Vi kan med jämna mellanrum läsa om ”nyanlända”, alltså asyl- och anhöriginvandrare, som på olika sätt har behandlats illa av ondskefulla eller stelbenta byråkrater. Dessa artiklar kallas ofta ”snyftartiklar”, men även ett sådant begrepp är egentligen alltför generöst. De utmärks framför allt av att endast en liten del av sanningen beskrivs, eller helt förvanskas, samt att inga kritiska frågor eller förklaringar ges. Låt oss titta på några av de senaste exemplen.
Hossein, som inte får använda swish. Läsaren får veta att en afghansk man fått avdrag från försörjningsstödet för att vänner har skickat över pengar till honom genom banktjänsten swish. Vidare får vi veta att det ställer till stora problem när han äter ute med vänner, eftersom de efter en måltid måste reda ut kostnaden genom att skicka pengar fram och tillbaka. Han bidrar även själv till bilden av förtrycket:
– Man känner sig lite mobbad på något sätt. Alla andra ungdomar kan swisha varandra.
Denne 19-årige man med försörjningsstöd (socialbidrag), föreslår att man i stället inför en gräns som gör att sådana där småsummor under 5 000 kronor inte borde påverka bidragsnivån.
Samma regler för svenskar
Verkligheten är att exakt samma regler gäller för etniska svenskar som får försörjningsstöd. Allt som kommer in på deras konton räknas som inkomst och dras ifrån bidraget, eftersom det är till för att individen ska överleva. Att de flesta av dessa varken har råd med restaurangbesök, eller den mobil som Hossein oblygt visar upp i artikeln, är en annan historia.
Nyanlända tvingas tälta. I artiklar får vi veta att Solna kommun brutalt slänger ut ett antal människor i höstkylan och att de då måste slå upp tält på gräsmattan utanför. Vad som inte nämns är att kommunen har tillhandahållit bostad i två år, en period då individen förväntas skaffa ett eget boende, eftersom dessa lägenheter ska användas av nästa våg asylanter. Svenskar får inte bostäder på det sättet utan de bostadslösa får söka sig till härbärgen och liknande, ställen som också är tillgängliga för de ”nyanlända” som anlänt för mer än två år sedan.
Skaffar fler och fler barn
Elva personer i en tvåa. I Hem & Hyra kunde vi läsa om hur ett somaliskt par och deras nio barn tvingades bo i en tvåa, som alltså var lite för trång för elva personer. Vi får också veta att det är svårt att få stora hyreslägenheter i Göteborg. Mannen Abdir berättar gärna om alla svårigheter detta innebär, men mellan raderna växer också en annan bild fram. Makarna har varit i Sverige i sju år, men ingen av dem har börjat arbeta, vilket gör att kommunen förstås betalar för boendet. De skulle möjligen kunna tänka sig en fyra, men en trea är alldeles för liten. Trots denna situation har familjen vuxit med ytterligare två barn under tiden i Sverige.
Min poäng här gäller inte huvudpersonernas agerande utan bilden som medierna målar upp – en bild som tydligen också lyckas väcka sympati hos vissa svenskar. Man talar ibland om ”de låga förväntningarnas rasism”, en princip som kan sägas prägla hela den svenska asylpolitiken. Oavsett ålder eller utbildningsnivå ses varje asylant som ett handlingsförlamat barn som ska ges allt, men inte kan avkrävas något. Därför behöver Abdir inte arbeta och därför får han både lägenhet och andra bidrag.
Vet inte hur verkligheten ser ut
En annan, minst lika viktig, förklaring tror jag är att de som reagerar enligt mediernas mall själva har det tillräckligt förspänt för att inte veta hur denna del av verkligheten ser ut. Och visst, tror man att alla svenskar lever som man själv gör, eller åtminstone får bostäder och bidrag utan motkrav, går det förstås att se ovanstående historier som utslag av diskriminering.
