– SD är ju största parti i kommunen.
En moderat kommunpolitiker besvarar min fråga om hur han ser på sitt samarbete med kommunens sverigedemokrater. Så enkelt, och så självklart, men just därför något av en ögonöppnare i sammanhanget.
I en tidigare söndagskrönika skrev jag om att medborgarna är den grupp som helt saknas i partiledarnas spel om regeringsbildningen. Nu, två veckor senare, talas det knappt längre om vad de håller på med däruppe. Vanliga människor verkar ha gått vidare med sina liv. Samtidigt är det just den gula stapeln i mitten som har skapat hela teatern och tydligen gjort varje konstellation omöjlig. Även detta visar att väljarna inte alls ingår i ekvationen, eftersom beteendet möjligen kan förklaras om man verkligen ser alltihop som en fråga om huruvida ”Jimmie Åkesson kan accepteras av Annie Lööf”. Som vanligt glömmer man att partiledare och riksdagsledamöter endast är representanter för de medborgare som har valt dem.
Surrealistisk teater
När jag under den gångna veckan i samband med en artikel talade med lokala sverigedemokrater, moderater, liberaler och kristdemokrater, blev det ett välkommet besök i verkligheten och teatern högst upp framstod som än mer surrealistisk. Medan de talade om samarbeten som skulle ge resultat i alldeles konkreta frågor, fortsatte Stefan Löfven att framställa ett mandats övervikt som en förkrossande seger, samtidigt som allianspartiledare noggrant använde språket i ett allt mer obegripligt spel och där exempelvis Ulf Kristersson kom att beskriva sina alternativ som ”3-2-1”, en tämligen abstrakt syn på politik.
Mest provocerande i denna situation är hur samma partiledare som ägnar vecka efter vecka åt ett resultatlöst spel har mage att läxa upp de kommunpolitiker som på olika sätt talar med det SD som är kommunens största eller näst största parti.
Moderaternas vice partisekreterare Anders Edholm, som av någon anledning är talesperson för taktiserandet, upprepar för alla medier som vill lyssna mantrat att partiet ”inte ska samarbeta med SD lokalt, regionalt eller nationellt”. Christian Sonesson (M), kommunalråd i Staffanstorp, säger å sin sida:
– Människors liv måste fungera. Då kan man inte hålla på med politiskt tjafs.
Episk kamp mellan liberalism och ”högernationalism”
Fram växer bilden av kommunpolitiker som faktiskt vet att de representerar vanliga människor och tar sitt uppdrag på allvar, och rikspolitiker som håller på med någonting helt annat. När en regional topp för Liberalerna talar om någon sorts episk kamp mellan liberalism och ”högernationalism”, röstar hans kommunala partikamrater för en sverigedemokratisk ordförande för fullmäktige.
Dessa pragmatiska och naturliga lösningar används nu för fullt av socialdemokrater och mediefigurer som ett slagträ mot Ulf Kristersson, där exempelvis glada bilder på Louise Erixon (SD) och Emelie Pilthammar (M) vid en gemensam presskonferens visar hur 1930-talet nu är tillbaka. Tidigare riksdagsledamoten Veronica Palm (S) skriver rentav på Twitter hur besvärligt det ska bli att förklara för barnbarnen, som tydligen kommer att fråga, hur i hela friden moderater och sverigedemokrater kunde inleda ett samstyre i Sölvesborg.
Det finns fler aspekter som slår en vid samtal med olika partiers kommunföreträdare. Ingen av dem ber om ursäkt för samarbeten, varken moderater som släpper fram sverigedemokrater eller sverigedemokrater som släpper fram moderater och kristdemokrater. I stället säger de att de kommer bra överens med varandra och berättar om vad de själva nu vill göra i verkligheten för kommunens invånare. Ingen började tala om rasism, 30-talet eller ”alla människors lika värde”. I en kommun, där SD tar över styret, väljer de att också inkludera KD, trots att partiets mandat inte behövs för en majoritet. Sverigedemokraten förklarar där:
– Det är viktigt principiellt att vi får med KD, för att visa att vi kan prata med varandra och helt enkelt är vuxna människor här.
Lokalpolitiker känner sina väljare
En sympatisk inställning, som tydligen är helt frånvarande på riksplanet. Lokalpolitikerna känner sina kommuner och sina väljare. Minst lika motbjudande som partiledningarnas pekpinnar ovanifrån, är att ett antal ledarskribenter nu kräver att de aktuella lokalpolitikerna utesluts ur sina partier, trots att mediepersonen själv inte bor i kommunen och troligen inte heller röstar på M, L eller KD. Visst, partierna kan ju utesluta sina medlemmar, varpå den kommunale alliansföreträdaren i stället kan bilda ett lokalparti.
Medan min sympati för lokalpolitikerna växte för varje samtal, tilltog ett visst förakt för de partiledningar som fortfarande håller på med sina talmansrundor och välavvägda medieuttalanden. Låt mig avslutningsvis citera Emilie Pilthammar (M) under presskonferensen i Sölvesborg:
– Vår uppfattning är att detta är den rätta vägen att gå om vi vill få igenom så mycket moderat politik som möjligt. Det är vi skyldiga våra väljare. En stabil majoritet som tar ansvar för Sölvesborgs kommun.
Det är uppenbart att Ulf Kristersson och de övriga har en hel del att lära från sina partikamrater ute i landet.
Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0760-311017
Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com
0 kommentarer