Behovet av att styra folkviljan eller den så kallade opinionen har alltid funnits ända från det att någon ledare av egoistiska skäl ville ta över en annan stam på ”Hedenhös tid”, till att USA och Sovjet behövde stöd för en intervention, piska upp ett folkligt hat mot den andra sidan eller lägga grunden för en statskupp i Sydamerika eller Asien.

Numera pratas det vitt och brett om påverkansoperationer, psykologisk krigföring (psyops), planterade nyheter och fake news. Inget av detta är nytt. Stater har genom alla tider använt sitt inflytande för att trycka ut sin världsbild, ideologi, påverka opinionen, se till att det finns ett grundmurat stöd för den egna statsbildningen, samhällsapparaten eller för att lura den ”andra sidan”. När du läser denna artikel är det också en påverkansoperation, men ur ett frihetligt perspektiv eftersom jag vill att du ska tänka själv, leta upp fakta och dra dina egna slutsatser.

Drottning Kristina (1626-1689) startade 1645 världens äldsta tidning Tidningen Ordinari Post Tijdender. Foto: Wikipedia.

Statens inblandning i medierna är vare sig ny eller okänd. Nästan alla stater har något slags medier – i Sverige främst i form av Sveriges Television och Sveriges Radio. Men redan 1645 grundades Tidningen Ordinari Post Tijdender, vars syfte var att ge en positiv bild av Sveriges deltagande i Trettioåriga kriget. Drottning Kristina, som fått ärva kriget av sin far Gustav II Adolf, var missnöjd med att det hade tagit en hel månad för Sverige att få vetskap om kungens död 1632, och grundade därför Tidningen Ordinari Post Tijdender som publicerade brev från utsedda korrespondenter i utlandet.

Några större upplagor utkom den aldrig i, eftersom trycktekniken var outvecklad liksom transportmöjligheterna. Men denna tidiga motsvarighet till Sovjetunionens Pravda var trots det ett kraftfullt propagandaorgan som utnyttjades skamlöst av rikskanslern Axel Oxenstierna. Senare bytte den namn till Post- och Inrikes Tidningar och var länge världens äldsta tidning. Numera utkommer den inte längre i papper – de statliga kungörelserna meddelas sedan 2007 endast på Bolagsverkets hemsida.

På senare år har allt fler svenskar vänt ryggen åt public service och vägrat betala tv-licens eftersom de uppfattar SVT och SR som maktens megafoner. Det ledde till att en enig riksdag (med undantag för SD) i höstas röstade för att ersätta licensavgiften med en obligatorisk skatt. Numera kommer ingen svensk undan finansieringen av statstelevisionen och -radion.

Vill undvika panik

TASS, Pravda och Krokodil var alla redskap för den sovjetiska staten och stod under viss kontroll av säkerhetstjänsten KGB eller vad den nu hade för förkortning vid tillfället.

Diktaturers inblandning i medierna torde därför inte komma som någon överraskning för någon, men om jag påstår att det har förekommit och fortfarande förekommer inblandning och rena påverkansoperationer av västliga säkerhetstjänster i medierna så skakar nog många på huvudet. Att det under de båda världskrigen förekom kontroll av medierna och vad de skrev om händelserna vid fronten är väldokumenterat, men med erfarenheterna därifrån förstod man också att man även i fortsättningen var ”tvungen” att ha kontroll över medierna för att styra hur saker beskrivs.

En förklaring var att man ville undvika panik eller andra okontrollerade händelser som exempelvis reaktionerna på Orson Welles radioutsändning 1938 ”Världarnas krig” – trots tydlig information före, under och efter sändningen utbröt full panik bland amerikanerna som på fullt allvar trodde att marsianer hade landat och därför flydde ut på landet.

En inte fullt lika nobel orsak är att staten vet att den som äger en tidning, nättidning, radiostation eller något annat medium har alla möjligheter att bedriva propaganda för sin sak, sin livsstil eller ideologi. Ibland ovetandes eller oavsiktligt, men lika ofta högst medvetet som exempelvis nu nedlagda RFSL-tidningen KOMut eller den kristna tidningen Världen idag. Medvetna påverkansmedier anställer förstås bara medarbetare som delar ”värdegrunden” – Proletären skulle till exempel aldrig anställa Göteborgs-Postens politiska redaktör Alice Teodorescu utan bara människor som delar deras kommunistiska världsbild.

