”ANC har varit sluga, men nu kan de ha gått för långt”
Vänsteraktivisterna som firade att de ”stoppat” konferensen om Sydafrika. Foto: Facebook.
När vänsteraktivister fick veta att fyra vita sydafrikaner var i Sverige för att berätta om sin desperata situation, fick de fnatt. Detta får bara inte ske! Svenska folket ska inte få vetskap om hur socialdemokratiska regeringar lade grunden för ett folkmord på vita! Som modiga lejon hotade de därför hotellet där en lokal för konferensen var bokad och jublade när hotellet avbokade. Allt i tron att de hade ”stoppat” konferensen.
Det enda de lyckades med var att tvinga arrangören Jonas Nilsson att i all hast boka en ny lokal för dubbla priset. Där satt nu närmare ett hundratal människor och kämpade mot tårarna när Mariandra Heunis från Support4Widows inledde med att berätta om hur två svarta män i oktober 2016 överföll hennes familj på farmen där de bodde och arbetade:
Mariandra Heunis. Foto: Rasmus Björnberg.
– Man hör historierna om farmattacker hela tiden, men man hoppas och ber att det inte ska hända mig. Men 1 oktober 2016 hände det. Jag och min man och vår äldsta dotter hade somnat i vardagsrummet. Våra två andra döttrar låg och sov i sina rum och jag var gravid med vårt fjärde.
– De rusade in och hotade oss med vapen. De skrek att de ville ha pengar och vi förklarade att vi inte förvarade pengar hemma, men att de kunde ta allt de ville ha som var värdefullt. Vi till och med visade vad de borde stjäla. Plötsligt sköt de fem skott mot min man, men inte dödande. Vår 6-åriga flicka vaknade och sprang omkring och skrek, men plötsligt gick hon fram till ett av dessa monster och sa: Jag har pengar i min spargris, ni kan få dem …
”Föll död ner vid mina fötter”
– Min man kom upp på fötter, men då sköt de honom i huvudet och han föll död ner vid mina fötter. De försökte få med mig in i sovrummet för att våldta mig, men jag spjärnade emot. De riktade ett vapen mot mitt huvud, men jag sa åt dem att ta allt de ville ha och lämna oss i fred. Av någon anledning gick de då nedför trappan och försvann.
Mariandra Heunis berättar sin traumatiska historia utan att darra på rösten, men vi i publiken känner hur tårarna bränner i våra ögon.
– Under minuterna som följde tog jag det största beslutet i mitt liv – att ta barnen från huset utan att veta om jag någonsin skulle kunna återvända dit. Vi satte oss i bilen och körde till närmaste polisstation. När solen gick upp nästa dag hade vi ingenting kvar. Fem dagar senare föddes vår pojke som aldrig kommer att få lära känna sin pappa.
– Jag har en 11-åring som lider av ständiga panikattacker, som får flashbacks och har förlorat all sin tro på människan. Jag försöker få henne att förstå att det faktiskt finns goda människor. Monstren som dödade hennes pappa har förstört hennes och så många andra barns framtid.
Första halvåret 2018 har 288 farmer attackerats, 43 människor har mördats.
– Ni kanske undrar varför jag gör det här, varför jag berättar min historia? Jag gör det för att ingen annan gör det. Änkorna lever i skräck, men vi måste ju fortsätta leva. Jag har dedikerat mitt liv åt att hjälpa dem och berätta för världen vad som sker.
Historien som vänsteraktivisterna ville förhindra
Detta var historien som vänsteraktivisterna ville förhindra. De kallar Mariandra och de andra sydafrikanerna för rasister – för att de berättar sanningen om tillståndet i ”regnbågsnationen” som bildades efter att Sverige och andra Västländer hjälpte terrororganisationen ANC att komma till makten. Den sydafrikanska regeringen och presidenten Cyril Ramaphosa vägrar erkänna att farmattackerna används som ett sätt att tvinga bort boerna från deras hemland. Mariandra Heunis berättar:
– Regeringen ser inte attackerna som en kris. De kallar dem ”rån som går snett”. Detta är inga rån, förövarna tar inte ens saker med sig. De torterar folk och dödar oss i våra egna hem. De senaste 48 timmarna har fem attacker ägt rum, de blir bara fler och fler.
– Vi vet att det är grupper om sex till åtta människor som planerar attackerna, men oftast bara två som utför dem. Vi vet inte hur de väljer ut oss som attackeras. Det vi däremot vet är att varje gång Julius Malema [tidigare ledare för ANCs ungdomsförbund, nu partiledare för EFF, Economic Freedom Fighters] håller något av sina hatfyllda tal med uppmaningar om att döda boer, döda vita människor, så ökar antalet attacker.
– Journalister säger att de inte känner till det som händer. Regeringen måste erkänna farmattackerna som unika brott och inte som ”rån som går snett”. Antalet attacker, tortyren och dödandet gör dessa mord helt speciella. Ingen förtjänar dö så här.
Färdades 1698 den långa vägen till Afrikas sydligaste kust
Henri Le Riche. Foto: Rasmus Björnberg.
Henri Le Riche, fristående opinionsbildare och kapten i försvarsorganisationen Boer Legion, talar om sin egen familjs historia. Hans förfäder var hugenotter från Frankrike som förföljdes i sitt eget land och därför 1698 satte segel och färdades den långa vägen till Afrikas sydligaste kust. De slog sig ner i Kapstaden där det redan fanns andra förföljda européer, främst från Nederländerna varav många hade en rik skandinavisk historia.
