Det bidde en tumme – Forserum ett halvår senare

Hot, misshandel och trakasserier. En flicka på väg till skolan som tvingades hälla mjölk över sig för att ”bli vit”. Så ser somaliernas vardag ut i den lilla småländska byn Forserum. Åtminstone om man får tro svenska medier, som i augusti förra året trumpetade ut nyheten om den hemska rasisthålan i alla kanaler. Men när Dispatch International besökte byn, tonade en annan bild fram.

– Alla är snälla här i Forserum. Jag känner i stort sett alla i hela byn och här finns inga rasister, bara snälla människor. Det är aldrig några problem, alla hjälper varandra. Både jag och min familj trivs jättebra här, berättade en man med bakgrund i Mellanöstern, som bott i Forserum i fem år.

Polis och kommun ryckte ut – här skulle utredas och gå till botten med vad som hänt. Men vad blev då facit? När Dispatch International gjorde nedslag i Forserum ett halvår efter mediestormen, kunde man tydligt märka en bitterhet mot hur medierna hanterade situationen.

– Alla visste hur det låg till egentligen. Att det var ett ungdomsgäng på sex-sju grabbar, där särskilt två stycken var väldigt stökiga. Men de trakasserade alla, vandaliserade och höll på. Det var inte så att de gav sig på somalierna särskilt, säger Mattias Hedin, 30, född och uppvuxen i Forserum.

Numera bor han i närliggande Nässjö, men jobbar i byn och har bra koll på stämningen. Lättnaden var stor när medierna väl gav sig av, menar han, och nu har såren som revs upp börjat läka.

Det var helt enkelt inte sant

– Bilden av Forserum i medierna blev helt sned. Men när man träffar folk nu och berättar att man är från Forserum, frågar de oftast: ”Vad hände egentligen?” De känner på sig att bilden inte stämmer, säger Mattias Hedin.

Kommunalrådet Anders Karlsson, C, fick när stämningen var som febrigast kritik för att han antydde att alla historier kanske inte var sanna. Han har fått påtryckningar om att ”pudla”, säger han, men det tänker han inte göra. Misstankarna har nämligen visat sig befogade – mycket av det som berättades var helt enkelt inte sant.

– Somalierna har ju en mycket stark berättartradition, de är duktiga på att berätta. Men när vi benade ut alla påståenden, så visade det sig att en hel del saker kunde avfärdas. Och en del saker hade inträffat, men inte här och nu. Det var berättelser om saker som låg längre tillbaka i tiden, säger Karlsson.

Han beskriver mediernas agerande som ”kuppartat”, och menar att en del tidningar gick långt över gränsen för etik och renhårig rapportering, vilket han också påpekat via mejl och telefonsamtal. Nu, ett halvår senare, känns det bättre igen. Man har tagit krafttag för att få ordning på ungdomsgänget och byns olika frivilliga nätverk fungerar igen.

– Vi har en bra relation i dag och nu ser vi framåt. En del somalier har lämnat Forserum, men det beror framförallt på att de behövde större lägenheter än vi kunde erbjuda. Jag uppfattar det som att de somalier som bor kvar trivs, säger Anders Karlsson.

Inget rasistiskt inferno

Från polisiärt håll finns inte heller mycket som styrker tesen att Forserums somalier lever i ett rasistiskt inferno. Tre anmälningar om ofredande har tillkommit sedan sist. Två av dem gäller incidenter i skolan mellan somaliska och svenska elever, som ska ha inträffat 2009. Den tredje anmälan upprättades av polisen själv, under det massiva medietrycket i somras.

– Vi ville visa vår välvilja och försöka fånga upp ryktena som fanns. Men det visade sig att det inte gick att komma vidare, det fanns ingenting som styrkte uppgifterna, säger kommissarie Håkan Lindqvist, chef för den brottsförebyggande sektionen på Höglandet.

Ett halvår efter Den Stora Mediestormen tycks lugnet alltså ha lagt sig över Forserum igen. Detta helt utan hjälp från vare sig kriskommissioner eller FN.

FAKTA/Forserum
Forserum är ett samhälle beläget 15 kilometer nordväst om Nässjö i Jönköpings län, Småland.
Av de runt 2500 invånarna är ett drygt 60-tal av somaliskt ursprung. Byns somaliska förening uppger att ett hundratal somalier lämnat orten det senaste året, till följd av trakasserierna.