Ämnet har blivit extra aktuellt i efterdyningarna av halshuggningarna av de två skandinaviska kvinnorna Maren Ueland, 28, och Louisa Vesterager Jespersen, 24, i marockanska Atlasbergen. Marocko av alla ställen – det kanske rimligaste av alla muslimska länder, landet jag lärt känna så väl efter dussintals besök sedan 1992. Den gången var jag lika naiv som de flesta skandinaver fortfarande är. För mig var islam en visserligen konstig, men trots allt vanlig religion som inte var väsensskild från kristendomen. Att muslimer inte var lika moderna som vi i Västvärlden accepterade jag som ett resultat av att deras religion är 600 år yngre än vår. Konstigare än så var det inte.

Marrakech kasbah har anor från 1200-talet. Här gäller det att vara vaken om man vill ha alla ägodelar i behåll när man går därifrån. Det är heller inte lämpligt för kvinnor att springa runt ensamma här. Foto: Privat

Under mitt första besök i Agadir blev jag himlastormande förälskad i en marockan. Han var ursnygg i sin hästsvans och sin läderjacka, men det som verkligen väckte mitt intresse var när jag frågade honom om jag fick lov att besöka en moské för att se hur den såg ut på insidan.

– Jag har ingen aning, svarade han. Jag har aldrig satt min fot i en moské, jag är inte religiös.

När han väl kommit till Sverige visade det sig att vi menade helt olika saker med att inte vara religiös. Han blev helt chockad när jag skrev en krönika i Kvällsposten om att jag inte tror på Gud. Givetvis trodde han på Allah, han hade bara menat att han inte gick i moskén och inte gjorde ramadan. Och så fort han började umgås med andra marockaner i Malmö avstod han också från att äta under ramadan – åtminstone inför ögonen på landsmännen.

Ett stort misstag

Jag insåg i princip omedelbart efter att han kommit hit att äktenskapet var ett stort misstag. Inte för att han var muslim (han drack vin och åt fläskkött utan problem) utan för att han hade ljugit om nästan allt. Han hade ingen universitetsexamen i engelsk litteratur, han var betydligt yngre än han påstått och över huvud taget hade vi inga gemensamma intressen. För att inte ge olyckskorparna rätt stod jag ut i fyra år, därefter tog jag ut skilsmässa. Han blev både förvånad och ledsen, men jag har aldrig ångrat mitt beslut, och vi skildes i samförstånd.

Ingrids faster Gunnel och servitrisen Fatima på Hotel Beach Club i Agadir. Kvinnorna på hotellet bär aldrig slöja, däremot har de börjat ta på sig det när de ska hem de senaste åren. Foto: Ingrid Carlqvist

Men till Marocko har jag fortsatt att åka. Det blev en tradition för mig och min faster att tillbringa två lata veckor i Agadir i februari-mars, när den skånska vintern är som värst. Det var same procedure as last year, samma hotell där samma personal alltid arbetar kvar och samma lata dagar vid poolen. De marockaner jag träffade var alltid otroligt vänliga, skojfriska och klädda i västerländska kläder – ibland var det svårt att tro att de tillbad samma Allah som spökplumparna och pyjamasmännen i Saudiarabien.

Det var inte förrän jag 2011 lärde känna och började samarbeta med den danske historikern och journalisten Lars Hedegaard som jag satte mig in i vad islam egentligen går ut på. Hedegaard hade studerat Koranen, haditherna och Reliance of the Traveler (sharialagarna på engelska) och själv skrivit boken 1400 års krigen (1400-åriga kriget) tillsammans med statsvetaren och tidigare folketingsledamoten Mogens Camre. I den förklarar och analyserar de islams krigsteori, strategi och taktik, såväl militärt som teologiskt, historiskt och psykologiskt.

Vi står inför ett krig med islam

Boken blev en ögonöppnare för mig. Plötsligt föll så mycket på plats och sakta men säkert insåg jag att vi i Västvärlden står inför ett krig med den islamiska världen, och att om vi inte gör något åt saken utan bara fortsätter hålla tummarna för att muslimer innerst inne är precis som vi, så kommer vi att förlora hela vår civilisation. Som så många gånger förr trodde jag att om jag bara förklarade för andra vad jag själv just hade insett, så skulle de förstå. Som så många gånger förr hade jag fel. Västerlänningarna vill inte förstå vad islam går ut på, för det är alldeles för otäckt. Det är mycket bekvämare att kalla mig och andra som försöker upplysa dem för ”islamofober”, vars enda anledning att varna för islam är rasism och främlingsfientlighet.