En variant av detta fenomen kan troligen förklara Sveriges hela asylpolitik, vilket bland annat framgår genom argumentet ”vi är ett rikt land”. Man tänker sig då att här råder ett allmänt välstånd, det största i världen, och då bör man släppa in så många som möjligt från den fattiga omvärlden och låta dem uppgå och suddas ut i all denna rikedom. De vet varken hur försörjningsstöd eller marknaden för hyreslägenheter ser ut, och kan inte föreställa sig att det i världen finns både rikare länder och ett enormt antal fattiga människor. Eller att det välstånd som faktiskt finns i Sverige har skapats av tidigare generationer och inte är givet för all framtid. Då blir tanken på en humanitär stormakt som tar hand om världens utsatta begriplig, men knappast sannare.
Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0760-311017
Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com
Tack, Tobias, för en fin krönika!
Synnerligen genomtänkt och välformulerad. Och exakt på pricken! Det är så det är. ”Vi kan ju inte ställa krav på de stackars små liven. De har ju varit med om så mycket”
Inte nog med att många inte vet hur verkligheten ser ut. Något jag förundrats över många gånger är att det finns en ren ovilja att ta reda på hur den är beskaffad. Man tackar nej till information, man förnekar fakta och blir direkt störd när man får uppgifter som inte stämmer överens med den fastställda världsbilden. Man kämpar alltså aktivt för att få leva kvar i sin bubbla. Där mår man bra och då blir verkligheten irrelevant och fakta förvandlas till en åsikt. Indoktrineringen i Sverige har onekligen varit oerhört effektiv och pågått så länge att många inte kan föreställa sig ett liv utanför Åsiktskorridoren. Det är också min övertygelse att det förklarar mycket av de märkliga beslut som myndighetsutövare ibland fattar och märkliga kommentarer som debattörer och politiker gör. De kan inte föreställa sig ett liv bortom ankdammen. Eftersom de till varje pris vill tillhöra de ”anständigas” skara.
Det har ju vid enstaka tillfällen i msm media rapporterats om svenskar som drabbats. Men då redogörs endast för individens problem. Det behandlas som något extremt konstigt att de inte klarar sin ekonomi eller bostad. De blir ibland beskyllda för att det är deras eget fel att de har problem. Alla systemfel som finns i det svenska samhället rapporteras det inte om i media. Tänk om alla förtidspensionärer med barn som får långt under 10 000 i månaden gick. Ut med bild i tidningen. Det är ju närmare 12 000 som gäller för ”riktiga” pensionärer. De som i större utsträckning inte behöver bil för att hämta på dagis eller köra till barnens aktiviteter. De behöver ofta söka vård och kan drabbas av sin förtidspension redan i 30 årsåldern och har inga möjligheter att förbättra sitt läge. I rapporten som kartlagt SD påvisar att det finns en viss övervikt av denna grupp hos SD. Ja den undersöker främst om SD are lider av någon sjukdom. Rapporten låg i någon länk på Expressen. Det hade varit bra om msm media hade rapporterat om detta i stället för det politiska spelet innan valet och krävt svar från de olika partierna vilka lösningar de har. kommunernas dåliga ekonomi gör ju inte situationen bättre och invandrare måste behandlas väl medan svenskar kan behandlas hur som helst utan några rubriker.
nej! du har fel!
samma regler gäller inte för invandrare och svenskar.
invandrare har förtur till alla välfärdssystem plus att det finns riktade stöd till just invandrare.
den riktiga analysen är att genom diskriminering av svenskar så lyfter man dessa människor.
tror man på alla människors lika värde och förnekar man dessutom det svenska folkets existens så spelar detta ingen roll.
vad spelar det för roll att svenskarna försvinner?
anledningen till invandrarnas dåliga prestationer står att finna hos invandrarna själva.
anledningen till att deras hemländer är skit beror på att befolkningen där är skit.
ska det vara så svårt att inse?