Polisen Sten, 46, dömdes till ett års fängelse.

Klockan var fem över åtta på morgonen 13 januari 1992 när mörkret sänkte sig över polismannen Sten, 46. Hans egen dotter hade anmält honom för incest och nu väntade tre poliser på att föra honom till häktet.

– Det känns som jag sitter i en djup, mörk brunn och skriker på hjälp, säger Sten.

I två domstolar har han tvingats höra sin dotter Jenny, hans eget kött och blod, beskriva något alldeles fasansfullt. Hur han en eftermiddag slet av dottern av hennes kläder, trängde in i henne och fullbordade ett samlag.

För detta ska han avtjäna ett år i fängelse och betala 100.000 kr i skadestånd till Jenny.

– Det är en ren hämndaktion från hennes sida, säger Sten. En hämnd för att jag anmälde hennes pojkvän för olaga hot.

Sten gifte sig ung och fick tre barn, varav Jenny är yngst. Våren 1986 sprack äktenskapet, dels för att Sten drack för mycket sprit och dels för att de var oense om barnens uppfostran.

– Men vi skildes som vänner och jag hade relativt god kontakt med Jenny. Hon var en glad och utåtriktad tjej med gott om pojkvänner.
För ett par år sen flyttade Jenny ihop med en missbrukare med kriminellt förflutet.

– Jag åkte dit för att tala allvar och vädja till min dotter att bryta relationen. När de bad mig att dra åt helvete var jag så förtvivlad att jag skrek att killen skulle sättas under ordentlig narkotikaspaning.

För detta anmälde Jennys kille Sten för olaga hot. Sedan ett vittne hörts lades utredningen ner, men nu ville Jenny inte ha något mer med sin far att göra.

– Men till hennes 20-årsdag köpte jag ett par guldörhängen och la paketet i deras brevlåda. Dagen därpå fick jag det i retur.

Många gånger Sten har funderat över om hans nästa drag var dumt. Han skickade ett kort med texten ”Jag släpper inte taget om dig — ring mig bums”.

– Jag ville bara visa att vad som än händer så är du min dotter och jag älskar dig.

Nästa dag stod pojkvännen på gatan utanför Stens bostad. Han satt i en bil med rusande motor, visade en yxa och skrek åt Sten att aldrig visa sig nära Jenny igen.

– Jag blev ordentligt rädd. Han var uppenbarligen påtänd och den där yxan …

Han ringde sina kolleger som grep mannen och beslagtog yxan. Knappt hade datum om rättegången för det olaga hotet bestämts, förrän telefonen började ringa hemma hos Sten och hans sambo. Någon väste fram orden ”incest, olaga hot” och slängde sedan på luren.

– Visst misstänkte jag Jennys kille, men som polis vet jag hur omöjligt sånt är att bevisa, så jag anmälde det aldrig.

Detta skulle visa sig ödesdigert. Att Sten inte anmälde telefonterrorn talade för att han hade dåligt samvete, menade rätten.
Rättegången mot Jennys pojkvän skulle hållits i november förra året, men sköts plötsligt upp på obestämd framtid. Anledningen, som Sten då var fullständigt ovetande om, var att Jenny hade vänt sig till polisen i grannstaden. Vid första förhöret anklagade hon sin pappa för att ha gnidit sig mot henne, men förnekade bestämt att något annat hade inträffat. När hon fått veta att ett sådant brott redan vore preskriberat, ringde hon upp polisen igen.

– Det var en sak till, sa hon, min pappa tvingade mig till samlag en gång när jag var 14 år.

Nu var Jennys historia full av vidriga detaljer. Sten skulle ha tvingat sig på henne och trots att hans barn skrek, slogs, spottade och fräste trängde han in i henne. Med andra ord en våldtäkt. Men Sten dömdes bara för sexuellt utnyttjande.

– Ja, för i domstolen ändrade hon sig igen, och sa att hon inte gjort något motstånd. Tvärtom hade hon sjunkit in i sig själv och förträngt det som hände. Precis som det sägs att incestoffer brukar göra …

Men Sten hade något ovanligt, han hade nämligen alibi för den tid Jenny påstod att samlaget ägt rum. Hon visste att det skett i maj 1986, för två månader senare genomgick hon en abort.

– Då var det så uppenbart att allt var en lögn, säger Sten. I maj var vi nämligen redan skilda.

Inte ens detta hjälpte. Mitt under pågående rättegång ändrade åklagaren tidpunkten från maj 1986 till ”någon gång under vintern-våren 1986”. De många olika skildringarna minskade inte rätten minskade inte rättens tilltro till Stens dotter. Hennes förklaring är att hon alltid har satt aborten i samband med pappans övergrepp accepterades, trots att hon visste – och senare erkände – att en pojkvän gjort henne gravid.

Hur tingsrätten resonerade är fortfarande hemligstämplat, men hovrätten släppte åtminstone domskälen fria. Där konstateras att Jenny inte exakt kan ange när det påstådda samlaget ägde rum, inga specifika detaljer över själva händelseförloppet. Men, säger rätten, detta är ju typiskt för flickor som utsatts för sexuella övergrepp. De förtränger, skäms, och tar själva på sig skulden.

– Förstår du? säger Sten. Alla konstigheter i hennes berättelse förklaras med ”så reagerar incestoffer”. Man har ingen chans att försvara sig.

– Om inte Högsta domstolen tar upp mitt fall önskar jag i alla fall att det väcks debatt om hysterin kring incestmål. Kan jag med min berättelse hjälpa andra män, så har mitt lidande haft ett syfte.

Bara den svåraste frågan återstår. Om allt du säger är sant, varför har då din egen dotter gjort dig detta ofattbara grymma?

– Jag kan bara hoppas, säger han och håller andan. Hoppas att hon har tvingats till detta, att den här mannen har någon hållhake på henne, att hon inte vågat annat. För även om jag ibland känner hat mot Jenny, så är hon mitt eget barn.

Fotnot: Sten och Jenny heter egentligen något annat.

Ingrid Carlqvist