Den som tidigare klagat på att svensk politik är händelselös och förutsägbar har nu fått sitt lystmäte. Ända sedan valet i september har det varit hela havet stormar där de båda ”brudarna” Annie Lööf och Jan Björklund kryssat mellan sina friare till vänster och höger. De valde kapten Löfven och lämnade styrman Kristersson åt sitt öde. I en direktsänd presskonferens i eftermiddags påstod Annie Lööf att hon fått garantier för att Vänsterpartiet inte får något inflytande över den kommande S+MP-regeringen, vilket naturligtvis är en stor fet lögn. Alla som kan räkna vet att S, MP, C och L inte har mer än 167 mandat – och att det krävs 175 för majoritet i kammaren.
C och L som absolut inte kunde sitta i en Alliansregering för att denna skulle bli tvungen att få SDs röster, ska nu alltså stödja en rödgrön regering vars alla förslag kräver Vs röster för att gå igenom. Hur många centerpartister och liberaler är mer förtjusta i ett till helt nyligen diktaturälskande kommunistparti, än ett socialkonservativt parti som SD?
Nu återstår att se om Vänsterpartiet som i hundra års tid har stöttat S-regeringar drar i handbromsen. Kanske går deras gräns just vid arbetsrätten. För varför skulle de (eller LO) acceptera att en S-ledd regering monterar ner anställningsskyddet, det de i årtionden skrämt sina anhängare med att de borgerliga vill göra?
Får äta upp många högerskor
Bon appetit, Annie! Foto: Publicdomainpictures
Nu när Annie Lööf bryter mot sitt heliga löfte att aldrig agera stödhjul åt Socialdemokraterna utan hellre äta upp sin högersko, kommer vi att kunna se fram emot några turbulenta år där hela den politiska kartan kan ritas om. Redan nu ser vi att väljarna totalt tappat förtroendet för Annie Lööf och det är inte alls säkert att hon lyckas reparera det fram till nästa val.
Jan Björklund kommer med stor sannolikhet att snart avgå som L-ledare, alldeles oavsett vad som händer. Sprickan inom hans parti är total, där hälften av riksdagsledamöterna föredrar Kristersson och hälften Löfven.
Stefan Löfven å sin sida kommer att få uppleva ett Rosornas krig med giftdrypande taggar. Att han som socialdemokratisk statsminister planerar att montera ned arbetsrätten (något varken Carl Bildt eller Fredrik Reinfeldt vågade) kommer att göra LO till hans dödsfiender. Så sent som 30 december 2018 gick LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson och hans kolleger ut i en debattartikel i Svenska Dagbladet och krävde att arbetsrätten även i fortsättningen ska hanteras av arbetsmarknadens parter och att politikerna ska hålla fingrarna borta från den. På presskonferensen skröt Annie Lööf om att hon äntligen fått igenom politik som hon inte fick igenom i Reinfeldt-regeringen. Varför skulle S-väljarna bli glada åt att Stefan Löfven får sitta kvar, när han i själva verket ska driva en mer borgerlig politik än Moderaterna vågat göra?
Kan M och KD hitta sin stake?
Hur Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor kommer att reagera på sveket från Allianskollegerna återstår att se. Men har de någon som helst stake kommer de förstås att inleda samtal med Sverigedemokraterna och framöver bilda ett konservativt block i riksdagen. Ett sådant har inte funnits i Sverige sedan Gösta Bohmans dagar, men väljarbasen växer för varje år som går. Här finns ett gyllene tillfälle för dem att lägga om kursen, sluta springa i Prideparader och vara vänsterjournalisternas gisslan utan i stället stå upp för de eviga värdena som kärnfamilj, nation, folk och försvar.
Kristdemokraternas Sara Skyttedal verkar åtminstone vara rasande. Hon twittrade till Annie Lööf:
Om så sker kommer kanske Sverigedemokraterna äntligen att få utdelning för sitt extrema stillasittande i båten. Genom att inte göra några som helst utspel utan bara förklara att de aldrig kommer att stödja en regering som ökar invandringen, kan de ha gjort sig salongsfähiga nog att få leka med M och KD.
Men Vänsterpartiet då? Var passar de in i hela havet stormar? Faktum är att de kan välta hela båten och förstöra Löfvens sista chans att sitta kvar på Rosenbad och i Sagerska palatset. Oavsett vad Lööf påstår är det V som nu blir vågmästare och kan sänka vartenda förslag den rödgröna regeringen med stöd av C och L lägger fram.
Om V röstar nej till Stefan Löfven som statsminister återstår en omröstning och om Ulf Kristersson förlorar den går Sverige till extraval 7 april. Att det är årsdagen av Rakhmat Akilovs bestialiska terrordåd på Drottninggatan i Stockholm, känns ödesmättat. Kanske kan äntligen svenska folket vakna ur sin Törnrosasömn och rösta för att återskapa det trygga och svenska Sverige.
Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0760-311017
Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com
Så snart ny statsminister är vald kommer väl strategier för EU valet läggas och grundas i medierna. Vi får väl se hur det går. Med brexit och gula västar kan det valet bli spännande. Att sedan Trump har en tydlig kritik mot globalisterna i både FN och EU kan påverka. Den politiska cirkusen har nog bara börjat.
Ett mycket smart drag av Vänsterpartiet är att fälla Sossarnas uppgörelse med så kallade (Centerpartiet = Globalisering Fascism ) och (Liberalerna= Totalitära globalist kommunisterna kartell Fascisterna ) Som bevisligen företräder idag enbart globalister nytt täckmantel namn på forna försöket med Sovjetunionen och är marionetter för 3 st megabank familjer militär industriella komplex karteller.
Som har hela sitt existensberättigande att förlora vid nästa ordinarie riksdagsval då man kommer rösta bort alla som nu visar hemmvist förrädare-korten.
Vill påstå att S räknar med att V röstar ner detta förslag i riksdagen. Båda partierna kan i själva verket planera för nyval. Dom går bra i opinionen och nu har man dessutom på ett elegant sätt krattat bort Alliansen från manegen.
Mycket intressant!
Vänsterpartiets slapphet ligger bakom den dåliga fyrparti-uppgörelsen!
Så fort det blev känt att de fyra partierna (s, mp, c och l) tänkte förhandla fram en intern uppgörelse som förutsätter ett stöd av ett utomstående parti borde vänsterpartiet självfallet satt ner foten och sagt ifrån att man inte accepterar ett så odemokratiskt upplägg!
Hade även vänsterpartiet deltagit i förhandlingarna – vilket borde varit en demokratisk självklarhet – så hade uppgörelsen så klart sett annorlunda ut.
Centerns Annie Lööf hade ändå inte släppt fram en moderat statsminister stödd av Sverigedemokraterna. Hon är en alltför stor motståndare till Sverigedemokraterna för att kunna negligera Vänsterpartiet. Hon har heller aldrig kunnat konkretisera sin negativa inställning till vänsterpartiet.
Demokratin måste sättas främst!