Ingrid Carlqvist är motsägelsernas kvinna
Efter över 20 års bekantskap vill jag påstå att jag fortfarande inte riktigt har kläm på Ingrid Carlqvist. Hon är motsägelsernas kvinna. Blåögd och stenhård. Kompromisslös och dialogvillig. Ett barn och en gammal själ.

Ingrid Carlqvist
– Det värsta jag vet är att förlora eller ge upp. Nackdelen är väl att jag ibland kör huvudet i väggen, säger Ingrid Carlqvist.
Få personer inom alternativmedierna framkallar så mycket känslor som Ingrid Carlqvist. Hon är föremål för såväl intensiv kärlek som glödande hat. Folk på den yttre vänsterkanten kallar henne nazist, medan de på andra sidan påstår att hon är ”jude” och sionist. Ingrid själv har inga problem med detta, faktum är att hon är ganska road av fenomenet.
– Då vet jag att jag ligger rätt, när extremister från båda sidorna retar sig.
Hennes resa inom journalistiken började redan vid 8 års ålder, då hon tillsammans med bästisen Affa gav ut den egna tidningen Snoopy. Det var egentligen aldrig aktuellt att Ingrid skulle bli något annat än journalist – vid 19 års ålder, direkt efter gymnasiet, kom hon in på journalisthögskolan i Göteborg. Men efter en lång och framgångsrik karriär inom mainstream-medierna, bland annat på Kvällsposten, Aftonbladet, Punkt SE och tidningen Villaliv, tog allt plötsligt en brutal vändning 2011. I det här läget hade Ingrid precis blivit kontrakterad som krönikör för tidningen Barometern, och hunnit skriva en mycket uppskattad kolumn om pappor och familjepolitik. Då råkade hon av en slump bevista ett torgmöte som Sverigedemokraternas dåvarande ungdomsförbund SDU höll i centrala Malmö.
Chockad över vänsterextremisterna
– De kravaller som på den tiden ofta förekom i samband med Sverigedemokraternas möten beskrevs av mainstreammedierna alltid som en ”konflikt mellan två grupper”. Men här kunde jag ju med egna ögon se att det bara var en grupp som uppförde sig fruktansvärt illa och det var vänsterextremisterna. Jag var chockad och tog kontakt med SDUarna för att fråga dem hur de upplevde situationen. Det var för övrigt Gustav Kasselstrand, William Hahne och Chang Frick.
– De var lite misstänksamma mot mig i och med att jag presenterade mig som journalist, men jag hade i alla fall ett mycket bra samtal med Chang Frick om yttrandefrihet och antidemokrater. Man kan på sätt och vis säga att det var Chang som väckte mig, det är ju lite ironiskt så här i efterhand, haha!
Ett blogginlägg senare hade Ingrid Carlqvist fått sparken från Barometern. Att hon försökte förklara att inlägget med titeln ”Gud bevare oss för antirasister”, inte var ett försvarstal för varken SD eller SDU, hjälpte föga. Och nu var resan ner i helvetets nionde krets anträdd. Föreningen Tryckfrihetssällskapet och tidningen Dispatch International följde, därefter den amerikanska tankesmedjan Gatestone Institute och poddverksamhet med först Radio Länsman, därefter Ingrid & Conrad. Senaste projektet Svegot, som drog igång våren 2018 och där Ingrid var chefredaktör, hoppade hon av så sent som i juli månad. Olika uppfattningar om det journalistiska innehållet var förklaringen, men många undrade om den egentliga förklaringen kanske var att Ingrid är en bråkig jävel.
Principer hon inte kan rucka på
– Bråkstake och bråkstake. Så här är det: Jag är en snäll människa och ibland lite för godtrogen. Jag vill gärna tro att alla tänker som jag och vill samma sak som jag, och jag har en tendens att kasta mig in i saker hals över huvud.
– Jag är lösningsinriktad och för det mesta flexibel, men jag har vissa principer som jag absolut inte kan rucka på. En sådan är min journalistiska integritet. Om jag inte får skriva det jag känner är sant och relevant, då går jag min väg. Det var därför jag lämnade mainstream-medierna och nu har jag landat i att det bästa för mig är att stå helt fri. Förutom samarbetet med Maria förstås, min bästa vän och främsta kritiker. Hon är en sanningssägare som vill mig väl, men aldrig någonsin fjäskar – bättre blir det inte!
Man tackar för de orden. Så vad vill då Ingrid med detta nya projekt, vad är det hon tror och hoppas att Ingrid&Maria ska kunna uträtta?
– Journalistik är ett hedersyrke och vi vill bidra till att återupprätta den goda journalistiken, det vill säga den som granskar makten i stället för att uppfostra folket. Det är helt fruktansvärt att journalisterna har fått för sig att det ska vara tvärtom, det smärtar mig djupt.
Ett barn och en gammal själ
– Den goda journalistiken är också konsekvensneutral – är det sant och relevant så ska det rapporteras, publish and be damned! Med vår erfarenhet från mainstream-medierna kan vi tillföra ett unikt perspektiv i alternativmedierna, och tiden på Svegot återuppväckte både mitt och Marias intresse för att skriva igen och den fantastiska kraften i det fria ordet.
Som mångårig vän och kollega till Ingrid kan jag ibland förstå att hon blir lite missförstådd med sitt yviga sätt och sina många motsägelser. Hon är på samma gång blåögd och stenhård. Kompromisslös och dialogvillig. Ett barn och en gammal själ. Antingen älskad eller hatad. Hon är också envis, och en extremt tävlingsinriktad person som hatar att förlora. Jag frågar hennes vad det finns för för- och nackdelar med att vara så stridbar.
– Fördelen är att jag alltid gör mitt bästa, nästan oavsett vad det gäller. Har jag gett mig fasen på någonting så genomför jag det. Det värsta jag vet är att förlora eller ge upp. Nackdelen är väl att jag ibland kör huvudet i väggen. Det finns saker man inte kan lyckas med, eftersom allt inte ligger i ens egna händer så ibland tvingas man ge vika för andra krafter. Då gäller det att anpassa sig efter situationen och göra det bästa möjliga av misslyckandet.
Mitt motto i livet är dock: Man kan allt vad man vill, bara man vill vad man kan.
Maria Celander
FAKTA/Ingrid Carlqvist
Ålder: 57
Familj: Katten Pajas, två extradöttrar, en extrason och en gudson.
Bor: Helsingborg
Gillar: Sanningar
Ogillar: Falska människor
0 kommentarer