Dramat som via sociala medier har utspelat sig i realtid sedan i söndags kväll är lika ångestframkallande som en skräckfilm. Rahaf Mohammed al-Qunun hade under ett besök i Kuwait lyckats skaffa en flygbiljett till Australien där hon planerade att söka asyl. Allt för att undkomma sina våldsamma föräldrar som planerade att gifta bort henne mot hennes vilja. Under en mellanlandning i Bangkok, Thailand, nekades Rahaf ombordstigning på planet till Australien och tog därefter saken i egna händer.
I Expressen framställs föräldrarna som ”strikt religiösa muslimer”, men sanningen är ju att kvinnor i Saudiarabien inte har rätt att bestämma över sina liv alldeles oavsett om föräldrarna är religiösa eller inte. Enligt landets lagar får en kvinna inte resa utan manligt sällskap och absolut inte utan sin makes eller fars tillstånd.
Jag fick själv en inblick i det saudiska livet när jag 2012 skrev boken Mina år med bin Ladens tillsammans med Catrin Streete. Som ung Stockholmstjej hade Catrin i början av 1990-talet blivit bekant med den makalöst rike Bakr bin Laden (halvbror till terroristen Osama), vilket så småningom ledde till att hon förlovade sig med den yngre brodern Saleh och stod på randen till ett liv i lyx men fångenskap. På baksidestexten till boken kan man läsa:
”I boken Mina år med bin Ladens berättar Catrin om ofattbar lyx och om dubbelmoralen som får bin Laden-männen att vara fromma muslimer i Jeddah, men frossa i vin, kvinnor och sång i London och Paris. Själv stod hon snart inför sitt livs dilemma – skulle hon kapitulera för kärleken till Saleh och den guldkantade men begränsade tillvaro han erbjöd henne, eller skulle hon välja friheten?” Catrin Streete valde till sist friheten, inte minst sedan hon fått uppleva de enorma begränsningar saudiska kvinnor lever under. I boken berättar hon:
”Alla hade stigit ombord på British Airways flight till London, men ändå taxade vi inte ut på startbanan.
…
Vi hade suttit i planet i nästan tjugo minuter när dörren plötsligt öppnades och beväpnade poliser steg in. Paniken steg i mitt bröst – var det mig de var ute efter? Vad de skulle vilja mig hade jag ingen aning om, men detta var ju ett av de konstigaste länder jag varit i så vem visste vad som kunde hända? Kanske hade jag helt ovetande gjort något olagligt. Men de gick bara förbi mig och övriga passagerare i förstaklass. I ekonomiavdelningen gick de fram till alla saudier och krävde att få se deras pass. En efter en legitimerade de sig och så hittade polisen paret de sökte. Mannen såg ut att vara i tjugoårsåldern och jag antog att kvinnan bredvid honom var i samma ålder, men hennes abaya (heltäckande svart klädedräkt] gjorde det svårt att se. De eskorterades ut ur planet av polisen och stämningen ombord blev påtagligt annorlunda. Alla undrade förstås vilka de var – var de kriminella? När flygvärdinnan kom förbi min plats frågade jag henne.
– De försökte lämna landet utan tillstånd, svarade hon. Det händer rätt ofta att polisen hämtar folk ombord, oftast unga människor som förälskat sig i varandra men inte får gifta sig. Då försöker de lämna Saudiarabien …
Vad tragiskt att de inte fick lov att välja sina egna liv och partner. Jag rös till av denna påminnelse om hur väldigt annorlunda och strängt Saudi var. Medan planet äntligen taxade ut för start undrade jag hur de över huvud taget hade kommit ombord. En saudisk kvinna får inte resa någonstans om hon inte är i sällskap med sin man, far, bror eller annan manlig släkting. Kanske hade de förfalskat ett vigselcertifikat eller lyckats köpa falska pass?
Jag hoppades att det var deras föräldrar och inte myndigheterna som kommit på dem. Offentliga spöstraff är vanligt förekommande och i Koranen sägs det att män och kvinnor som haft utomäktenskapligt sex, zina, ska dömas till hundra piskrapp. När planet lyfte och satte kurs mot London drog jag denna gång en suck av lättnad.”
