I en tweet från FI stod nämligen:

”Skulle det här vara något att lita på? Varför kommer KD:s reklam TILLSAMMANS med SD:s? Trots att det klart och tydligt står ’Reklam, nej tack’ på vår dörren [sic]. Nej, SD, jag har inte lust att öppna ert brev för att läsa om era idiotiska idéer.”

När tweeten gick viral kom en ny med budskapet om att tweeten skickats från fel konto. En anställd på Finansinspektionen, med ansvar för att twittra ut myndighetens information, hade alltså glömt att logga ur och logga in på sitt privata konto för att där spy ur sig sin galla över Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas valinformation.

Man kan förundras över att det finns FI-anställda som inte känner till att partiernas budskap inte är reklam utan samhällsinformation, och att de givetvis anlitar företag som brukar dela ut reklam och lägger ut allt de har samtidigt. Betydligt värre är dock att myndighetens anställda sitter och twittrar på arbetstid och inte ens har koll på från vilka konton de skickar sina meddelanden.

Ingrid&Maria ringde därför till Finansinspektionens kommunikationschef Annika Zervens för att höra hur detta gått till. På torsdagseftermiddagen sa en pressad Zervens att det hela var mycket beklagligt, men ville inte berätta vem feltwittraren är.

– Det berättar vi inte. Vi har ett antal anställda som har tillgång till Finansinspektionens Twitterkonto.

Annika Zervens.

Annika Zervens bad oss ringa på fredagsmorgonen igen för mer information och då utspelade sig ett mycket märkligt samtal som här återges i förkortad version:

Den här twittrande personen – var det i själva verket du?

– Eeeh … vi kommer inte att … eeeh … att… eeeh … ge ut den informationen.

Men det var väl inte du?

– Vi kommer inte att ge ut den informationen.

Det var alltså du, haha!

– Vi kommer inte att ge ut den informationen.

Okej, då frågar jag så här: Den person som twittrade så uppmärksammat i går, har den personen fortfarande tillgång och får lov att twittra åt Finansinspektionen?

– (lång tystnad) Jag kan säga så här att utöver att vi har gått ut med en … en … ny tweet nu på morgonen som du säkert har sett …

Nej, faktiskt inte.

– Nej, men det har vi gjort, där vi så att säga … eeh … säger… eeeh … vad Finansinspektionen … vad Finansinspektionen står för. Och att … ehh.  den typ av med … som publicerades på torsdagen inte är nåt som eeeh … som vi som myndighet står bakom …

Men en del av era anställda står bakom sådana synpunkter?

– Ja, men det är inget som myndigheten står bakom.

Så då har ni stängt av den människan från möjligheten att twittra vidare, va?

– Och fortsättningen på det jag tänkte säga till dig är att vi givetvis nu … eeeh … själva tittar på … hur en sån här sak kan hända … eeeh … och … utreder frågan vidare.

Finansinspektionen går i Prideparaden

Eftersom vi hade upptäckt att Finansinspektionen inte bara twittrar lite hipp som happ utan också deltog i årets Prideparad, gick vi över till att ställa frågor om detta. Så vi frågade varför Finansinspektionen deltog i Pride.

– Eeeh, det var medarbetare som på eget initiativ gick med i Arbetsgivarverkets avdelning i Pride.

Men hur blev det känt att Finansinspektionen var involverad?

– Ja, jag … hur fick du reda på det? Eeeh, nämen folk använder ju sociala medier. Det var väl där [det kom fram] … antar jag.

Annika Zervens krånglar därefter in sig i ett långt och snurrigt resonemang om att Finansinspektionen inte alls deltog, utan bara vissa av de anställda. Såvitt hon visste hade de inte haft skyltar med myndighetens namn eller logga.

– Men jag kan inte svara på det. Jag har inte varit med i tåget så jag kan inte svara på det.

Tror du att det finns en risk med att seriösa myndigheter som Domstolsverket, Finansinspektionen, Försvaret deltar i sådant här?

– Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Sociala medier är en stor del av vårt samhälle i dag. På gott och ont.

Har lagt upp Pridefilm på Youtube

Mitt under samtalet upptäcker vi att Finansinspektionen lagt upp en film på sin Youtubekanal som visar myndighetens deltagande i Pride 2015. Det stämmer ju inte alls med Zervens påstående om att det bara handlar om vissa anställda som vill delta privat.

