Samtidigt som vi i Sverige i veckan tagit del av domen mot den så kallade ”kulturprofilen” Jean-Claude Arnault, som får två års fängelse för våldtäkt, maler den offentliga övergreppsanklagelsecirkusen kring Donald Trumps Högsta domstolsdomarkandidat Brett Kavanaugh vidare. Vi nås också av nyheten att fotbollsstjärnan Cristiano Ronaldo pekas ut som våldtäktsman av en kvinna han ska ha mött för nästan tio år sedan, och som han 2010 enligt uppgift betalade 2,7 miljoner kronor för att hålla tyst.

Cissi Wallin. Foto: Wikipedia.

Nyligen bekräftade också kammaråklagare Viktoria Thörnqvist att hon med sannolikhet gränsande till visshet kommer att åtala radioprofilen Cissi Wallin för grovt förtal, efter att denna offentligt anklagat journalisten Fredrik Virtanen för våldäkt. Saken utreddes av polisen 2011 (men ska ha inträffat redan 2006), och har därmed det gemensamt med övriga nämnda fall att det handlar om någonting som ska ha inträffat för väldigt länge sedan.

Nya bomber varje vecka med Metoo

Harvey Weinstein. Foto: Wikipedia.

Den direkta orsaken till att alla dessa fall flutit upp till ytan stavas naturligtvis Metoo. Sedan skådespelerskan Alyssa Milano i kölvattnet av Harvey Weinstein-skandalen lanserade hashtaggen #metoo på Twitter i oktober 2017 har nya bomber briserat i kändisvärlden varje vecka. Och det rör sig i princip utan undantag om händelser som ligger långt tillbaka i tiden. Man har varit rädd för att tala ut tidigare, heter det. Men i skydd av systerskapet som Metoo erbjuder har många äntligen vågat ta bladet från munnen, menar man.

Det är åtminstone den officiella förklaringen. Själv är jag tyvärr inte alls så säker på att detta är den primära drivkraften. I alla de ovan nämnda fallen utom Kavanaugh handlar det om kvinnor som de facto har haft sex med männen – ofrivilligt enligt kvinnorna, frivilligt enligt männen. Det finns alltså en risk att motivet skulle kunna vara personligt – svartsjuka, hämndbegär, pengar eller att kvinnorna helt enkelt ångrat sexet av en eller annan anledning. Kvinnor har notoriskt svårt för att bli dumpade och kan vara mycket långsinta, jag vet själv kvinnor som väntat i tiotals år på att servera en iskall hämnd, det är inte så ovanligt som man skulle kunna tro.

Och så har vi då fallet Brett Kavanaugh, som visserligen har tidsaspekten gemensamt med de andra fallen, men som avviker på flera andra sätt. Vi ska återkomma till vad det kan bero på, men låt oss först titta lite närmare på fallet.

Anklagelse byggd på förträngda minnen

Psykologen Christine Blasey Fords historia går i korta drag ut på följande: 1982, när hon var 15 år och Kavanaugh 17, gick båda på exklusiva flick- respektive pojkskolor i Washington D.C.-området. Eleverna från de respektive skolorna hade för vana att träffas på fritiden, för att umgås och festa med medlemmar av det motsatta könet. Under en fest i en villa i Maryland ska Christine Blasey, som hon då hette, ha hamnat i ett av sovrummen tillsammans med en kraftigt berusad Brett Kavanaugh. Han ska ha tvingat ner henne på sängen, hållit fast henne och försökt slita av henne kläderna, påhejad av sin likaledes berusade vän Mark Judge, numera känd författare och journalist. Då Blasey försökte skrika, höll Kavanaugh handen över hennes mun, vilket gav henne dödsångest, har hon berättat. Till sist lyckades hon dock bryta sig loss och flydde därefter från festen utan att berätta för någon vad som hänt. Det var inte förrän 2012 som Christine Blasey Ford bestämde sig för att berätta vad som hänt – för sin psykolog bakom stängda dörrar. Eller rättare sagt, psykologen ”hjälpte” henne att få fram ett så kallat förträngt minne, ett förfarande som alla seriösa minnesforskare numera avfärdar som rent hokuspokus. Såväl Brett Kavanaugh som Mark Judge har med eftertryck förnekat att något av det hon beskrivit skulle ha inträffat med dem närvarande.

Brett Kavanaugh kämpade mot tårarna när han å det bestämdaste förnekade att han någonsin förgripit sig mot Christine Blasey Ford eller någon annan.

Enligt uppgift ”började hon ana oråd” när Trump blev president 2016, och i samband med att denne nominerade Kavanaugh till Högsta domstolen i juli i år kände hon att det var ”hennes plikt” att gå ut med sina uppgifter. Efter detta har det dykt upp ytterligare en anklagare, en kvinna vid namn Deborah Ramirez, som hävdar att Brett Kavanaugh blottade sig för henne när de båda var skolkamrater på Yale University. Hennes vittnesmål anses dock vara minst sagt skakigt, då hon själv erkänt att hon var höggradigt berusad vid tillfället, en fest på elevhemmet. Icke desto mindre kommer även hon att höras av FBI i den snabbutredning som väntas vara klar i slutet av den här veckan.