CIAs Operation Mockingbird

Säkerhetstjänster som amerikanska CIA, ryska FSB och brittiska MI6 är en del av statsapparaten som i hög grad har infiltrerat medier. Journalistiken är nämligen det perfekta yrket för den som vill dölja sitt eget snokande och därför smälter operatörer/agenter väl in i redaktionen och kan utföra sitt egentliga yrke utan att väcka uppseende och orsaka misstankar, utan tvärtom lugnt kan etablera nätverk och bygga vänskapliga relationer med makthavare och andra opinionsbildare. Allt i syfte att utöva inflytande och kunna påverka.

CIA-operationen Mockingbird är den mest kartlagda infiltrationen inom den västliga sfären. Den startades på 1950-talet för att just påverka den amerikanska opinionen och styra den i antikommunistisk riktning. Ett flertal redaktörer, journalister och andra mediearbetare rekryterades. Man implementerade hela säkerhetsapparatens verktygsarsenal med avlyssning, hot, mutor och ”honeytraps” för att snärja viktiga personer och styra mediernas rapportering. Det hela kan liknas vid en symbios mellan medierna och säkerhetsapparaten.

Operationen avslöjades av magasinet Ramparts 1967 och ledde till förhör i kongressen, men fick aldrig några reella konsekvenser för CIA eller någon av de inblandade. Delar av operationen offentliggjordes 2007 och finns att läsa om i CIAs öppna arkiv.

Att det fortfarande förekommer liknande operationer med plantering av information som sprids av ”nyttiga idioter” är ganska självklart, se bara vad som hände under de så kallade Gulfkrigen. Falska historier om massförstörelsevapen och barn som slängdes ut ur kuvöser grasserade utan närmare kontroll. Det finns alltså all anledning att tro att Mockingbird fortfarande existerar, bara i annat namn och annan form. Den som vill förkovra sig i CIAs förehavanden rekommenderas att läsa Carl Bernsteins artikel i Rolling Stone eller på hans sajt.

Tysk journalist var betald av CIA

Ett av de senaste årens mest flagranta exempel på infiltration avslöjades av den tyske journalisten Udo Ulfkotte. I sin bok Köpta journalister från 2014 avslöjade han hur tyska och amerikanska underrättelsetjänster regelbundet köper tyska journalister för att skriva positivt om USA och Nato, något han kallade en ”produktion av fejknyheter stimulerad från hög nivå”. Boken översattes till engelska men är nästan omöjlig att få tag på.

I en intervju med ryska RT erkände Ulfkotte att han själv varit en del av lögnerna och påverkansoperationerna, bland annat fick han betalt av CIA. Förutom att hylla USA ljög han och använde sig av propaganda för att attackera Ryssland. Ulfkotte dog plötsligt av en hjärtinfarkt i januari 2017, endast 56 år gammal.

Även Storbritannien har via sin säkerhetstjänst MI5 ägnat sig åt infiltrering och påverkansoperationer av medierna. Den senaste ännu icke bekräftade historien handlar om att den alternativa nättidningen Voice of Europe (VoE) ska ha infiltrerats av operatörer, pikant nog av en gift kvinna som inledde ett förhållande med Twitterprofilen Peter Sweden, tydligen i syfte att påverka VoE. Detta har naturligtvis dementerats av VoE i ett pressmeddelande.

Säkerhetspolisen i alla länder – diktatur eller demokrati spelar ingen roll – är maktens renhållningsarbetare. De städar undan problem som skandaler, eller skapar/läcker skandaler om någon person/organisation som är ett faktiskt eller inbillat hot mot makten. Enligt The Guardian har MI5 infiltrerat ett hundratal organisationer på vänsterkanten och samma sak sker mot högern, mitten, de gröna, svarta, blå, miljörörelsen, ja, sammanslutningar av alla regnbågens färger.  Syftet är att hålla koll och se till att dessa organisationer inte utgör ett hot och att man kan använda dem för underrättelseverksamhet.

Nu börjar många av er tänka: ”Men det går inte att infiltrera alla organisationer!”

