelse innebär att Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden.”
Sjöstedt vägrar vara dörrmatta
Givetvis kunde inte Sjöstedt acceptera denna skrivning. Här fick han chansen att visa att V inte är någon dörrmatta utan en viktig spelare för att hålla Socialdemokraterna kvar vid makten. Att visa musklerna ger honom också en stor fördel vid det extraval som högst troligt kommer att äga rum i vår. Om V hade vikt ner sig hade Löfven haft 3,5 år på sig att kollra bort C och L och begravt alla deras överenskommelser i långdragna utredningar. Men att möta väljarna om redan ett par månader är en helt annan sak. S-väljarna kommer då bara att veta att Löfven var beredd att föra en extremliberal politik, något de med all säkerhet inte uppskattar och därmed kommer de med stor sannolikhet att straffa sossarna i detta extraval.
För det andra kommer de 48 timmar talmannen Andreas Norlén gav S och V inte att räcka. Vilka köttben Löfven än kastar åt Sjöstedt så måste dessa godkännas av Annie Lööf och Jan Björklund. Det kommer möjligtvis Jan Björklund att göra, eftersom han med rätta är livrädd för ett extraval. Dels har Liberalerna inga pengar att föra valrörelse för och dels har hans parti legat under riksdagsspärren i flera mätningar sedan valet.
Stefan Löfven är sliten, enligt Ingrid&Marias källor. Foto: Bengt Nyman/Wikimedia Commons
Om Löfven ska lyckas ro det här i land måste han dra fram en hittills aldrig skådad vit kanin ur sin magiska hatt, och det kommer den här trötte trollkarlen sannolikt inte att mäkta med. Enligt uppgifter är statsministern sliten både fysiskt och psykiskt.
Annie Lööf kan inte räkna
Mest troligt kommer alltså V att rösta rött för Stefan Löfven under den tredje statsministeromröstningen som enligt Norlén ska äga rum på fredag 18 januari. Då kommer till och med Annie Lööf, som inte verkar kunna räkna, få klart för sig att Vänsterpartiets röster krävs i lika hög omfattning för S, MP, C och L som Sverigedemokraternas röster krävs för en borgerlig regering.
Gång på gång har Annie Lööf påstått att den uppgörelse som fyra partier gjort gör dem oberoende av de båda ytterlighetspartierna SD och V. Det är inte sant. Den enda skillnaden är att SD måste rösta ja till en borgerlig regerings förslag, medan V kan nöja sig med att lägga ner sina röster. Men om V röstar nej så faller vartenda förslag Löfven lägger fram som bygger på uppgörelsen med C och L.
Varför är det hemskare att vara beroende av SDs ja-röster än att vara beroende av att V inte röstar nej? Det hela är ett sätt att lura svenska folket och med tanke på att inte en enda journalist har ställt den frågan till henne, så har hon uppenbarligen även lurat journalistkåren.
Frågan är nu vad Stefan Löfvens verkliga avsikter med uppgörelsen var? Om syftet var att en gång för alla splittra Alliansen och bli räddad från att behöva föra liberal politik av Jonas Sjöstedt, vilket jag spekulerade i häromdagen, så har han nog lyckats. Frågan är bara hur detta framstår för väljarna?
Det mesta talar för ett extraval
Faktum är att alla partier utom M, KD och SD nu har målat in sig i varsitt hörn utan någon rimlig möjlighet att backa ur det. Sjöstedt måste få tydliga garantier från Löfven för att rösta gult, men sådana garantier kommer att göra att Centern backar ur. Alltså talar det mesta nu för ett extraval, antingen 7 april som Valmyndigheten föreslagit eller i samband med EU-valet 26 maj – vilket skulle vara billigare och smidigare.
Så vad skulle kunna förändras i ett extraval? Är det en meningslös kostnad på 400 miljoner kronor, som de flesta journalister tycks mena, eftersom inga drastiska förändringar kommer att ske?