Skolflickor tvingades tillbaka in i brinnande skola
Ännu värre var förstås historien om skolflickorna som lämnades att brinna till döds i en skola:
”Jag hörde en del fasansfulla historier av kvinnor jag lärde känna. En av de värsta handlade om en brand på en flickskola. Flickorna och lärarinnorna rusade ut på skolgården för att rädda sig undan lågorna och alla klarade sig utan allvarliga skador. Men när brandkåren kom till platsen stod kvinnorna och flickorna utomhus – utan sina abayor. Mutaworna [sedlighetspoliserna] som också hunnit dit jagade då alla flickorna tillbaka in i det brinnande infernot. Enligt deras synsätt var det bättre att dö som en hedervärd kvinna än att exponeras för männens blickar. Kvinnan som berättade om denna grymhet sa att det blev uppståndelse när storyn om de innebrända eleverna läckte ut till medierna.”
När Rahaf Mohammed al-Qunun i söndags förstod att hon inte skulle släppas ombord på planet till Australien trots att hon hade biljett, gjorde hon något mycket ovanligt. De flesta saudiskor ger upp så fort de blivit påkomna av släkten, men Rahaf vägrade låta sig skickas tillbaka till sitt fängelse. Hon tog ett rum på flygplatshotellet i Bangkok och barrikaderade dörren så att ingen skulle kunna komma in och föra iväg henne. Hundratusentals människor följde hennes ständiga uppdateringar på sociala medier, flera berättade på Twitter att de inte vågade gå och lägga sig av skräck för Rahafs öde.
Rahaf barrikaderade sig på ett hotellrum och krävde att få träffa UNHCR.
Har fått tillbaka sitt pass
Hon krävde att få träffa representanter för FNs flyktingkommissariat UNHCR, och i eftermiddags fick hon denna önskan uppfylld. Nyligen twittrade hon att hennes pappa tydligen anlänt till Bangkok, vilket skrämmer henne men hon känner sig trygg hos FN-personalen och har fått tillbaka sitt pass.
Varför de thailändska myndigheterna alls stoppade henne, tog hennes pass och vägrade henne ombordstigning på planet till Australien är ännu okänt. Men det är ingen alltför vågad gissning att få länder vågar stå upp mot det rika landet som importerar i stort sett allt de konsumerar.
Margot Wallström kritiserade Saudiarabien 2015, men backade. Foto: Wikimedia Commons
Den feministiska svenska regeringen är inget undantag. När utrikesminister Margot Wallström i januari 2015 kallade upp den saudiske ambassadören för att protestera mot den offentliga piskningen av bloggaren Raif Badawi och kallade det hela för ”medeltida metoder”, hyllades hon av många svenskar. Tre veckor senare utvecklade Wallström sin kritik av Saudiarabien i riksdagen:
– Det är självklart att politiken i Saudiarabien är långt ifrån en feministisk politik. Framför allt kränks ju kvinnors rättigheter. De får inte ens köra bil. Man piskar bloggare, och man har en kungafamilj med absolut makt. Då är det klart att vi inte kan använda något annat ord än diktatur.
”Vi har inte förolämpat islam”
Men sedan hon förbjudits att hålla tal för Arabförbundet i Kairo, Saudiarabien kallat hem sin ambassadör och den svenska regeringen anklagades för att ha ”förolämpat islam”, backade Sverige. För att blidka det saudiska kungahuset skickades Björn von Sydow till den saudiske kungen med ett brev från kung Carl XVI Gustaf. Statsminister Stefan Löfven försäkrade att ”vi har klarat ut eventuella missförstånd om att vi skulle ha förolämpat islam, vilket vi aldrig har gjort” – och så talades det aldrig mer om den saken.
Om Sverige hade stått på sig mot Saudiarabien och hållit fast vid att man inte vill ha något att göra med ett land som håller halva sin befolkning som slavar, hade Rahaf kanske aldrig behövt utstå det hon just nu gör. Ni som under åren har följt mina artiklar och analyser om islam, vet att jag inte hyser något större hopp om att det alls går att förändra och modernisera islam från en totalitär ideologi till en religion som den som vill kan utöva i det privata. Men som min förre kollega Lars Hedegaard brukade säga:
”Om någon grupp ska välta islam så är det kvinnorna. När kvinnorna gör uppror kommer islam att rasa samman som ett korthus.”
Om Rahaf Mohammed al-Qununs uppror blir gnistan som tänder krutdurken återstår att se, hon är hur som helst en otroligt modig kvinna som vägrade att sitta som en fånge i Saudiarabien. Betydligt modigare än den feministiska regeringen.
Fotnot: Boken Mina år med bin Ladens är slutsåld, men utkommer som ljudbok på Storytel i början av februari.
Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0760-311017
Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com
0 kommentarer