Företrädare som har kopplingar till moskéer, som menar att Gud har satt dem i politiken och som säger att islam har lösningen på både problem och sjukdomar. Årsmöten som präglas av hot och avslutas med arabisk sång. Ett sommarläger där en flicka som flytt från hedersförtryck trakasseras för sitt avsteg. Jag talar här om ett politiskt ungdomsförbund i Sverige 2018, och förstås om det nu uppmärksammade SSU Skåne.
Uppmärksamheten följs i sedvanlig ordning av förbluffade reaktioner från ansvariga, som tar avstånd och bedyrar att allt detta går stick i stäv med de egna värderingarna. Men vad trodde man att SSU Rosengård skulle bli? Som Stefan Löfvens SSU-grupp i Sunnersta 1970? Ja, i så fall räcker nog ordet “naiv” inte riktigt till.
Islamister vill umgås med islamister
Allt detta hade kunnat förutses, men dessa företeelser möts ständigt av samma förvåning. Gör man en islamist till minister kommer det förr eller senare visa sig att han, hör och häpna, umgås med islamister. När Socialdemokraterna till partistyrelsen väljer in en person (Omar Mustafa) som bland annat bjuder in imamer att föreläsa, kommer kanske någon titta på vad som då har sagts och det lär inte vara helt i samklang med ett socialdemokratiskt partiprogram.
Om Moderaterna vill ha en muslim i sin riksdagsgrupp (Abdirizak Waberi) ska de inte sedan bli chockerade när han lägger ut texten om när och hur ens hustru ska tuktas. Skapar man etniska enklaver för personer från länder där släkt, klan och religion betyder allt, kommer förstås någon att inse att man kan ta sig hela vägen till riksdagen genom att mobilisera sina grannar med samma ursprung på deras eget språk. En person från en kultur där politiker förväntas gynna den egna gruppen, som i ett svenskt kommunalval lovar att agera på detta sätt, kan inte sägas uppföra sig överraskande när denne sedan börjar lägga sig i hur exempelvis försörjningsstöd ska fördelas.
Vet de vad mångkultur innebär?
Dessa företeelser innebär givetvis inte att varje förtroendevald med viss kulturell eller geografisk bakgrund agerar på detta sätt, men det som har skett i exempelvis SSU Skåne är inte alls förvånande. Det skulle snarare vara enormt märkligt om ett befolkningsutbyte inte påverkade hur politik förs eller i vilken mån religion ska styra beslut.
Vad trodde mångkulturvurmarna egentligen att mångkultur innebär? I botten ligger i vanlig ordning troligen den där tanken att människor helt släpper sin identitet när de passerar gränsen till Sverige, och att den enda följden av ett årligt inflöde är lite glada färger och maträtter. Med den utgångspunkten blir det nästan begripligt att all kritik mot en förd invandringspolitik reduceras till “rasism” eller “rädsla för det främmande”. Mer begriplig blir också invandringspolitiken i stort, för hur skulle problem kunna uppstå om det bara är nya svenskar som passerar gränsen?
Detta är inte ens vad begreppet “mångkulturellt samhälle” faktiskt betyder. Tanken är inte att alla ska förenas i en gemenskap med blommor och kramar, utan leva sida vid sida på sina egna sätt. Det är mot denna splittring som invandringskritikern vänder sig, inte mot den enskilde individen eller de där kramarna.
S har starkt bidragit till situationen
Det står var och en fritt att plädera för både massinvandring och ett mångkulturellt samhälle, men det vore nyttigt om man då samtidigt målade upp en hederligare bild av vad det innebär. I en kultur tycker man att kvinnors representation i börsstyrelser är en viktig jämställdhetsfråga, i en annan kultur att kvinnan bör skyla sig, stanna i hemmet och gifta sig med den person släkten valt ut. I den ena kulturen har religion nästan helt avlägsnats, i den andra står religionen över allt annat och ska ligga till grund för hela samhället.
Socialdemokraterna har starkt bidragit till dagens etniska situation, så försök nu inte distansera er från hur även ert eget ungdomsförbund har utvecklats.
Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0760-311017
Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com
Tobbe är en guldklimp!
När den utopiska svenska invandringspolitiken kolliderar med verkligheten blir ryggmärgsreflexen från etablissemanget åsiktsrepression. All kritik och beskrivning av konsekvenserna av den förda politiken skall i största möjliga utsträckning förhindras eller försvåras. Vi har på senare tid sett exempel på ett brett spektrum av åtgärder i den riktningen. Värdegrundsterrorn och människosynslamentationerna är en del av detta totalitära angrepp på yttrandefriheten. Av en tillfällighet har jag idag läst två skribenter som var och en från sin utgångspunkt kommit fram till att den så kallade värdegrunden är ett totalitärt fenomen eller i varje fall leder fram till ett totalitärt samhälle i slutändan. De båda skribenterna är Karl-Olov Arnstberg (Invandring & Mörkläggning) och Annika Borg (Axess nr 8/2018).
Ja vad hade ni väntat er, politiker ?.
Ett talesätt som flitigt används i kommentarsfälten är “Importerar man MENA – då får man MENA. Även här”
Är ju också ett svar på inledande frågan.
Under valdebatterna före valet (för nu över 2mån sedan..) saknade jag en mycket väsentlig fråga som borde ha ställts till ALLA politiker:
Hur ser Ditt Sverige ut om 25 år? (25 år är ju en översiktlig tidsrymd.)
En fråga som aldrig ställdes. Förmodligen helt medvetet.