När Storbritannien fick upp ögonen för det blomstrande landet med naturresurser som guld och diamanter och började kolonisera landet, uppstod spänningar mellan dem och boerna. 1899 bröt Andra boerkriget ut där boerna kämpade mot britternas betydligt större styrkor. Henri Le Riche visar en bild på minnesmonumentet över de soldater i Skandinaviska kåren som stupade under slaget vid Magersfontein.
– Det har alltid fascinerat mig att människor från andra sidan världen kom till vår hjälp. Inga länder hjälpte oss, men folk från flera länder kom till vår undsättning. Vi dödades av engelsmännen, och ni kom och hjälpte oss! Nu är vi i samma situation. Vi är en liten minoritet på cirka 8 procent. Vi gav regnbågsnationen en chans men efter 24 år är jag fed up, jag är så trött på apartheidsnacket om att allt var vårt fel. Den sydafrikanska flaggan symboliserar för mig nu endast död.
De har kokat grodan långsamt
– Och det är inte bara vi boer som lider. Det är en liten klick svarta i regeringen som skor sig medan omkring hälften av alla svarta unga män är arbetslösa. De officiella siffrorna anger 20-25 procents arbetslöshet bland unga svarta, men egentligen är det 50-55 procent. Deras egna lider mest av att ekonomin dramatiskt har minskat sedan apartheid avskaffades. Men de fattiga svarta inser inte att det är deras egen regering som försatt dem i denna situation. De vill bara att ANC ska ta från de vita och ge till dem. Och eftersom ANC är rädda att förlora valet till de mer radikala partierna så gick de nyligen med på att stifta en lag om att vitas egendom får tas utan kompensation.
Henri Le Riche menar att ANC fram tills nu har varit sluga. I stället för att genast sparka ut de vita ur landet, har de kokat grodan långsamt.
– Lagen som klubbades igenom i februari går faktiskt ännu längre än vad som har rapporterats. Den innebär att de inte bara kan ta mark ifrån oss utan även företag och patent, vad som helst.
– I början av ANC-styret var det inte många som fattade vad som skulle hända. Folk hade fullt upp med att försörja sina familjer och de såg inte att ANC medvetet agerade långsamt. Nu är första gången sedan de tog över 1994 som de medvetet planerar att ta all egendom från oss vita. Min bedömning är att de har agerat lite för snabbt. ANC är säkert medvetna om detta, men de har knuffats fram av partierna EFF och BLF, Black First, Land First, som är betydligt mer radikala.
Planen har funnits hela tiden
Men planen har funnits där hela tiden, menar Henri Le Riche och citerar vad nuvarande presidenten Cyril Ramaphosa sa till parlamentsledamoten Mario Oriani-Ambrosini och som beskrivs i hans memoarer som utkom postumt 2017:
”Med brutal uppriktighet berättade Ramaphosa för mig om ANCs 25-årsplan för att handskas med de vita: Det skulle vara som att koka en levande groda, vilket man gör genom att mycket långsamt öka temperaturen. Eftersom den är kallblodig känner grodan inte att temperaturen sakta stiger, men om den höjs mycket plötsligt kommer grodan att hoppa ur vattnet. Han menade att den svarta majoriteten skulle komma att genomföra lagar där man överför rikedom, land och ekonomisk makt från vita till svarta långsamt och stegvis till dess att vita har förlorat allt de vunnit i Sydafrika, men utan att ta så mycket från dem att de vid något tillfälle skulle revoltera eller slåss.”
Henri Le Riche menade att den nya lagen har fått många vita att vakna upp och inse i vilken desperat situation de befinner sig.
– Redan nu är det många som utvandrar till andra länder, men jag och de flesta andra tänker stanna kvar. Vi behöver hjälp från våra bröder och systrar i Europa. Världen verkar inte vara redo att förstå vad som händer, alla har i decennier blivit hjärntvättade att svarta är de ständiga offren. Vi befinner oss på sjätte stadiet av den åttagradiga folkmordsskalan, men vi vill inte ses som offer, vi är överlevare. Vi har klarat oss i Sydafrika i 350 år och med er hjälp kan vi klara minst tusen år till!
Behöver hjälp från svenska folket
Framförallt behöver hans organisation Boer Legion pengar. Precis som Sveriges regering under åtskilliga år slussade, och fortfarande slussar, våra skattepengar till ANC, hoppas Le Riche att svenskar och andra européer ska skicka pengar till Boer Legion. Men de tar också gärna emot både manliga och kvinnliga volontärer som kan hjälpa människorna som nu bor i kåkstäder eftersom lagar gör att vita har extremt svårt att få arbete.
Arrangören Jonas Nilsson. Foto: Rasmus Björnberg.
– En annan sak vi måste göra är att bli internetkrigare. Vänstern har varit extremt framgångsrik på det och vi måste ta efter dem. Vi måste sprida budskapet om boernas situation och på det viset vinna människors hjärtan.
Alla som vill komma till Sydafrika och hjälpa till är välkomna, ni har en familj där! Förutom Heunis och Le Riche talade Paul Kruger från folkkommissionen och Carel Boshoff, president i fristaden Orania, på konferensen. Vi kommer att återkomma till dem, inte minst när Ingrid Carlqvist i slutet av augusti åker på reportageresa till Sydafrika.
0 kommentarer