Det har sagts att om både Miljöpartiet och Liberalerna trillar ur riksdagen förändras inte styrkeförhållandena, men det var ju innan C och L gick över till den rödgröna sidan. Om MP och L inte klarar spärren står Stefan Löfven ganska ensam mot en kanske helt ny allians bestående av M, KD och SD? Även om Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor envisas med att de aldrig ska samarbeta med SD så måste de, som Jimmie Åkesson sa under sin presskonferens, förhålla sig till verkligheten:
– Jag ser Sverigedemokraterna som en framtida dominerande kraft. Oavsett vad Kristersson tycker så finns det en värdegemenskap mellan partierna. Det är verkligheten, som den ser ut, oavsett vad han säger.
Jag tror inte alls att svenska folket har något emot ett extraval, tvärtom tror jag många ser fram emot att få säga sitt om den cirkus som har utspelat sig sedan valet i september. Det här kan vara det bästa som hänt i svensk inrikespolitik på decennier!
Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0760-311017
Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com
Nästa ordinarie riksdagsval eller nyval i April 2019.
Tror jag resultatet blir ( MP 1,4 %)
(Liberalerna 2,1%)
(Centern 3,4%)
(Sossar 15%)
(Vänsterpartiet 14,7%)
(KD 12%)
(Moderaterna 17%)
Sedan så tar AFS och SD resten beroende på hur mesiga SD blir under hypotetiska åratal av påtvingade demokratur ökenvandringen opposition.
???
Det var ganska omvälvande siffror!
Ja vad säger man? Innan jag läste artikeln var jag tveksam, jag trodde att Löfvens köttben kanske kunde locka…Jag hoppas du får rätt , Här vill vi ha extraval…
Slipade politiker. Vem blåser vem? Sossarna är ju mästare på att attrahera stöd som sedan behandlas som något katten släpat in. Omöjligt att sia om vem som går vinnande ur denna sörja. Men blir det ingen regering efter 3:e omröstningen, blir det extraval. Detta är helt ovisst ännu. Men ett extraval vore mest rättvist mot alla röstberättigade.
Att verka men inte synas har varit Wallenbergs signum. Genom att korrumpera socialdemokratin lyckades man plocka av småhandlarkapitalisterna sina egendomar och stycka upp bolagen efter sin egen giriga smak. Man lurade upp den socialdemokratiska ledningen genom att lura i dem att det var bäst för Sverige att de konsoliderade och kontrollerade industrin så skulle socialdemokraterna sköta politiken och det skulle vara en win win situation för Wallenbergs och svenska folket. Idag måste man vara blind för att inte se Wallenbergs tentakler, hur de använder marionetter som Lövfen och Lööf för att driva igenom en politik som de tror skall maximera deras vinster. Förstår att Wallenberg inte gillar den Kinesiska regimen för i Kina skulle deras agerande resulterat i dödsstraff. När skall vi i Sverige vakna upp och rensa ut korruptionen?
Jag förstår allas motiv förutom Centerns.
MP = vill inte ha nyval
L = vill inte ha nyval
S = ser dubbla vinster. Att behålla makten och splittra alliansen inför ett eventuellt nyval.
Men C vad vinner de på det här?
Å ena sidan
Är de på riktigt så korkade att de trodde att V skulle tillintetgör sig själva? Att de inte skulle se vilket förhandlingverktyg de fått tilldelat i sina händer? Jonas har ju nu dragit drömvinsten tack vare C. Ska han släppa fram denna konstellation så kommer det kosta ordentligt. Går de inte med på hans krav så kommer han ändå gå stärkt ur det här spektaklet då han har varit trogen sin politik och sina väljare.
Å andra sidan så är Centerns bluff nu fullt synad. De har i och med Vänsterns reaktion inget mandat att sätta press på S och ett nyval kommer nu även skada dem mycket hårt. Något det inte hade behövt göra om man hade suttit lugnt i båten.
Så varför denna risk? Vad har Annie blivit lovad för tjänst av sina globalistvänner? Det är det enda vettiga jag kan komma fram till förutom total taktisk inkompetens.
Vidare finner jag talmannens beteende ytterst märkligt och inkompetent. Han sa innan jul att den 16 ska det röstas. Med betoning på att partierna skulle ta den dagen på största allvar. Nu väljer han att ge dom 2 dagar till att ”förhandla”. Något som redan borde ha varit gjort.
Oavsett så anser jag att den här uppgörelsen inte kan godkännas för att den inte är för Sveriges bästa utan för att partierna vill köpa tid och slippa ett nyval.
Ett nyval är det enda rätta i det här läget