Martin Fredriksson, AFA, arbetade för Säpo. Foto: Wikipedia.

Det är i och för sig korrekt, men tänk så effektivt man infiltrerade AFA (Antifascistisk aktion). Martin Fredriksson, journalist, aktivist och en av de tongivande inom AFA och Researchgruppen, avslöjade 2016 att han länge varit hemlig informatör åt Säkerhetspolisen, Säpo.

Under flera år belönades Martin Fredriksson med flera journalistutmärkelser för sitt ”avslöjande” arbete:

• 2013 – Guldspaden för artikelserien ”Avpixlat avpixlade”
• 2014 – nominerad till Stora journalistpriset tillsammans med Expressen för artikelserien ”SD och hatet”.
• 2017 – nominerad till Stora journalistpriset för Nyhetsbyrån Sirens satsning på robotjournalistik.

När han gick ut med informationen om att han jobbat för Säpo var det med största sannolikhet ett utslag av damage control – mest troligt hade hans extraknäck läckt ut i vänsterkretsar och han försökte ta kontroll över en antagligen ganska hotfull situation. Han påstod sig också skriva på en bok om sitt arbete för Säpo, men snart tre år senare har ingen bok sett dagens ljus. Man undrar varför … Antagligen har Martin Fredriksson nu fått en ny identitet och är undanstoppad någonstans där hans gamla vänsterkompisar inte kan hitta honom.

Säpo försöker infiltrera NMR

Så även Säpo använder sig alltså av agenter för att infiltrera organisationer med viss våldspotential. De har också försökt ta sig in i Nordiska motståndsrörelsen, NMR, dock med sämre resultat. I juni 2018 skrev NMRs webbtidning Nordfront att Säpo närmat sig en av deras medlemmar i Skellefteå med taktiken: ”Anledningen till att vi vill prata med dig är ju att du verkar vara en bra kille – vi vill hjälpa dig, om du hjälper oss.”

Och alldeles nyligen skrev den autonoma gruppen Gatorna att två kvinnliga poliser försökt värva en av dem genom smicker och ständig uppvaktning.

Med detta sagt ska man inte tro att det sitter folk från säkerhetstjänster på varenda redaktion och organisation. Men betänk vilket inflytande ett flertal strategiskt utplacerade personer i de rätta medierna eller organisationerna kan ha om staten vill plantera eller influera en historia. Eller se till att en historia aldrig når ut till folket – tänk på det effektiva nedtystandet av hur de två kvinnorna i Marocko mördades.

Nu kommer säkert flera av er att tänka:  ”Men Ingrids fåglar som kvittrar för henne då – hur vet vi att inte de är agenter som vill påverka henne i en viss riktning?”

Ja! Hur ska du kunna veta att jag inte är en ”nyttig idiot” för underrättelsetjänsten? Det kan du inte, du har bara mitt ord på det. Förhoppningsvis har du följt mig länge nog för att veta att det jag är känd för är att ta tag i de mest obekväma historierna, de som staten till varje pris vill undvika publicitet omkring och att statens egen åklagare Justitiekanslern just i detta nu har åtalat mig. Åtalet gäller det ”fruktansvärda” brottet att inte ha anmält ansvarig utgivare för den nu nedlagda podden Ingrid&Conrad – trots att lagen inte kräver ansvarig utgivare för poddsändningar över internet eftersom detta inte var uppfunnet när lagen skrevs. Den stora frågan blir då: Är pressen och opinionsbildningen verkligen fri och hur långt är staten beredd att gå för att stoppa dissidenter som avslöjar sådant de verkligen inte vill att folket ska få vetskap om?

Ingrid&Conrad ska inför rätta i mars för att de inte anmält ansvarig utgivare för sina poddsändningar.

Syftet med att dra oss inför rätta är förstås att få kontroll inte bara över oss utan över alla andra för staten misshagliga journalister, som exempelvis Joakim Lamotte. Ni är alla välkomna till Helsingborgs tingsrätt torsdagen 21 mars klockan 13 då jag och Daniel ”Conrad” Frändelöv ska inför rätta. Jag har redan nu börjat fila på vad jag ska säga i rätten – och jag kan lova att jag kommer att slåss för allt jag är värd till försvar av yttrandefriheten!

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0760-311017

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com