Så var det då äntligen dags för Ingrid Carlqvist och Daniel “Conrad” Frändelöv att till sist stå öga mot öga med åklagare och domare och försvara sig mot anklagelsen om grundlagsbrott.
– Jag har varit journalist hela mitt vuxna liv och jag vet mycket väl att tidningar, radio och teve behöver ha en ansvarig utgivare. Men det gäller journalistisk verksamhet i traditionella medier. Att det skulle kunna gälla även oss slog mig inte ens, sa Ingrid Carlqvist i sitt inledningsanförande.

Knappt har ett terrordåd inträffat någonstans i världen förrän rykten drar igång om att det i själva verket var en False flag-operation. Videor med mystiska bilder publiceras och teorierna om att dådet aldrig ägt rum, eller har iscensatts av makten, står som spön i backen – nu senast efter moskédådet i Christchurch, Nya Zeeland.
– Det var definitivt ingen False flag, säger en säkerhetsexpert till Ingrid&Maria.

Johanna Mörk läser tolv svenska dissidenters gripande berättelser om det höga pris de fick betala för att de tidigt varnade för massinvandringens konsekvenser.

Vilken helg! Ingrid och Maria har varit på EU-valsupptakt med Alternativ för Sverige i Köpenhamn, och det var intressant på många sätt. Våldsvänstern lyckades alltså trots stora ansträngningar inte stoppa mötet, vilket inger visst hopp om att demokratin (åtminstone i Danmark) fungerar som den ska. Ingrid har också gett ifrån sig en riktig klickraket denna veckan – en artikel som torgför teorin att Olof Palme inte alls blev mördad utan iscensatte mordet på sig själv. Foliehattsanklagelserna har naturligtvis haglat, men Ingrid berättar om varför det trots allt kanske inte är så orimligt. Terror hemsöker Västvärlden överallt, och i Sverige blir Staffanstorps kommun inte helt oväntat först med att markera hårt mot de så kallade IS-återvändarna. Kommunens starke man Christian Sonesson utgör ett allt större hot mot Moderaternas partiledning, och partiets liberala falang kampanjar nu öppet för att få bort honom.

Med rätt agenda och viss fräckhet kan man genom medierna helt leva på lögner och nonsens. Personer som Linnéa Claeson, Fatemeh Khavari och Henrik Schyffert må lyftas fram av ett etablissemang, men vi vanliga människor måste inte köpa agendan eller stödja spelet, skriver Tobias Svensson.

Efter 33 års meningslöst polisarbete som kostat över två miljarder kronor är vi inte en millimeter närmare en lösning av Palme-mordet än vi var 28 februari 1986. Efter att ha läst Claes Hedbergs bok “En oväntad vändning” börjar jag förstå varför – om Olof Palme aldrig blev mördad, utan smugglades ut ur landet samma natt, så finns det helt enkelt ingen mördare och inget mordvapen att finna.

Vänstervridningen i den svenska skolan är ingen ny företeelse och denna krönika är ingen fullständig redogörelse, men här kommer några minnen från mina skolår, närmare bestämt 1969-1973. Under dessa år blev vänsterns modus operandi mycket tydligt, skriver Gudmundur Bragason.

Rum där man kan ägna sig åt muslimska böner och amning på samma gång är en helt och hållet västerländsk konstruktion, och naturligtvis ingenting som fungerar i praktiken. Men det bekymrar inte Ikea, som liksom bestämt att alla ska komma överens på svenskt vis. Ingrid och Maria är på väg till AFS konferens i Köpenhamn, som visat sig vara svårare att genomföra än väntat på grund av våldsvänstern. Vi följer också upp senaste programmets snack om Michael Jackson, som trampade på en hel hög ömma tår. Att Ingrids ”favorit” Grejta Thäunbärg nominerats till Nobels fredspris går oss så klart inte heller förbi. Vi pratar också om det hemska terrordådet i Nya Zeeland och det faktum att julgranen nu tydligtvis börjat brinna hos den svenska medelklassen.

Blott två dagar innan Alternativ för Sveriges EU-valkickoff i Köpenhamn kommer beskedet: Hotell Comwell ställer in konferensen efter att man fått en storm av arga och negativa recensioner på nätet.
“För kännedom vill vi meddela att arrangemanget inte kommer att äga rum hos oss på lördag”, skriver hotellet i ett mejl.

En våg av grov brottslighet sveper nu in även över landets finare förorter och paniken bland de öppna hjärtan-medborgare som tidigare förskonats från mångkulturens fröjder är total. En kvinna skriver på Twitter:
”Min granne sköts ihjäl härom månaden, på vår lilla gatstump. Ett lugnt intill sömnigt område i utkanten av Uppsala. Min vän hade tänkt flytta till vår gata för trygghet sen hennes granne sköts nyligen. Jag går här och vet just inte vad jag ska göra av det.”