Sedan dess har jag läst ett oräkneligt antal böcker om islam. En av dem som gjort störst intryck på mig är Andrew Bostoms tegelstenstjocka The Legacy of Jihad – Islamic Holy War and the Fate of Non-Muslims. Den är en sammanställning av 1400 års islamiska anfallskrig mot icke-muslimer och gör en gång för alla upp med myten om att det muslimska styret av Spanien under nästan 800 år (711-1492) var fredligt mångkulturellt. Muslimerna var först ut med att tvinga sina fiender att bära synliga tecken för sin religion på kläderna – en apa för judarna och en gris för de kristna. När jag intervjuade Bostom för Gatestone Institute 2016 sa han:

– Det muslimska Spanien var en rigid sharia-stat. Punkt slut. Den förödande muslimska jihad-erövringen av Spanien under 700-talet medförde ett strikt system av islamisk lag – sharia – för de icke-muslimska kristna och judar som överlevde massmorden och plundringen. Brutal förslavning – jordbruk, byggande, militären, harem och eunucker (kastrering där över 90 procent dog) – pågick i stor skala. De infödda och besegrade kristna och judar som inte förslavades, utsattes för förnedrande diskriminering enligt sharia, och riskerade alltid kollektiv bestraffning och återkommande jihad-kampanjer om de inte accepterade de diskriminerande sharia-reglerna.

– Judar led både av det kroniska judehat som är inbyggt i den islamiska teologin, och utbrott av massmord under särskilt 1000- och 1100-talen. Den judehatiska pogrom som genomfördes 1066 i Granada ’inspirerades’ av populära muslimska predikanter som plockade teman från Koranen – judar är apor och grisar (Koranen 2:61, 3:112 och 7:166) som förtjänar ständigt förakt och förnedring (Koranen 2:61, 3:112), och dhimmie-statusen (Koranen 9:29) resulterade i slakten av cirka 4 000 judar, mer än det totala antalet judar som dödades under Korsfararnas härjningar i Rhenlandet 30 år senare, och utplånade fullständigt alla judar i Granada.”

1 400 bloddrypande år

Men vad hjälper det att jag kan allt detta, när islamapologeterna (försvararna) vägrar lära sig något om islams 1 400 år långa och bloddrypande historia. Apologeterna är de som på Twitter är arga på mig för att jag är överens med IS-mördarna om vad islam faktiskt är. De som intalar sig själva att de flesta muslimer egentligen är som vi och bara längtar efter att få dra undan själva fundamenten för sin så kallade religion (egentligen mer en ideologi) – så att de kan sluta mörda oss och leva i fred och samförstånd med icke-muslimer över hela världen.

Nej. Att gå till motstånd mot extremism är så himla mycket mer effektivt än att hävda att deras tolkning är den enda rätta. 💁

— Tova Maria (@tovamaria) December 26, 2018

Jag vet ATT du stödjer de extremistiska tolkningarna av islam, det jag inte förstår är VARFÖR.

— Tova Maria (@tovamaria) December 26, 2018

Islamapologeterna vägrar att själva sätta sig in i islams mål utan har med hull och hår svalt politikernas lögner om att islam är fredens religion. Enda problemet är att miljoner muslimer av någon helt obegriplig anledning har missförstått Allahs kärleksbudskap och i stället fått för sig att islam vill att muslimer dödar icke-muslimer, alternativt tvångskonverterar eller förslavar oss. Tänk så tokigt det kan bli!

Men för praktiserande, rättrogna muslimer är detta inte det minsta tokigt. För dem är det en självklarhet att deras viktigaste uppgift är att sprida Allahs lagar (sharia) över hela världen. Allah har nämligen sagt att hela världen tillhör honom och att det därför är varje muslims plikt att hjälpa till i arbetet med att införa sharia över hela världen. Här gäller det att känna till att Koranen enligt islam inte är en bok skriven av människor som försökt tolka Guds budskap till dem. Koranen är nämligen ”oskriven” och har alltid funnits hos Gud i himlen. Trots att Gud skickade ner sin enfödde son Jesus till människorna för att få dem att förstå kärleksbudskapet så ångrade han sig 600 år senare och skickade ner de mest mordiska verser till Muhammed, verser som gång på gång uppmanar muslimer att döda icke-muslimer. Inte minst de kristna som tror på och följer Guds son Jesus.

Svenska kyrkan stöder islam

Att detta håller ihop för muslimer är inte konstigt – de tror nämligen inte på att Jesus var Guds son, även om han också i islam räknas som profet. Desto märkligare är det att Svenska kyrkan köper islams budskap om att döda kristna och alla andra icke-muslimer.

Ett vanligt misstag västerlänningar gör är att de tror att anledningen till att muslimer kommer till våra samhällen är att de längtar efter frihet och demokrati. Har de dessutom träffat muslimer som lever lika ”syndigt” som vi gör, är det lögn i helvete att försöka förklara för dem att den snälle och västerländske muslimen när som helst kan förvandlas till en jihadist.

