En googling ger vid handen att det var 27 januari 2011, och jag var utsänd av TT för att på plats i Glostrups byrett (tingsrätt) bevaka omhäktningsförhandlingen gällande Mounir Dhahri och hans medmisstänkta Munir Awad och Omar Abdalla Aboelazm. Av någon anledning var det Mounir Dhahri som gjorde ett bestående intryck, kanske just på grund av att han iskallt stirrade oss journalister i ögonen. De andra två satt mest och tittade ner eller på sina försvarare, som jag minns det. Det var ju också tunisiern Dhahri som var gruppens ledare, och under tiden i fängelset har han enligt nättidningen Doku oförtrutet fortsatt att försöka radikalisera sina medfångar. En fjärde man, Sahbi Zalouti, greps i Stockholm och var inte på plats i Glostrup den där dagen.
De fyra som dömdes för det planerade terrordådet på Jyllands-Posten. Fr.v. Munir Awad, Mounir Dhahri, Omar Abdalla Aboelazm och Sahbi Zalouti.
Jag minns att jag var ganska skärrad för att massor av poliser med automatvapen och skottsäkra västar bevakade rättssalen, det där har man ju tyvärr vant sig vid sedan dess. Vi fick också lämna ifrån oss mobiltelefoner och datorer innan vi gick in i rättssalen, samt lova att vi skulle respektera ”namnförbudet”, det vill säga inte avslöja de misstänktas namn. Det sistnämnda orsakade en del munterhet bland de svenska journalisterna, som naturligtvis struntade fullkomligt i detta danska förbud.
Hjälpte inte att de blånekade
– Min klient säger att han är oskyldig, men utöver det har han inte velat uttala sig i polisförhör, sa Dhahris försvarare Charlotte Möller Larsen till mig i en paus.
Det var den här karikatyren av Muhammed, publicerad i Jyllands-Posten, som retat upp islamisterna.
Men det hjälpte inte att de blånekade. Bevisningen mot de fyra var oerhört stark, med bland annat talrika samtal och förberedelser som avlyssnats och filmats av såväl svensk som dansk säkerhetspolis. Efter att gruppen gripits beslagtog polisen också bland annat automatvapen med ljuddämpare, en pistol, ammunition och 200 buntband. De sistnämnda var tänkta att användas för att binda fast journalisterna på Jyllands-Posten/Politiken medan man halshögg dem och sedan slängde ut deras huvuden på Rådhusplatsen, alternativt rullade dem längs Vester Voldgade.
I juni 2012 dömdes samtliga inblandade till tolv års fängelse, ett straff de avtjänat på de svenska högsäkerhetsfängelserna Saltvik och Hall. I enlighet med svensk rättspraxis kommer de nu dock att friges i december i år, då de avtjänat två tredjedelar av sina straff. Detta trots att Dokus granskning visar att samtliga fyra misskött sig på olika sätt i fängelset – Dhahri och Awad främst genom att hota och försöka radikalisera medfångar, Zalouti genom arbetsvägran, olämpligt uppträdande, hot och våld, och Aboelazm genom arbetsvägran och olämpligt uppträdande. Det spelar ingen roll. Två tredjedelsregeln kommer att tillämpas ändå, trots att samtliga fyra enligt samstämmiga bedömningar är oerhört farliga individer.
Tusentals islamister – noll beredskap
– Det finns anledning att vara orolig. Sådana här individer får hjältestatus i den jihadistiska miljön, säger terrorforskaren Magnus Ranstorp till Sydsvenskan.
Terrorforskaren Magnus Ranstorp. Foto: Wikimedia Commons.
Ranstorp menar, föga förvånande, att det svenska samhället står helt handfallet inför att hantera livsfarliga personer av den här kalibern. Det enda de fyra behöver göra efter frigivningen är att hålla kontakten med ett frivårdskontor under ett års tid. Man får väl också förutsätta att Säkerhetspolisen håller dem under uppsikt, men risken att de begår fler brott är trots det uppenbar. ”Systemen är inte så bra riggade”, säger Magnus Ranstorp och menar att vi inte har något bra ”tänk” för att hantera dessa mänskliga kobror i dag. Han föreslår särskilda specialenheter som arbetar med att följa upp frigivna extremister.
– Det behövs enheter bestående av personer som kan de jihadistiska miljöerna och vet hur radikalisering fungerar, säger han.
Jag lämnar det till läsarens goda omdöme att bedöma om detta skulle vara ett fullgott alternativ för att mota islamist-Olle i grind, eller om mer radikala alternativ behövs. Vad som står klart är att det enligt uppgifter till Sydsvenskan i svenska fängelser just nu sitter ”runt 70 dömda islamistiska terrorister eller kriminella som har sådana kontakter att det finns en risk att de ska använda våld i terrorsyfte”. Enligt Säpo har vi ”tusentals våldsbejakande islamistiska extremister” i landet. 2010 bedömde man att de var runt 200.
Det är matematik som förskräcker.
Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0760-311017
Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com
Vilken naivitet att släppa ut dom. Gud hjälpe oss!
En god vän till mig jobbar inom flyttbranschen. Nyligen skulle Migrationsverket i en svensk stad omstruktureras och då var det en massa arkiv som skulle flyttas. Min vän gjorde något som man egentligen inte får, han kikade på några papper där det framkom att 2000 afghaner var grovt kriminella och skulle utvisas omgående. Frågan är väl snarare om de verkligen blev det.