I går och i dag äger nya demonstrationer rum mot det migrationsavtal som ska undertecknas i Marrakech 10 och 11 december. Flera länder har redan dragit sig ur, med hänvisning till att texten innebär att de tappar kontrollen över sin egen migrationspolitik, att gränsen mellan legal och illegal invandring suddas ut samt inte minst att ett antal klausuler avhandlar hur journalister bör skildra migrationen. Föga förvånande har den svenska regeringen hela tiden varit inställd på att skriva under, vilket är särskilt illavarslande i just Sverige, eftersom det med all sannolikhet innebär att vårt land i vanlig ordning kommer att göra allt för att följa det, och ger asylvurmarna ännu en sådan där ”internationell konvention” de alltid hävdar kräver att Sverige ska ha en enorm asylinvandring.

Helst hade den svenska regeringen sett att hela proceduren skedde utan uppmärksamhet, vilket gör folkliga demonstrationer mot avtalet desto viktigare. Detta är inte Frankrike, eller ens Tyskland, och det krävs mycket för att svenskar ska ge sig ut på gatorna för att protestera. Därför är det särskilt tragiskt när de vanliga motståndarna ännu en gång tillåts äga berättelsen och rentav får folk att stanna hemma.

Rantzow fick kalla fötter

En av dem som fick kalla fötter heter Erik Rantzow, som vid valet i september var riksdagskandidat för Medborgerlig samling. Det väckte uppmärksamhet när han på Twitter skrev:

”Mot bakgrund av det som framkommit i flera medier har jag nu ställt in mitt deltagande vid dagens demonstration i Stockholm. Arrangörerna och jag må dela uppfattning i en enskild sakfråga men inte i några avseenden delar vi värderingar.”

Han länkar samtidigt till Expo, organisationen vars enda syfte är att registrera, smutskasta och försöka stoppa en del av det politiska landskapet. I Expos artikel dras som vanligt linjer mellan olika aktörer, med syftet att utmåla hela initiativet som suspekt. Det finns ingen som helst anledning att anpassa sig efter deras agenda. Att dessutom hänvisa till diffusa ”värderingar” gör inte saken bättre, eftersom det är maktens språk och vanligen formuleras som ”värdegrund”, ”människosyn” eller ”allas lika värde”.

Manifestationen handlar ju just om en mycket precis sakfråga, FNs migrationsavtal, och ingen behöver dela en fullständig världsbild med någon annan för att protestera mot det. Själv har jag aldrig varit särskilt imponerad av Medborgerlig samling, men om de skulle driva en fråga jag ser som viktig skulle jag förstås stödja dem i det arbetet.

Även Jenny Sonesson knäböjde

Han är inte den ende som direkt knäböjde inför Expo. Jenny Sonesson, ledarskribent på Göteborgs-Posten, pläderade för att även Sverige skulle avstå från att underteckna, och skrev så sent som 4 december bland annat:

”Men det finns skäl för Sverige att avvakta med att underteckna FNs globala migrationsramverk. Det är anmärkningsvärt att den rödgröna regeringen inte förankrat avtalet i riksdagen och inte har gjort en konsekvensanalys.”

Så kom då den där ”granskningen”, som fick Sonesson att omedelbart drabbas av panik och ta avstånd på Twitter:

”Viktig granskning @StiftelsenExpo! Jag anser att Sverige bör avvakta med att skriva under FNs migrantavtal. Men jag skulle självklart aldrig delta i en demonstration där vitmaktaktivister deltar!  Viktigt att vi som problematiserar migration utifrån fakta håller rent högerut!”

Någon timme senare länkade hon ännu en gång till Expo och nu var så uppjagad att hon, dessutom med versaler, kort och gott skrev:

”BOJKOTTA DEMONSTATIONEN MOT FN-AVTALET!”

Med beröringsskräck kommer vi ingenvart

Med den inställning som Rantzow och Sonesson ger uttryck för, populärt kallad ”beröringsskräck”, kommer vi aldrig någonstans. Meningsmotståndarna kan givetvis alltid peka på en individ eller organisation som man själv inte sympatiserar med, och man vinner inte respekt i deras kretsar för att man följer deras direktiv. Mer sannolikt är att de flinar och hånskrattar åt att ännu en gång ha fått sätta dagordningen.

Observera att vänstern inte har detta problem. Har ni någon gång hört en vänsterpartist ta avstånd från något evenemang för att exempelvis figurer ur Revolutionär kommunistisk ungdom också deltar? Ingen tar upp det och ingen bryr sig.

Det måste få ett slut!

Vi ser också fenomenet vid de försök till regeringsbildning som rullar på vecka efter vecka. Moderaterna krumbuktar sig, medan Centerpartiet och Liberalerna gör vad som helst för att distansera sig från SD. Samtidigt har Stefan Löfven, som själv gärna spelar på deras beröringsskräck, inga som helst problem med att samarbeta med exempelvis Vänsterpartiet. Ingen pressar honom kring det partiets historia och samarbeten med diktaturer. Fegheten har lett till att det som ska vara oppositionen inte ens vågar försöka ta makten.

Detta beteende måste få ett slut. Delta i varje aktivitet ni sympatiserar med och fundera inte på huruvida den godkänns av Expo, Vänsterpartiet eller Liberalerna. Så stark är inte den patriotiska rörelsen att den kan ägna sig åt fraktionsstrider, sekterism och var och ens personliga preferenser.

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0760-311017

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com