Det har hänt förut

Clarence Thomas. Foto: Wikipedia.

Det intressanta är att cirkusen runt Kavanaugh inte är unik. Redan 1991, långt innan någon ens hört talas om Metoo, utspelade sig en mycket snarlik historia. Den gången gällde det Clarence Thomas, en konservativ svart domare från Södern som nominerades till Högsta domstolen av president George Bush, d.ä. Knappt hade nomineringen tillkännagjorts, förrän det dök upp anklagelser om att Thomas skulle ha sextrakasserat en före detta anställd, Anita Hill. Till en början var senatskommittén som sköter utfrågningen i samband med omröstningen där domarna godkänns eller avvisas, inte intresserade av att höra Hills uppgifter. Då ryckte en grupp kvinnliga kongressledamöter ut och drog en lans för Hill – som alltså fick chansen att lufta sina anklagelser i direktsänd teve till allmän beskådan. Clarence Thomas var, föga förvånande, rasande. I ett anförande inför senatskommittén sa han bland annat:

– Jag anser att dagens förhandling är en travesti. Jag tycker att det är motbjudande, jag tycker att dessa förhör aldrig borde ägt rum i USA. Detta är ett fall i vilket medarbetare till denna kommitté letat efter äckel och smutskastning, vilket man sedan läckte till medierna. Och denna kommitté, denna institution gav det tyngd och visade upp det på bästa sändningstid i teve till beskådan för alla i vårt land.

– Högsta domstolen är inte värd det, inget jobb är värt detta. Det är inte därför jag är här. Jag är här för att rentvå mitt namn, min familj, mitt liv och min integritet. Det är något allvarligt fel på det här landet när vem som helst i detta fria land kan utsättas för det här.

Vidare jämförde han processen med en cirkus, kallade det ”högteknologisk lynchning” och menade att syftet var att sätta stopp för honom som konservativ svart domare. Om det nu var en påverkanskampanj, så lyckades den i alla fall inte. Clarence Thomas är den nuvarande domare som suttit längst i USAs Högsta domstol, 27 år.

Manipulation av den politiska processen

Benny Fredriksson. Foto: Wikipedia.

Men någonstans här börjar vi närma oss pudelns kärna. Det är nämligen illa nog om alldeles vanliga, kända och okända, män får sina liv förstörda av falska sexbrottsanklagelser. Det kan orsaka tragedier på ett personligt plan, vålla skada som aldrig går att reparera, även om inga bevis någonsin läggs fram. Ren hörsägen kan ödelägga liv. Fråga till exempel familjen till Stockholms stadsteaters förre chef Benny Fredriksson, som drevs till självmord efter ett brutalt Metoo-drev i framförallt Aftonbladet.

Detta är mänskliga tragedier. Men vad som faktiskt är ännu värre är misstanken att sexbrottsanklagelser byggda på lösan grund används som vapen för att manipulera den politiska processen och därmed undergräva demokratin. Ponera nu att Brett Kavanaugh är oskyldig. Och ponera att blotta anklagelsen, även om den inte kan bevisas, kostar honom platsen i USAs Högsta domstol. Det är snart mellanårsval i USA. Innan Trump kan nominera och få valt en ny konservativ domarkandidat hinner kanske mellanårsvalet genomföras och majoriteten i senaten skifta till Demokraternas fördel. I det fallet kommer Trump aldrig att få en hårdnackad konservativ som Amy Coney Barrett eller Thomas Hardiman vald, det går kongressen inte med på. Och detta kommer naturligtvis i sin tur att påverka vilka beslut USAs mäktiga Högsta domstol fattar. Skulle detta scenario bli verklighet så har vi bevittnat en påverkansoperation som går långt bortom den personliga tragedi detta skulle innebära för Brett Kavanaugh och hans familj. Det vore ett demokratiskt haveri.

En fråga man kanske på allvar borde diskutera är hur lång tid efter en händelse det ska anses okej att häva ur sig anklagelser mot en annan människa. Bör det kanske finnas en preskriptionstid även för detta – polisanmäl inom ett år eller håll mun? Det är svårt, jag inser det, men något måste göras. Vi kan inte ha det så att män är vandrande måltavlor för vilken kvinna som helst som av en eller annan anledning känner sig manad att utslunga anklagelser som inträffade för så länge sedan att de i praktiken är omöjliga att utreda. Denna ordning bäddar för fler personliga tragedier, splittrade familjer, krossade karriärer – och attacker mot demokratin.

Brottsoffers rätt till vedergällning och upprättelse är viktig. Men i alla fungerande rättssamhällen gäller principen hellre fria än fälla. Den principen måste också gälla anklagelser som inte rimligen går att bevisa.

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0760-311017

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com