Opinion: Vi har blivit den psyksjuka grannen ingen vill bo bredvid

I Norge har man länge talat om “det svenska tillståndet”. Danskarna virrar på huvudet och menar att vårt valsystem sätter valhemligheten och demokratin på spel. Finländare talar om att Sverige utgör en potentiell säkerhetsrisk för Finland. Vi har blivit den dysfunktionella, farliga, missbrukande, psykiskt sjuka grannen som ingen vill bo bredvid.

Valdagen 9 september närmar sig med stormsteg och därmed är också debatten kring läget i landet på väg mot kokpunkten. Inte bara inrikes, även ett flertal utländska mediekanaler har uppmärksammat det svenska valet och försökt ge en lägesbild av situationen, bland annat brittiska BBC och ryska Russia Today. Stämningen kan bäst beskrivas som extremt spänd, vilket inte är så konstigt – det talas om ödesval för Sverige och vissa opinionsundersökningar pekar mot en politisk jordbävning med Sverigedemokraterna som största parti, Socialdemokraterna på historiskt låg nivå ner mot 20 procent, Moderaterna som sjunker i en dödsspiral mot 15 procent, Miljöpartiet utkastade ur riksdagen och, inte minst, riksdagsinträde eller åtminstone sensationellt bra siffror för uppstickarna Alternativ för Sverige.

Våra nordiska grannar är oroliga

Spänningarna har naturligtvis inte gått våra nordiska grannar förbi, och jag har de senaste dagarna spanat en ny trend: I Norge, Finland och Danmark är man allvarligt oroade för vad som ska hända i Sverige. Oron handlar dels om hur själva valet ska avlöpa – kommer det att skötas på ett demokratiskt korrekt vis eller kommer det att förekomma valfusk? Att den europeiska säkerhets- och samarbetsorganisationen OSCE skickat valobservatörer till Sverige är anmärkningsvärt, anser man bland annat i Danmark.

Morten Uhrskov Jensen.

“I Sverige [till skillnad från i Danmark, reds anm] har partierna däremot sina egna valsedlar med partiloggan tydligt förtryckt, och de ligger framme i vallokalen. Därför kan andra se vilka sedlar du tar med dig in bakom förhänget. Detta har inneburit att en del partier har uppgett att deras valsedlar gömts undan i ett hörn, eller att de helt enkelt kastats av politiska motståndare”, skriver Morten Uhrskov häpet i en debattartikel i Jyllands-Posten. Han konstaterar att ansvaret för att valhemligheten hålls intakt aldrig ska läggas på den individuelle väljaren, det tillkommer staten att se till så att den inte bryts. Uhrskov går så långt som att kalla Sverige en “misslyckad demokrati” och “ett djupt skakande exempel på hur illa det kan gå när den politiska korrektheten styr”. Han bävar inför Migrationsverkets senaste prognos, att 361 000 personer beräknas få uppehållstillstånd i Sverige 2018-2021, och siar olycksbådande:

“Sverige står inför ett sammanbrott av våldsamma dimensioner på en lång rad nivåer inom några få år. Undrar vad som händer när vidden av sammanbrottet går upp för majoriteten av de etniska svenskarna?”

Förbluffade över det svenska systemet

I Den Korte Avis är Uhrskovs landsman, statsvetaren Henning Duus, likaledes förbluffad över det svenska systemet. Eftersom Duus har en svensk fästmö har han haft tillfälle att se svenska val från första parkett, och han skriver att han “inte trodde det var sant” när han först fick klart för sig hur det fungerar i Sverige, att man tar valsedlar inför öppen ridå. Att detta framförallt missgynnar kontroversiella partier som Sverigedemokraterna tvivlar han inte på:

Henning Duus.

“… de svenska väljare som vill rösta på partiet kan tvingas ta sin valsedel i full offentlighet. Och att rösta på Sverigedemokraterna är något som uppenbarligen kan kosta en både vänner och jobb. Det svenska systemet är helt bakvänt, med tanke på att det i den västerländska traditionen är myndigheternas PLIKT att se till att valhemligheten hålls, inte väljarens. Särskilt Sverigedemokraternas valsedlar kan ibland hamna långt från stället med de andra partiernas valsedlar, eller någon kan helt enkelt ha tagit bort dem.”

Henning Duus tycker också att det känns hotfullt och jobbigt att representanter för de olika partierna står vid ingången till vallokalen och viftar med valsedlar, och han har även synpunkter på att det är så lätt att se in i själva röstbåsen om man nu vill göra det. Han konstaterar också att Sverige fått berättigad EU-kritik för allt detta. Att OSCEs valobservatörer kommer kunna göra så mycket åt eventuellt valfusk ger inte Duus mycket för:

“Med tanke på att det handlar om två observatörer och 42 000 vallokaler kommer de inte att kunna observera särskilt mycket.”

Helt annorlunda i resten av Norden

Här bör det påpekas att man i Danmark röstar genom att sätta kryss på en enda stor valsedel där alla partier ryms. I Finland fyller man i numret på den kandidat man vill ge sin röst på en i övrigt blank valsedel, och i Norge ligger alla valsedlar inne i själva röstbåset. Inte konstigt att våra grannar är häpna över den svenska “öppenheten”, alltså. Men det är inte bara det svenska valsystemet som förbryllar och oroar våra grannländer, utan också “det svenska tillståndet”, alltså hela den övergripande situationen i landet.