Mona Walter

Alla muslimer har nämligen sedan barnsben fått lära sig att helvetet finns och bär med sig eviga plågor för den som hamnar där. Min vän Mona Walter, som har konverterat från islam till kristendom, beskriver det muslimska helvetet så här:

– Västerlänningar har ingen aning om hur fasansfullt det muslimska helvetet är, det är som värsta skräckfilmen. Muslimer lämnar sina fruar, sina barn, sin nation och allt de håller kärt om de tror att det kan rädda dem från helvetet där de ska bli plågade i eviga tider. Ropar man efter vatten i helvetet kommer Allah att hälla i en kokande vätska som runnit ut från ens egen kropp, rena floder av var och kokande blod.

– I helvetet finns monster som piskar dig med en glödande stålpiska. Ditt hår blir fullt av glödande trådar. Ormar äter på dina bröstvårtor och glödande kedjor håller dig fast. Västerlänningar skrattar åt historierna och kan inte föreställa sig att folk på riktigt tror på detta, men för muslimerna är det högst verkligt. De är övertygade om att alla icke-muslimer och alla dåliga muslimer hamnar i helvetet.

Dödande är vägen till paradiset

Så hur kan en muslim undvika helvetet och säkra sig en biljett till paradiset? Ja, inte är det genom att vara en god människa som inte syndar – det är faktiskt raka motsatsen. När som helst kan en muslim göra bot för alla sina synder och knipa biljetten till himmelen. Enligt Mona Walter är det enda som krävs att han drar fram en kniv och tar så många otrognas liv som möjligt. Konceptet kallas Tawba, vilket betyder ånger. Ju syndigare en muslim levt (läs hur västerländskt han levt) desto fler otrogna kan han behöva slakta för att komma till paradiset. Dör han själv i attacken blir han martyr och åker raka vägen upp till de 72 jungfrurna och säkrar dessutom platser där åt hela sin familj.

Under de 1 400 år som det funnits muslimer på jorden har dessa angripit Europa gång på gång. Under de första 200 åren efter Muhammeds död lade islam under sig hela Mellanöstern och Nordafrika – länder som tidigare var kristna. Det var alltså för att rädda dessa kristna och vår religions vagga som korstågen begav sig till Jerusalem.

Det är omöjligt att i en artikel förklara allt som gör islam till en sådan livsfarlig ideologi, men en fullständigt avgörande sak är den så kallade abrogationen (upphävandet). Islamapologeterna citerar gärna snälla verser ut Koranen som exempelvis 2:257: ”Det finns inget tvång i religionen.” Versen kom till när Muhammed levde i Mecka och hade en mycket liten följarskara. När han omlokaliserade sig till Medina och fick tusentals följare, fann Allah för gott att skicka ner helt motsatta verser, exempelvis 2:187:

Grymma verser upphäver snälla

”Döda dem varhelst ni påträffar dem och driv dem ut från varje plats, från vilken de driver ut er, för frestelse är värre än dråp, men strid ej mot dem vid det fridlysta templet, med mindre de strider mot er därstädes, och strider de mot er, så döda dem! Sådan blir de otrognas lön.”

”När ni möter dem, som är otrogna, så halshugg dem, tills ni anställt ett blodbad bland dem! Slå dem då i bojor!” (47:4)

”Ni ska bekämpa dem, för GUD kommer att straffa dem i era händer, förödmjuka dem, ge er seger över dem, och lugna de troendes hjärtan.” (9:14)

Får då muslimer välja vilken av verserna de ska följa? Nej! Ju fler motsägelser som uppstod i Koranen desto viktigare blev det för Muhammed att slå fast vilka av Allahs ”oskrivna” verser som var korrekta och vilka som inte var det. Regeln om abrogation betyder att senare verser alltid upphäver tidigare verser, och eftersom Muhammed var mestadels fredlig i Mecka men en av historiens värsta krigare i Medina, så är det alltid de grymma verserna som gäller.

Ofta känns Twitterdiskussioner om islam som att sitta fast i dumskallarnas sammansvärjning. Ju mindre någon vet om islam desto mer övertygade är de om att de har rätt i att islam egentligen är fredlig, bara obegripligt missförstådd av sina följare. Västvärlden behöver en ny Upplysning – den här gången om den totalitära krigarideologin islam. Annars kan vi kallt räkna med fler terrordåd, fler halshuggna och fler våldtagna. Västvärlden måste vakna ur sin Bamsebubbla!

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0760-311017

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com

Ingrid Carlqvist

See author's posts