Alla medier med självaktning håller sig med ett eget opinionsinstitut. Sveriges Television har Novus, Aftonbladet har Inizio, Dagens Nyheter har Ipsos, Svenska Dagbladet anlitar Sifo, Expressen kör med Demoskop, Metro har Yougov och Nyheter Idag köper mätningar från Sentio. Dessutom gör SCB, Statistiska centralbyrån, två årliga partisympatiundersökningar.
Alla minns nog hur självsäkra Miljöpartiet var inför valet 2014. I valet till Europaparlamentet i maj samma år fick MP hela 15,4 procent och trodde sig därmed ha säkrat platsen som tredje största parti i det kommande riksdagsvalet. Sverigedemokraterna fick nöja sig med 9,6 procent i EU-valet, men påstod sig ändå satsa på att bli tredje största parti.
När valresultaten från riksdagsvalet började strömma in trodde varken politiker eller journalister sina ögon: MP stannade på 6,9 medan SD fick hela 12,9. Nästan alla opinionsinstitut hade haft fel. Vad var det som hade hänt?
Varför gick det så snett 2014?
Peter Santesson.
Ingrid&Maria bad Peter Santesson, chef för opinionsanalys på Demoskop, förklara vad som gick snett och om man överhuvudtaget kan lita på opinionsmätningarna.
– Före valet 2014 genomförde de större instituten opinionsmätningarna med närmast identisk metod, men fick också som bekant samma mätproblem med SD och MP. Efter 2014 har det lett till utprovning av nya metoder, där olika institut nu utforskar olika vägar – vilket i sin tur förklarar en del av variationen, säger Peter Santesson.
– En annan faktor är den välbekanta skillnaden man får mellan webb och telefon. Den kan ha flera förklaringar. Ofta skiljer sig urvalet (ett slumpurval, ett självrekryterat urval eller någon annan metod). Man kan också tänka sig en effekt att det upplevs lättare att uppge socialt belastande svar per webb där ”avståndet” till den som tar emot svaret kan kännas större och mer anonymt.
– En tredje faktor, som Demoskop intresserat sig för, är att breda grupper i dag undviker att svara på okända nummer eller screenar uppringningar med TrueCaller och liknande, vilket ger ett speciellt bortfall per telefon. Kort sagt är vi nu inne i en mer omprövande period där olika metodkombinationer testas.
Är vadslagningsfirmorna bättre på att mäta?
Varför är det så många som mäter den svenska opinionen? Borde vi kanske hellre titta på vadslagningsfirmorna för att förutspå valresultaten?
– Att det finns många aktörer som mäter opinionen hänger samman med det stora intresset för mätningarna. Och i det sammanhanget är politisk vadslagning ett intressant fält som inte ska avfärdas. Men att se det som en ersättning för traditionella mätningar vore förhastat. Inte minst är mätningarna en del av den information som ligger till grund för oddsen och spelarnas vad.
– En annan sak att ha i minnet när man jämför aktuella odds med aktuella mätningar är att de syftar till att fånga olika saker. En mätning i dag är inte en prognos av ett valresultat om X veckor. Löpande mätningar ger också en rikare bild än man får genom ett odds: Utvecklingskurvor över tid som kan brytas ned på undergrupper och flöden mellan partier. Odds är kort sagt intressanta, men inte en ersättning.
Webbmätningar mer tillförlitliga
Finns det något institut som mäter ”bättre” än de andra och som man därmed kan lita mer på?
– I det senaste valet var det de institut som helt använde webbintervjuer [Yougov och Sentio] som kom närmast valresultatet, i och med mätfelen på telefon för SD och MP. Ser man historiskt skulle jag säga att skillnaderna mellan instituten har varit så pass små att det huvudsakligen har handlat om en slumpmässig variation (inte minst eftersom metoderna varit så lika). Inför det här valet har alla institut gjort förändringar, vissa större än andra, så jämförelser bakåt är vanskliga.
Demoskop där Peter Santesson arbetar meddelade i november 2017 att deras väljarbarometer från och med nu skulle bygga på intervjuer som görs både per telefon (1 000 per månad) och via webbformulär (600 per månad):
”Bakgrunden till att telefonintervjuer nu kompletteras med webbintervjuer är att allmänhetens kommunikationsvanor förändras. Vissa grupper blir successivt svårare att nå via telefon samtidigt som nätbaserad kommunikation har blivit central. För att en väljarbarometer ska representera väljarna så väl som möjligt behöver intervjumetoderna anpassas till nya förhållanden.”
FI nästan helt utraderat
På webbsidan pollofpolls.se (mätningarnas mätning) görs kontinuerliga sammanvägningar av de olika mätningarna, för att kunna se trender och inte bara tillfälliga förändringar som kanske är helt slumpartade. Där kan man exempelvis se hur partierna ligger till i jämförelse med förra valet. Det visar sig då att de stora förlorarna är Socialdemokraterna och Moderaterna som ser ut att förlora vardera 5,8 procentenheter av rösterna från 2014. Feministiskt initiativ ser ut att utraderas helt – de har tappat 2,2 procentenheter och ligger nu på ynkliga 0,9.
Den stora vinnaren är SD som ökar med 6,6 procentenheter.
Den som i stället vänder sig till spelbolagen kan se att såväl Unibet som Nordicbet och Betsson tror att SD blir större än S i riksdagsvalet. Robin Olenius, pr-chef för Betsson, sa nyligen till Aftonbladet:
– 80 procent av våra spelare har lagt sina spel på att SD blir störst.
En tredje mätmetod är hur populärt ett parti är i sociala medier. Nyligen skrev Dagens Nyheter att Alternativ för Sverige har skapat större engagemang på Facebook än jätten Socialdemokraterna, detta enligt analysföretaget EzyInsights som gjort en dataanalys över Facebookengagemanget hos de olika partierna. Steve El-Sharawy, innovationschef på EzyInsights, sa till DN:
– Om man tittar på frekvensen av Facebookinlägg så publicerar SD och AFS nästan lika ofta som en tidning.
AFS går fram som en slåttermaskin
Under mätperioden 22 juli-21 augusti skedde en stor förändring. Alternativ för Sverige, AFS, ökade då från 7 till 14 procent och skapade mer engagemang på Facebook än Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna, Liberalerna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Feministiskt initiativ. Bara Moderaterna och Sverigedemokraterna skapade mer engagemang än detta parti som bildades så sent som i mars 2018.
Men kan verkligen engagemang på sociala medier förutspå valresultatet? Är det inte bara så att AFS-anhängarna är extra flitiga att dela partiets inlägg och livesändningar?
De frågorna är svåra att svara på, men det vi vet är att såväl Donald Trumps seger i amerikanska presidentvalet som Brexit tydligt syntes via sociala medier, men helt missades av opinionsinstituten. Om mindre än två veckor får vi facit för det svenska valet.
0 kommentarer