I Norge oroar man sig bland annat för att en svensk ekonomi i fritt fall också ska påverka norrmännen. Under rubriken “Svenskt ödesval kan försvaga den norska kronan” skriver Petter WintherDagens Näringsliv:

“Många har kallat det svenska valet 9 september för ‘ödesval’. Varken vänstersidan eller högersidan har majoritet i opinionsundersökningarna. Ingen vill samarbeta med högerpopulisterna och invandringskritikerna i Sverigedemokraterna, som enligt opinionsundersökningarna kan få runt 20 procent av rösterna. Detta kan leda till en mycket besvärlig parlamentarisk situation, och det kan ta flera veckor eller månader av förhandlingar innan det står klart vem som ska leda landet under de kommande fyra åren.”

Winther har talat med chefsanalytikern Erik Bruce på Nordea Markets, som säger:

– När det gäller valet är frågan hur bra det kommer att gå för Sverigedemokraterna. Jordskredsseger innebär svagare krona och därmed också en försvagad norsk krona, tror Bruce, som dock understryker att det är notoriskt svårt att sia om marknadsutveckling.

En total tondövhet

Flera norska journalister och opinionsbildare konstaterar att det stora problemet, som lett till en destruktiv samhällsutveckling och tvingat väljarna i armarna på Sverigedemokraterna, har varit en total tondövhet inför vanliga människors problem och verklighet.

I Tidningen Dagbladet skriver Marie Simonsen:

“Sverige och svensk politik har haft en anmärkningsvärd beröringsångest när det gäller invandringsdebatten. Trots att problemen har varit uppenbara i åratal, har varken svenska politiker eller sakkunniga velat acceptera någon annan förklaring till den bristande integrationen än diskriminering. Tills för ett par år sedan hade de politiska partierna inte ens integrationspolitik i sina partiprogram.”

“De etablerade partierna och medierna har i princip bojkottat Sverigedemokraterna. Det har fått motsatt effekt. Inte heller svenska väljare uppskattar att någon talar om för dem vad de ska tycka. Precis som i USA, Storbritannien och många andra länder, upplever Sverige nu ett uppror mot eliterna, inte minst en politiskt korrekt kulturelit i Stockholm.”

Fremskrittspartiet: Sverige är kört

Till norska TV2 säger företrädare för Fremskrittspartiet, Sverigedemokraternas norska systerparti, att de tror att Sverige i princip är till råttorna.

– Man har tagit emot så många att integration har blivit helt omöjlig. Vissa delar av Sverige kommer att ha problem under en oöverskådlig framtid, säger Ulf Leirstein, stortingsrepresentant för Fremskrittspartiet.

Paul Lillrank.

Finländarna då, vad tycker de om vårt fantastiska mångkulturella experiment? Efter att Sveriges Television tackat nej till att visa den, släpptes i veckan den ambitiösa dokumentärfilmen A Swedish Elephant gratis på YouTube. I filmen möter vi bland annat Paul Lillrank, professor i produktionsekonomi, och det han har att säga är inte så roligt för en svensk att höra.

– Många i Finland följer utvecklingen i Sverige med stort bekymmer. Det är ju särskilt kriminaliteten som har ökat som bekymrar och sedan de så kallade no go-zonerna. Sedan har det varit en del flyktingströmmar mellan Finland och Sverige som har väckt uppmärksamhet i medierna. Sverige har ju alltid uppfattats i Finland som storebror. Alltså moderlandet som representerar den nordiska kulturen och Finland hänger efter.

Sverige en säkerhetsrisk för Finland

– Och då uppstår det ju en rädsla om utvecklingen i Finland följer samma mönster som utvecklingen i Sverige, då har vi stora problem i samhället. Och det här är ju orsaken till att Sverige är på väg att bli en säkerhetsrisk för Finland. Som vi kan jämföra med säkerhetsrisken från Ryssland.

– Worst case scenario är ju att det uppstår en latinamerikansk situation så att det blir ett lågintensivt krig. Alltså, segregeringen fortsätter och no go-zonerna blir allt större. Och sedan som en reaktion så kommer förstås de andra områdena att på något sätt markera sina gränser. Så att Danderyds kommun drar taggtråd runt gränsen och liksom har kontroller och så. Detta har ju hänt i USA i vissa områden, gated communities. Brasilien, Latinamerika fungerar just på det här sättet, och Indien. På det sättet är det ju inget nytt här i världen. Men det bryter ändå mot den nordiska modellen.

– Sverige slutar vara unikt i världen som ett jämlikt, demokratiskt balanserat fridfullt samhälle. Och blir som all the rest.

Vi svenskar har en tendens att vara ganska dryga och överlägsna mot våra nordiska grannar. Vi är vana vid att vara Storebror och har en ganska grandios självbild, mot hela världen egentligen, men framförallt mot våra nordiska grannländer. Det är hög tid att vi slutar upp med det omgående. Våra brödrafolk har varit nyktra och vakna mycket längre än vi – låt oss sluta vara den dysfunktionelle, psyksjuke, missbrukande grannen som ingen vill bo bredvid!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Facebook
Google+
Twitter