Ni har ju själva lagt ut en film från Pride 2015?

– 2015 … alltså … eeeh, då tror jag det var ett tiotal medarbetare härifrån som gick … eeh … Pridetåget. Och då var det inte Arbetsgivarverket utan då var det … här … men …

Vad betyder det? Då stod Finansinspektionen alltså bakom deltagandet?

– Ja, alltså … det var ett initiativ som togs av en medarbetare här på Finansinspektionen … eeeh … och då var det en grupp härifrån som gick.

Men Finansinspektionen har ju lagt upp detta på Youtube!

… (lång tystnad) Ja.

Varför har ni gjort det?

– Jamen, vet du vad … men då lade vi upp att vi hade medarbetare som på eget initiativ gick i det här tåget …

Står myndigheten bakom?

Vad menar du? Lade Finansinspektionen upp en film på er officiella kanal för att visa att medarbetare på eget initiativ gått i Pride?

– Syftet var … att visa att medarbetare från Finansinspektionen gick i tåget. Men efter det har vi tagit ett annat beslut och vi går inte …

Men rubriken är ”Finansinspektionen i Prideparaden”. Det har ni själva skrivit ju!

– Ja …

Då är det ju myndigheten som står bakom?

– Ja, man kan tolka det så … Men vet du vad, vi kommer inte längre nu …

Jo, vi har kommit väldigt långt. Jag vill veta varför Finansinspektionen har lagt upp en video på Youtube där ni skriver ”Finansinspektionen i Pridetåget”. Varför?

– Eh … det visar att medarbetare här gör saker … vi lägger upp saker kring idrottsevenemang …  insamlingar av glasögon… allt det här är medarbetarinitiativ …

Ni skriver att det här är ”ett gyllene tillfälle att synas”. Hur ska du ha det? Deltar Finansinspektionen i Pride eller är det medarbetare som på eget initiativ går där?

– Jo, men … i år så gick vi med Arbetsgivarverket. Vi har faktiskt tonat ner det.

Svammel, svammel, svammel

Filmen är gjord av Maria Lund på Kommunikationsstaben och ni skriver ”copyright Finansinspektionen”.

–  Ja, men alltså … jag säger inte att filmen inte finns … jag säger bara att vi har tagit ett annat ställningstagande i år.

Varför ni har ändrat er från 2015 till i år?

– Vi tyckte det var passande att vi lät våra medarbetare gå … som ville gå … eeeh … i en annan form …

Hade ni lagt upp filmer om de gått i Första majtåget också?

– Det hade också varit möjligt.

Om tio medarbetare går med i en frimärkssamlarkonferens i någon småstad, lägger ni upp en video på det också?

– Om vi bedömer att det skulle vara intressant för vårt arbetsgivarvarumärke skulle vi göra det.

Så Pridetåget var alltså intressant för ert varumärke som arbetsgivare?

– (lång tystnad) Det är intressant att visa hur … hu … hu … vad för slags människor som jobbar här och vad vi har för aktiviteter som glasögoninsamling och skoinsamling och så vidare.

Hur vore det om ni i stället sysslade med finansinspektion?

– Tack för samtalet. Hej då!

Många påslängda lurar på svenska myndigheter

Där blev det för jobbigt för Annika Zervens så hon slängde på luren. Det mest oroande med detta är inte just Finansinspektionens slappa regler kring twittrande och Prideparader – det är att detta handlingsmönster går igen på snart sagt varenda myndighet i Sverige. Efter att ha ringt hundratals samtal (alla inspelade) till svenska myndigheter i tio års tid kan jag intyga att Axel Oxenstiernas gamla hederliga ämbetsmannaansvar är som bortblåst. Oxenstierna (1583-1654) grundade den svenska statsapparaten och enligt hans riktlinjer skulle ämbetsmännen alltid handla med rikets bästa för ögonen och även sträva efter att underlätta andra ämbetsmäns arbete.

Numera råder anarki i Myndighetssverige. Ämbetsmännen gör som de vill på arbetet och blir högst förnärmade när man som medborgare ringer och vill ha svar på frågor. De flesta samtal avslutas med lurpåslängningar och det är mera regel än undantag att tjänstemannen kräver att få veta vem som ringer trots att det råder ett strikt förbud för myndigheters anställda att försöka ta reda på vem som ringer och begär ut en offentlig handling.